Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 4. En rymmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamle Blacken lunkade i väg på den steniga
vägen, och snart hade vi domkyrkotornet i sikte.
Jag pratade och nojsade som pojkar bruka, men
Emile var mycket tyst och sluten, och så kommo
vi till tullen och foro fram Smedjegatan till vårt
kvarter, där Blacken och schäsen ställdes in. Jag
hade fått i uppdrag att hämta posten samt att
göra några uppköp åt pastorskan, och så gåfvo
vi oss ut i staden. Emile påstod att han var
hungrig och ville in på källaren vid torget. Nu
visste jag nog att han de gånger, han varit inne
i staden, brukat passa på och förse sig med en
läckerbit, och därom var just ingenting att säga,
då han hade råd därtill. Jag inskränkte mig
således till att varna honom för att dricka, samt
kom öfverens att vi skulle träffas inne på posten.
Och så skildes vi åt. Jag uträttade mina
små uppdrag och de togo väl en timme, ty jag
gjorde mig ingen brådska. Därefter gick jag
helt makligt till posten för att höra efter bref
och tidningar och för att träffa kamraten, men
ingen Emile syntes till. Nå, jag tänkte att han
möjligen gått tillbaka till kvarteret och styrde kosan
dit. Nej, ingen Emile där heller, och ingen hade
sett till honom. Nu blef jag orolig. Hvar kunde
han vara? Kanske han satt kvar på stadskällaren
och hade fått sig en florshufva igen? Jo, det
här blir trefligt, tänkte jag och larfvade dit. Ja,
på stadskällaren hade han varit, men endast ätit
en biffstek och genast gått. Hvar kunde han
vara? Jag var gråtfärdig, och sprang gata upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
