Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle ringaren, Våridyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Byn ligger i en drömlik frid.
De torftiga hyddorna sticka med möda fram
ur de dunkla konturerna; här och där tindrar
en eld. En port gnäller ibland till, ett
hundskall höres för att åter tystna. Under tiden
framträda fotgängares skepnader ur den sakta
susande skogens dunkla massor, en ryttare
rider förbi, och man hör skramlet af en telega.
Snart samlas inbyggarne från de ensligt
liggande skogsgårdarne till sin kyrka för att möta
vårens högtid.
Kyrkan står på en liten kulle midt i byn.
Ur hennes fönster skimrar ljus. Spetsen af
det gamla, höga, mörka klocktornet försvinner
i det blå. Ett knakande höres i trappan,
som leder ditupp. Det är den gamle ringaren
Mickäitsch, som stiger upp i tornet, och snart
får man se hans i luften hängande lykta stanna
som en stjärna i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
