Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 3. När lycisterna lekte krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen gjorde halt för fronten och nickade
gladt.
»Det är bra, gossar! Det tycks vara pli
på er. Från hvilken skola äro ni?»
»Tyska lycister!» svarade Grabow, i det han
skyldrade med sabeln.
»Och hvem lär er exercis?»
»Jag, ers majestät!» svarade Rouget, i det
han trädde fram tre steg och gjorde honnör.
»Du heter?»
»Rouget de S:t Hermine.»
»Son till öfverstelöjtnanten? Bra, du blir nog
soldat med tiden. Farväl, gossar, och tack för
hälsningen.»
Kungen nickade gladt och sprängde bort
under ett friskt fyrfaldigt hurra ur sextio
ungdomliga strupar.
Det är fyrtio år sedan dess. Men minnets
återskimmer har icke ännu förbleknat af den tid,
då man som pojkar tumlade om i vilda slagsmål,
eller skulle »klå ryssen» och »taga igen Finland»
med understöd af ryske konsulns två vackra gula
tior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
