Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
— Får jag nu gå till berget?, frågade jag,
plötsligt erinrande mig Tiburzij inbjudning.
— Ja-a — gå, gå min gosse och tag
afsked ... sade han smeksamt, men ännu med
detta uttryck af förvåning i rösten. — Ja, men
vänta först en liten smula.
Han gick in i sin sängkammare, och efter
en minut kom han tillbaka därifrån och gaf
mig i handen några sedlar.
— Lemna detta åt Tiburzij — och säg
honom att jag ödmjukt beder honom — förstår du
— ödmjukast beder, att han tager emot dessa
penningar ... från dig ... Har du förstått? ...
Ja — och säg honom äfven — tillade min far,
liksom betänkte han sig — att, om han känner
en där borta... vid namn Feodorowitsch, det
vore bäst, om denne lemnade vår stad — gå
nu, min gosse, gå fort!
Jag hann upp Tiburzij vid berget, och med
anden i halsen och utan sammanhang
fullgjorde jag min fars uppdrag.
— Ödmjukast beder... min far ... och jag
lemnade honom pengarna. Jag tittade honom
icke i ansiktet. Pengarna tog han emot, och
hvad helsningen till Feodorowitsch angår, åhörde
han den med dyster uppsyn.
I källaren, på ön bänk i ett mörkt hörn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
