Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
nått sin höjd och att i det öfverspända
tillstånd, hvari han befann sig, törhända inom en
sekund min kropp skulle slås i stycken af hans
starka armar.
Hvad ämnar han göra med mig? .. . Han
rusar väl på mig... krossar mig ... men så
tycktes det mig som var det icke det jag
fruktade ... Till och med i detta förfärliga
ögonblick älskade jag honom, men kände på samma
gång instinktmässigt, att han om några
ögonblick genom sitt raseri skulle slå i stycken
denna kärlek; och därefter skulle, så länge jag
lefde, vare sig hemma eller borta, i hans hjärta
evigt låga denna tärande misstro, som jag nu
såg glänsa i hans dystra ögon.
Nu hyste jag icke längre någon fruktan.
Tvärtom kände jag i mitt bröst liksom en
retning, som stegrades till en vild, djärft
utmanande känsla... Jag väntade och önskade
nästan att katastrofen skulle inträffa.
Min far suckade åter djupt. Jag såg icke
mera på honom, jag hörde endast djupa, långa
andedrag, liksom ett afbrutet stönande. Kom
han själf till rätta med denna yrsel, som
bemäktigat sig honom, eller erhöll den ett annat
aflopp. Jag vet det icke i denna stund. Jag
vet blott, att i detta kritiska ögonblick ljöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
