Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
faster äro ädla, barmhärtiga människor, de släppa dig
inte så snart!»
»Men vad sker hemma? Pappa och mamma skriva, att
de flyttat till pappas bror. Där leva de. Och min bror,
som skaffat sig så många skulder, i tanke att vi vore rika,
han kommer att bringas till förtvivlan. Och jag, som
inte lärt någonting ordentligt. Suse, var glad du, som
har ordentliga föräldrar, så att du får lära något,
varmed du kan förtjäna ditt uppehälle!»
Suse nickade. Ja, allt tydligare insåg hon, vilken lycka
det var, att hon kommit in i andra förhållanden.
»Vad det är skönt här», sade Lisi, i det hon drack sitt
kaffe. Hon såg sig omkring i rummet och tittade ut genom
fönstret, under det att skymningen föll på därute.
»Jag ber faster att du får ligga i Käthes säng uppe hos
mig», sade Suse. Hon smekte väninnans blonda hår. Lisi
berättade om avfärden från pensionen, hur alla med ens
blivit så egendomliga när de fått höra, att hon var en
fattig flicka. Bara Clémence hade förblivit sig lik. Hon
hade gråtit förfärligt vid avskedet och på tre språk, som
hon blandade ihop, försäkrat Lisi sin vänskap. Men de
andra! Vilken bitter känsla hade då plötsligt fyllt hennes
bröst, och ovillkorligen hade den frågan kommit för henne:
»Är du inte likadan som dessa? Har inte du också haft
aktning blott för de rika?»
Och på så sätt blev endast avskedet från Clémence svårt.
Hon tog fram ett porträtt ur resväskan och visade Suse
det. Denna sade förtjust. »Ett sådant rart älskligt
ansikte.»
Lisi log sorgset. Ja, Clémence var förtjusande och snäll,
men det var Suse också.
Suse hörde farbroderns röst. Hon gick in i hans
arbetsrum. Hennes släktingar kände Lisi till namnet.
Kyrkoherden följde genast med Suse och önskade Lisi hjärtligt
välkommen. Det gjorde honom ont om den stackars
övergivna varelsen. Han såg ett nytt tillfälle att få göra gott.
Denna Lisi måste man hjälpa att medelst ärligt arbete
förtjäna sitt bröd. Men hur? Nå, än så länge fick hon
stanna här tills förhållandena ordnats någorlunda.
Lisi fattade rörd och tacksam den ädle mannens hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
