Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. På andjakt i kustlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P A A N D J A K T I K U S T L A N D E T .
som det tycktes helt kort stund nådde land. N., som kom
en timme senare, hade expedierat 18 fåglar: 12 gräs- och
stjärtänder samt 6 krickor. Huru det kom sig*, att han fått
skjuta så många gräsänder? Jo, han hade ju sin hund, som
vädrade och skrämde upp de hårdt tryckande fåglarne, och
jag hade blott den lilla pojkbytingen, som ej mäktat få upp
fiere än högst ett halft dussin, ehuru han käckt trampat på
i vassen, så att han var genomblöt till midjan. Emellertid
tyckte vi oss hafva lyckats ganska väl i att "dräpa", som
karlen sade.
Förmiddagen tillbragtes med att sofva, ty vi voro verk-
ligen ganska utsjasade efter nattens ansträngningar. Tretiden
vaknade vi och gjorde oss då i ordning att fara ned till den
omkring 1 mil afläg’sna Tore kyrkoby. Under båtvägen till
de nedre gårdarne i Kosjärv sköto vi med stort besvär i den
grunda uOsterkalfvenu trenne stjärtänder. Vår häst tycktes
nu hafva hvilat sig* granska bra och fråssade som bäst-på
nyslaget hö, då vi togo honom ut ur spiltan och spände
honom för den guppande chäsen. Ruskade vi så ned till
Töre, där vi bland annat skaffade buteljkork till förladdningar
— all hygglig* förladdning hade nämligen redan strukit med
—• åto en rätt bra middag på gästgifvaregården och telegra-
ferade till grosshandlaren K., hvilken såsom vi väntat svarade,
att han ej hade någon del i sin inspektörs slyngelaktiga till-
tag. Half tiotiden voro vi tillbaka vid Kosjärv och rodde så
i väg till vårt kvarter.
Myggorna voro nu i den fuktiga, dimmiga aftonluften
oförsynt närgångna, särskildt medan vi passerade kalfven,
öfver hvars vattenträdgård de stimmade i fast oräknelig
mängd. Skymningen hade redan brutit in, så att det ej lönade
sig att söka efter några änder, och vi hade därför under fär-
den ostördt tillfälle att beundra det i all sin ödslighet gripande
sköna landskapet. Molnen, mörka och oväderstunga, hängde
ända ned öfver bergen och den svartgröna barrskogen, dimman
steg upp ur träskets vattengölar, svepte öfver gräs och starr,
dref bort mot skogen, på hvars djupa fond den tecknade en
mängd egendomliga spökfigurer, och bort mot Raggdynan,
hvars markerade oval den alldeles ville gömma undan i sitt
luftiga dok. Genom det tilltagande dunklet hördes anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
