Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - III. Min far och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
hvilket låg en prägel af obotlig sorg, blef jag
rädd och slöt mig inom mig själf. Jag kunde
stå framför honom, trampande på stället, se
mig rundt omkring och draga i mina dåliga
byxor. Under stundom var det något, som höjde
sig inom mitt bröst. Jag skulle velat att han
omfamnat mig, att han satt mig på sitt knä
och smekt mig. Jag skulle då hafva lutat mig
mot hans bröst, och kanhända skulle vi hafva
gråtit tillsammans — barnet och den stränga
mannen — öfver vår gemensamma förlust.
Men han såg på mig med sina små
töckniga ögon, liksom riktade på något öfver mitt
hufvud, och jag krympte tillsammans under
denna för mig ofattliga blick. Han frågade
mig: Kommer du i håg din mor? . .. Om jag
kom i håg henne! Ack, nog kom jag i håg henne!
Jag erinrade mig, huru jag vaknade om
nätterna och i mörkret sökte hennes mjuka händer,
huru jag tryckte mig hårdt mot dem och
betäckte dem med kyssar. Jag erinrade mig henne,
då hon, redan sjuk, satt vid det öppna fönstret
och sorgset betraktade det härliga
vårlandskapet, af hvilket hon då tog ett sista farväl. O,
min Gud, huru väl jag kom i håg henne! |. .
Jag kom i håg, huru hon, helt betäckt med
blommor, ung och skön, låg med dödens insegel på
det bleka anletet, och jag, gömd i hörnet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
