Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af löje öfver hans drag. Hon var blyg att visa
sig för kyrkoherden. Det är naturligt.
Den unge prästen slog båda händerna mot
sitt hufvud och ville säga mera. Men den gamle
kyrkoherden gaf honom en vink att tiga, lät drängen,
som nu också skrifvit under, gå och vände sig
därefter åter till de båda trolofvade.
— Det var rätt af dig Johan Ersson, sade
han, att du tvang kvinnan med dig. Lycka till nu
båda två i Guds namn, och laga, att ni får tid
tre söndagar härefter, så att vigseln får ske.
Därmed tog han först kvinnan och sedan
mannen i hand, klappade dem båda faderligt på skuldran
och stängde själf dörren efter dem. Sedan ställde
han sig vid fönstret och såg dem gå bort i blåsten,
mannen först och kvinnan tungt trampande i hans
fotspår. Ingen af dem sade ett ord åt den andra,
där de gingo fram mot den hårda blåsten.
När de försvunnit, vände den gamle prästen
sig om och såg på den unge. Han satt ännu
med händerna slagna om hufvudet och armbågarna
mot bordet.
Plötsligt höjde han hufvudet och lät sin hand
tungt falla mot bordet.
— Hur kunde du tala till dem, som du gjorde,
utbrast han. Icke ett ord om deras synd. Icke
ett ord om syndens lön, om straff, om...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
