Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
klockan var fem. Jag steg upp tyst, du sov tungt. En
halvtimma senare stängde jag min kammardörr, glad att
du ej vaknat. Jungfrun var redan uppe och höll på att
städa i vardagsrummet. I köksspisen brann det muntert.
Suse, det är förtjusande här. Jag sade jungfrun, att jag
snart skulle vara tillbaka, och så vandrade jag på egen
hand ett stycke in i skogen, men först förstås genom byn.
O, vad människorna äro flitiga. Alla voro redan uppe.
Och alla sade vänligt »god morgon». Gässen vaggade
redan omkring på landsvägen, hönorna spatserade på
ängarna. Jag gick in i skogen. Härligt Suse! Dagg överallt.
Jag kom att tänka på sången »Daggen gnistrar på gräset»
och den förtjusande biten: »Tidigt om morgonen, när
tuppen gal». Så kom jag till en äng, som var full med
blommor. Jag plockade flitigt, och inte fanns det någon
polis i närheten, som skrev upp en eller tog en med till
polisstationen. Göken gol i skogen. Och jag grep
skyndsamt tag i min börs och skakade på den. Då lär man
alltid få ha pengar i den. Den snälla göken! — Jag mötte
några gamla gummor. De hade varit ute och plockat ris.
De vilade sig just Jag gick fram till dem, tilltalade dem
och sade, att jag ville försöka, om jag orkade bära en
sådan där knippa. Jag lade remmen över axeln, men
tänk, Suse, jag förmådde inte röra den ur fläcken. Vilka
krafter de fattiga måste ha! Sedan möttes jag av
kohjor-darnas klingande spel. Jag räddade mig ett stycke uppför
berget, för jag blev rädd för de många hornprydda
huvudena. När de passerat allesamman kom herden med sin
hund och nickade vänligt till mig. — Ja, det var allt.
Jag fann mig åter tillbaka i byn. De hade druckit kaffe
allesammans, men jag ville vänta på dig. Stig upp nu!
Jag skall ordna blommorna, medan du klär dig. Och
hungrig som en varg är jag. Mindre än fyra skivor bröd
nöjer jag mig inte med. Här är ett kort från pappa.
Allt väl, Gud ske lov! Och mitt paraply får jag snart hit.»
Suse skulle knäppa sina höga kängor. »Får jag göra
det åt dig!» sade Käthe, kastade blommorna ifrån sig,
och lade sig på knä framför Suse. Rodnande sköt Suse
undan systern och svarade: »Det gör jag alltid själv
numera. Ju mindre man är beroende av andras hjälp, ju
7 I Skogspensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
