Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gamla huset talat till honom och sagt: »Jag
är gammalt nu. Jag duger icke längre. När du
är borta en gång, finns det ingen, som vet, hur
här ska vara. Det blir aldrig som förr.»
En vinterafton yppade Håkan sina tankar för
hustrun, och när han det gjorde, hade flera
månader gått efter det samtal, som han och Per fört
med hvarandra.
— Per funderar på mycket sade Håkan. Har
han ingenting sagt åt dig?
— Nej, svarade moster. Jag vet om ingenting.
Då drog Håkan en suck af lättnad. Ty inom
sig hade han fruktat, att Per gjort mostern till
sin förtrogna och haft henne på sin sida, innan
han vågade komma fram med sitt förslag. Så
berättade han, hvad Per hade föreslagit, och hur han
själf hade svarat.
Moster blef betänksam, när hon hörde detta.
Också henne grep en beklämning vid tanken på
framtiden, och hon begynte se framföreåt, liksom
mannen hade gjort. Mot sin vana lät hon de sysslor,
hon hade för handen, hvila och slog sig ned vid
mannens sida på träsoffan.
Där sutto de båda gamla bredvid hvarandra,
utan att tala, och kände båda, att åren tagit på dem.
Framför dem var icke mycket mera att se. Allt,
19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
