Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Senhöstäfventyr i vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla krafter. Tämligen snart stötte isen med brak mot båtborden,
så att den långsmala snipan skälfde och nästan stegrade
sig, men när vi kommo ut på midten af älfven, blef det
än värre: där gick det ej an att utan vidare ro på, utan där
måste man tidigt varsko för större isblock för att kunna vänta
eller forceradt fortsätta och sedan vända stäfven mot strömmen,
medan det farliga flaket passerade. Efter åtskilliga rätt
spännande äfventyr nådde vi ändtligen andra land, där vi
praktiserade oss fram öfver skörisen och fingo fast mark
under fötterna.
Nu ordnades tåget på vanligt sätt: främst gingo handtlangarne
med kontar och yxor, sedan kommo vi. H—m och
jag buro gevär, ty utflykten var beräknad att räcka omkring
en vecka, hvarunder vi nog kunde behöfva litet färsk mat.
Den korpulente Sbg knogade svettig med staf i hand och
bildade "eftertruppen, som gifvet opponerade sig, om vi öfriga
ville taga ut stegen ordentligt. — Det var redan full vinter
här i obygden: skogsmarken var tjälad, myrarne frusna,
småbäckarna fängslade af is. Dock hade det ännu kommit helt
obetydligt med snö, hvarför det gick förträffligt att vandra pä
den eljest rätt tröttande terrängen mellan Jupukkastranden
och Kaunisvaara by, hvarest en hel del myrar måste öfvergås.
Ett par ripor, vackra och hvita som snö, sköto vi visserligen
på vägen, men med undantag för några dubbeltrastar i en
grandunge varsnades eljest ingen fågel under dessa två mil
— om vintern är den ensliga Norrbottensskogen mer än vanligt
tyst och öde! Och vintern kommer så bedröfligt snart
— ruskvädret och nattfrosterna börja här redan, då svalan
samt de små sångarne flytta, och sålunda tidigare än den
finske runan anger:
"frost har gåsen under vingen,
snön i svanens fotspår följer."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
