Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Pa björnjakt bland lapska högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han såg björnen. “Nå, så skjut då för f—n!“ — ropade jag
men han bara sparkade mig i hufvudet och ville ut, något
som dock var lättare sagdt än gjordt, ty först skulle förstås
jag ut, och som jag hade fullt med näfver och därtill en
revolver mellan bröstet och jaktrocken, råkade jag i
hastigheten fastna på ett par stenar mellan tak och golf och blef
blott med möda utdragen. Då gaf kronojägaren sig den och
den på, att han verkligen sett en björn men ej vågat skjuta,
enär han ej trott sig kunna göra ett fullt säkert skott i den
klena belysningen — han var för öfrigt alldeles blek af
förskräckelse, stackars karl. Jägmästare Nld gick nu in ännu
en gång men kunde trots den meddelade anvisningen, att
björnen borde sökas långt åt vänster, ej upptäcka någon björn:
sannerligen en egendomlig nalle menade han, som aldrig
behagade uppenbara sig för honom! Troligen vore “björnen“
där inne endast ett bedrägligt reflexspel af näfverblossets sken
öfver de skumma grottväggarne, menade han. Nia, åtföljd
af tvenne kronojägare, som hade ordre att hålla ögonen på
den af oss nu särdeles starkt misstänkte nomaden, kröp
emellertid en sista gång in i hidet med den lånade
bakladdaren i handen — — länge dröjde det, innan de båda
kronojägarne kommo fram utan att kunna inberätta något så
knallade tvenne dofva skott, och lappen kom hastigt utkrälande,
talade om för oss, att han vid det halft utbrunna
blosset skjutit björnen antingen i halsen eller hufvudet, kastade
i upprörd sinnesstämning geväret ifrån sig på snön och svor
på finska en lång ramsa öfver att de föregående “forskarne“
varit till den grad fega och trängt fram så pass liten bit i
grottan, att de kantänka ej kunnat se det allra bittersta af
nalle, som nu han hade skjutit, han Mikkel Nilsson Nia.
På grund af jägmästare Nlds uppgifter voro vi emellertid
trots lappens skott och påståenden samt och synnerligen så
godt som tvärsäkra på, att det ej fanns någon björn i bergsgrottan,
och de flesta intresserade sig ej alls för nalle vidare
utan skämtade grymt med Nia och bådo honom skaffa ut en
tapp hår eller helst en fet, präktig tass af krabaten.
Häradshöfding St—sén ställde sig morsk och bredbent framför ingången
till hidet, beväpnad blott med sin fjällstaf och i
humoristiska ordalag utmanande “vännen Pettersson“ till duell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
