Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade längesedan kommit, och julen var förbi. Nu
låg snön högt öfver gärden och diken, i skogen
hade vägarna yrt igen, från takskägget hängde
is-piggarna ned, och på gården syntes vägarna som
upptrampade rännor mellan hufvudbyggningen och
uthusen. I kammaren slamrade väfstolen, och ute
i lidret var snickarverkstaden i gång. Allt, som
förfarits och slitits under sommaren af åkdon och
redskap, skulle sättas i stånd och lagas.
Anders Johan kom långsamt öfver gården. Han
såg in i kammaren, där Elsa satt i väfstolen, tog
en yxa, som han sökt, och gick åter ut till sitt
arbete. För första gången kom han att tänka på,
hur godt han nu hade det, och en oro, som han
icke kunde förklara, fyllde hans själ. Hvarför hade
han icke tänkt sådant förr? Hvarför kom detta
just nu, fastän ingenting hade händt? Som ett
stick for det igenom honom, att detta icke
kunde räcka. En gång måste Elsa gifta sig,
hon som andra. Hon var vacker och ung, och
fast hon hade många syskon, var det nog mer än
en, som gärna ville bli måg hos Magnus på norra
Furumon.
Under dessa tankar, som aldrig förr uppstigit
inom honom, fortsatte Anders Johan sitt arbete.
Han högg på en ny tistelstång till dyngvagnen,
2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
