- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
147

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147-

som tillhör civilrätten och faller utom processrättens område.
Detsamma är ock fallet med den rättsliga betydelsen af öfriga
erinringar, som af handlingens utställare kunna göras mot
giltigheten af den rättshandling, som fått ett uttryck i densamma.

Sedan vi sålunda in på civilrättens område följt den i den
skriftliga handlingen innehållna förklaringen, då densammas
afgifvande var factum probandum, komma vi till det fall, då förklaringen
är ett erkännande af utfärdaren, vare sig omedelbart riktadt på
tillvaron af ett visst rättsförhållande, hvaröfver utställaren eger
dispositionsrätt, eller ock gående ut på konstaterandet af ett
visst rättsfaktum, som är grund till det ifrågavarande
rättsförhållandet. Då ett erkännande af ett för en person förpliktande
rättsförhållande, såsom förut nämnts, innebär en disposition med
det erkända rättsförhållandet såsom innehåll, så är klart, att ett
dylikt erkännande erbjuder någon olikhet, mot hvad i det
föregående sagts, endast i det fall, då erkännandet går ut på
rättsförhållandet såsom existerande redan vid en föregående tidpunkt,
samt dess uppkomst vid nämnda tidpunkt är factum probandum.
Såvida förutsättningarne för en giltig disposition äro tillstädes,
är det tydligt, att utställaren måste låta behandla sig, som om
rättsförhållandet vid den uppgifna tidpunkten existerat, men
för dem, som icke äro bundna af en dylik hans disposition, torde
erkännandet endast kunna betraktas såsom en disposition,
hvarigenom rättsförhållandet vid erkännandets utställande uppstod ’_).
Endast denna disposition framgår omedelbart af skriften, och

i allmänhet, är den, att endaBt der tvång eller förledande skett, kan det vara
fråga derom, att godtrosinnehafvarens rätt skulle få vika. Häraf följer, att man ej
nr förevarande lagrum får draga den Blutsats, att derest anmälan om icke erhållen
valuta göres på det i § 26 Utsökningslagen stadgade sätt, ntBtällaren skulle
vara skyddad mot innehafvaren af det löpande skuldebrefvet.

’) Jfr Ståhl, »Beitrag zur Lösung der Frage, ob und in wie weit die
An-erkennung einen Verpflichtungsgrund bilde» i Archiv för die civilistische Praxis
N. F. IV s. 311. »Dagegen ist es nicht nöthig, dass mit dem
Schuldanerkennt-niss auch i ein Zahlungsversprechen verhunden sei, da ein stillschweigendes
Zahlunggversprechen in dem Schnldanerkennungs®er<»’«^(?) dessen Natur nach
énthalten ist.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free