Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 3. När lycisterna lekte krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varskodde vårt annalkande. Här hjälpte blott
att modigt storma an, och med Rouget och
Wolter i spetsen drabbade vi samman under vilda
hurrarop. Slag haglade, blåa ögon och blodiga
näsor prydde inom kort hjältarna, hvilka här
och hvar rullade öfver hvarandra i rännstenarna.
Hvilka som rådde, var svårt att afgöra, men jag
tror att den gången var det Stockholms lycister,
ty de hade fått hjälp af vagnmakaregesällerna
och lärpojkarna vid Lästmakaregatan, och deras
hårda näfvar uträttade ett styft arbete.
Striden pågick en god stund och spred sig
till angränsande gator, utan att dock framkalla
någon ovanlig uppmärksamhet. En och annan
promenerande herre stannade och tittade leende
på kalabaliken, och den beskedliga polisen
storskrattade. Pojkar skulle väl slåss — menade
man.
Huru de flesta af oss sågo ut, när vi kommo
hem, kan man lätt tänka sig. Sönderrifna och
nedsmutsade kläder, marmorerade i ansiktet och
med stora bulor i hufvudet. Det var segerns lön.
Dylika slagsmål utkämpades ofta med växlande
framgång under hösten och vintern 1859, och
dessa bardalekar mellan Tyska och Stockholms
lycister, tror jag, voro de sista ordentligt ordnade
skolpojksbataljer, som förekommit i Stockholm.
Men slutligen ledsnade vi på att ge och få
stryk. Vi tyckte väl att det låg något simpelt
i att endast slåss med näfvar och daggar. Vi
fingo ädlare mål för vår krigiska ifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
