Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det var ju väl det, att han sällan sade något
åt henne. Därigenom slapp Kristin att svara. Men
de få gånger hon bytt ord med baron, dem kom
Kristin ihåg i hela sitt lif, och när som helst skulle
hon kunnat berätta, hvad han sade till henne, och
hvad hon fick fram till svar. Nej, då var det annat
slag, när friherrinnan kom. Hon kunde då prata
och säga ifrån om allt möjligt, så att det sjöng
om henne, och en annan behöfde bara höra på
och svara ja och amen, så gick det som en dans.
Allra bäst trifdes ändå Kristin i sitt rum i vänstra
flygeln, och aldrig skulle hon ha velat byta det
mot ett annat, hade det också varit aldrig så fint.
Rummet var litet förstås, och man skulle gå igenom
brygghuset för att komma ditin. När det var tvätt
och byk, och imman stod tjock genom fönsterna
ända ut på gården, då kom ju liksom litet
skurlukt in äfven i Kristins kammare, hur väl hon än
försökte att hålla dörren igen. Men storbyk var
det bara två gånger om året, och annars var stora
bryggkitteln inte i gång oftare, än när det var slakt,
eller när julölet skulle bryggas. Annars hade Kristin
det så fredligt i sitt ensamma rum, där ingen
behöfde störa henne, och hon skulle för ingen del
ha velat byta hvarken med köksan eller husan, som
inte tordes röra sig, därför att då var mamsell
öfver dem som en uf, ja inte ens med själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
