Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En dråplig forsfärd. Andjakter och äfventyr i Pajala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 PÂ SKOGS- OCII FJÄLLSTIGAR.
fågel af samma art utan att fa den, behöfver jag" ej nämna
men gör det ända.
Färden fortsattes nu i vår forsbåt ner efter Areajokis än
af myrar än af granhult omgifna stränder. Här var en riklig
tillgång på allehanda sjöfågel, mest dock änder, hvilka lago
längs vattendraget uppe i fräkenvassarne eller till hälften doltla
under de frodvuxna videbuskarne i strand. Ofta nog kommo
vi rännande alldeles inpå dem, enär älfven krökte så hårdt,
att de ej kunde höra eller varseblifva oss i f örväg. Emeller-
tid hade jag på det hela taget en gemen otur med skyttet
under denna utflykt! På natten hade jag ju lossat fiere skott
men bara fått en kricka, och nu inleddes en lång serie af
förargliga skott med bommar på en and och en skrake —
ja, jag sköt mestadels illa som en best! Under natten hade
jag väl kunnat skylla på ansträngningarne under "upptäckts-
färden" men nu hade jag gunås intet annat att åberopa än
ilen stundom ganska snabba farten ner öfver strömvattnet.
Märkvärdigt nog — detta enär ju oturen brukar hålla i
sig — lyckades jag dock att på grund af den rika and-
stammen, som just nu syntes vara stadd på flyttning till stor-
älfven, att fälla och bemäktiga mig 2 g’räsänder, 1 bläsand
och 4 stjärtänder — de sistnämnda, stor, vacker ungfågel, i
ett enda skott på vattnet, hvilket förhållande piggade upp mig
ganska afsevärdt.
Vid Area kvarn stego vi ur båten och slogo in på den
öfver tre mil långa gångväg, hvilken härifrån leder öfver
Kaunisvaara och Sahavaara byar, öfver väldiga myrar och åsar
samt bergen Suksivaara och Jupukka ner till Torneälfven vid
Autio, hvarifrån landsväg finnes till Pajala. Väl framme här
i kyrkbyn, presentade jag bytet till min värdinna i förhopp-
ning att få äta ordentligt lagad fågel en gång efter att länge
själf hafva måst syssla på skogsströfvarevis med denna ange-
lägenhet. Men därpå blef jag lurad, grymt lurad! I stället
för den doftande andungssteken, om hvilken jag gått och
hallucinerat redan under knogandet på den tunga fågelknip-
pan, blef jag en middag ganska långt, härefter serverad s. k.
fagelsoppa, hvilken kan gå an och vara rätt passabel, när
det gäller fångade ripor, hvilka ej äro så värst goda annars,
men som alldeles säkert är uppenbar vandalism i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
