Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
hon skulle komma, inte ens farbror och faster. Och Suse!
Väl ett dussin gånger hade Käthe målat ut för sig, hur
det skulle vara, när de åter träffades. Var skulle de träffas
ocn hur? Tänk, bara Suses överraskning! Pappa och
mamma skulle resa till norra Bayern och alltså taga Käthe
med ett stycke på vägen. Sedan skulle hon byta om tåg
och resa vidare ensam. O, så stolt hon var! I hennes
klass reste nästan alla med sällskap. Käthe ville till och
med avstå från färden med diligensen och tillryggalägga
vägen till Frauenfeld till fots.
Hon föll på knä vid kofferten och började packa. På
bordet stodo rosor. De blommade nu i riklig mängd.
Men där Suse var fanns ännu inga. Där blommade de
först mycket senare och därför också mycket längre. När
på slätten sången om »den sista rosen» hade förstummats,
kunde man ännu sjunga den uppe i bergen. Nu kom
mamma in till henne.
»På hemresan hämta vi dig, barn», sade hon, »men
inte förråda någonting.»
Käthe nickade stolt. Hon stuvade ned ett paket med
kulörta slipsar. Suse skulle välja ut åt sig bland dem.
Och vad packade hon inte ned åt Suse! Helst skulle hon
vilja taga med allt vad hon såg. Men de U3la pengarna!
Pappa stack visserligen i hemlighet till henne många
sedlar, men de räckte inte länge.
»Hör du», sade mamma, som sydde på ett förkläde åt
Suse, »för Thümens skall det vara riktigt svårt. Pappa
talade om det. Det dröjer nog inte länge till, så ha de
ingenting att leva av. Så förskräckligt.»
»O, ja, det är förfärligt! Det kommer att göra Suse
ledsen. Men, mamma, varför leva också de där människorna
så på Guds försyn. När jag gått igenom konservatoriet,
skall jag ge duktigt med lektioner, så att jag kan förtjäna
något åt mig. Det har jag redan föresatt mig.
Annemarie kunde ju gå på konservatoriet nu i vinter, då hon
skall vara hos oss. Hon spelar så utmärkt fiol, skriver Suse.»
»Suse överdriver säkert; hon är ju alldeles betagen i
den där kusinen. Vem vet, om inte vi få en hel del att
slipa av på en sådan där liten lantlolla.»
Käthe teg. Hon trodde alltid Suse på hennes ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
