- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
25

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

och dessa parter verkligen kommit till stånd. Först sedan
process-rättsförhållandets existens i förevarande fall (låt vara tills vidare)
jakats, tager den materiela pröfningen sin .början.
Processrättsförhållandet sjelft, de ur detsamma härflytande processuela
rättigheter och plikter iör domstol och parter, är nemligen den kraft,
som erfordras att drifva det anhängiggjorda rättsanspråket fram
till ett afgörande. Detta afgörande är icke egnadt att ställa
några större anspråk på vare sig domare eller parter, såvida

mellan domstol och parter, hvilket gradvis skrider framåt och utvecklar sig
steg för steg, gör Bülow detta rättsförhållandes förutsättningar till föremål
för sin undersökning. Resultaten af den Bülowska undersökningen hafva
tillgodogjorts den svenska rättsvetenskapen genom Wbedes arbete,
»Process-invändningarna enligt finsk allmän civilprocessrätt, Helsingfors 1884. Wbkdk
vill dock icke (s. 42 f.) erkänna, att processen är ett rättsförhållande; ty å
ena sidan inneburo hvarje enskild process flera rättsförhållanden (neml. mellan
domstol och part) och å andra sidan, om processen vore ett rättsförhållande,
måste det uppfattas såsom ett tresldigt och i följd deraf hvart och ett af
dess subjekt hafva någon rättighet eller förpliktelse mot hvartdera af de
öfriga, något som strandade på det (enligt Wbedes åsigt) konstaterade faktum,
att parterna i den moderna rättegången icke hafva några processuela
förpliktelser emot hvarandra. Emot denna Wbedes åsigt kunna vi åberopa
hvad vi vid ett annat tillfälle yttrat, nemligen att det icke finnes någon
betänklighet vid att från en viss synpunkt sammanfatta de i processen
förekommande enkla processrättsförhållandena till ett enda,
processrättsförhållandet. Mot detta rättsförhållandes natur står det ingalunda i strid, att det
steg för steg utvecklar sig. Identiteten rubbas icke genom antagandet af
en dylik utveckling eller transformation. Att denna domstol har att döma
mellan dessa parter i denna rättstvist, står dock tills vidare fast, så väl då
blott stämningen är delgifven, som då svaranden ingått i svaromål eller rätten
dragit sig tillbaka för att öfverlägga om domen. Och detta rättsförhållandes
existens är icke mindre beroende af vissa förutsättningar, då förutsättningarnes
tillvaro kan ifrågasättas, sedan förhandlingen öfver föremålet för den
materiela rättstvisten börjats, ja rent af afslutats, än då, såsom i romerska rätten,
förntsättningarnes tillvaro eller ej afgjordes, innan någon förhandling i
hufvudsaken fick ega rum. Så läoge bristen på en processförutsättning ännu kan
göras gällande, är prooessrättsförhållandet ungefär i samma tillstånd som,
innan frågan om ratihabitlon af gjorts, det rättsförhållande, som uppkommit
genom en rättshandling mellan en person och en annans ställföreträdare,
hvilken saknat fullmakt eller annat stöd för sitt ställföreträdareBkap. Till
fcrmån för vår åsigt kunna vi numera åberopa Wach (dock olika motivering)
»Handbuch», s. 34—39. Beträffande Wbedes förnekande af att parterna hafva
processuela förpliktelser emot hvarandra, anse vi detsamma vederlagdt af
hvad som anförts af Afzelius, »Grunddragen», s. 46 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free