Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
— Det är bra; jag skall se efter, när de äro
i staden, och då kommer jag — och nu farväl!
— Hej! hör på, ropade Walek åt mig, sedan
jag gått några steg, du pladdrar väl inte om
hvad du sett hos oss?
— Jag skall inte säga det åt någon, svarade
jag bestämdt.
— Nå, det är bra! Och säg dina
dumbommar, om de börja bli för efterhängsna, att du
såg fan själf!
— Det skall ske!
Adjö!
— Adjö!
Full skymning hvilade öfver Knäsche-Wäno,
när jag närmade mig vårt trädgårdsstaket.
Det var stjärnklart, och öfver slottet visade
sig den smala kanten af nymånen.
Jag ämnade just klättra öfver staketet, då
någon grep tag i min arm.
— Wasja, vän!, hviskade till mig med
upprörd stämma min flyktade vän. Ar det
verkligen du, min dufunge! .. .
— Ja, som du ser ... Och I, som
öfver-gåfven mig!
Han slog ned ögonen, men nyfikenheten
tog till sluts öfverhand öfver blygseln, och han
frågade ånyo:
— Hvad var det för något där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
