Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kunde icke höra, hvad Opanas tyst
svarade härpå; jag märkte endast, att Roman slog
honom på axeln, i det han yttrade:
— Ack, Opanas, Opanas, hvilka elaka ocli
listiga menniskor finnes det icke här på jorden!
Och jag, som bor i skogen, visste ingenting!
Aj, aj, pan du har stält illa till åt dig!
— Gå nu, sade Opanas, och låtsa om
ingenting; i synnerhet inför Bagdan. Du är enfaldig
af dig, men den där panska hunden är listig.
Och hör på, ytterligare: drick icke mycket af
pans bränvin, och om han skickar dig med
jägarne till moraset, men själf ämnar stanna,
så för dem ända fram till den gamla eken och
visa dem vägen omkring och säg, att du själf
går genaste vägen genom skogen... och vänd
sedan i rappet om tillbaka hit.
— Godt, sade Roman, jag gör mig i
ordning till jagten, men laddar inte bössan med
hagel för fågel, utan med en ordentlig kula för
björn...
Därpå gingo de båda ut. Därute satt pan
redan på mattan, befalde, att man skulle taga
fram flaskan och bägarn och hälde själf
bränvin i den och trakterade Roman därmed. Hä!
Pans flaska var fin och bägarn också, men
brän-vinet var ännu styfvare. Drack man en
bägare af den sorten, fröjdades själen; drack man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
