Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
YYiiluir.
Widrik Willanriason.
i Umeå 0. Widmark föddes d. 1 April 1799, blef
efler gjorda stadier vid Hernösands gymnasium,
1819 student i Upsala. Undergick 1821 medico
filosofiska examen och antogs 1822 till stipendiat
i fältläkare-korpsen, samt beordrades till
tjenstgöring såsom underläkare vid sjukbuset ä lägret 1824
i Skàrie. Aflade 1825 medicine kandidat-examen,
och uppflyttades året derpå till pensionär i fäII —
läkare-korpsen, hvarefter ban, i egenskap af
tillförordnad bataljons-läkare, bivistade Wermlands
regementes möte. Sedan ban 1829 tagit medicine
licential-examen, blef ban samma år kirurgie
magister och tillförordnad bataljons-läkare vid
Hel-siage regemente. Sedan ban 1830 bestridt
sjuk-hus-läkaretjenst å allmänna garnisonssjukhuset och
följande året tjenstgjort såsom läkare vid
invalid-inräflningen å Ulriksdal, förordnades han lill
sjukhusläkare vid elt kolerasjukhus i Stockholm. Ar
1832 åtföljde ban, i egenskap af bataljons-läkare,
exercilie-sjöexpeditionen och erböll samma är
förordnande att vara bataljons-läkare vid Stockholms
station af Kongl. Maj:ts üotta. Förklarades 1835
vid doktors-promotionen i Upsala för medicine
doktor; men afled redan böslen samma är, allmänt
saknad såsom en utmärkt skicklig läkare, hvilken
redan förvärfvat sig ett sä stort anseende, att ban
var en af hufvudstadens mesl anlitade läkare med
en redan ganska vidsträckt praktik.
Widolf (myth J. Hvem denne egentligen varit,
vet man icke, ty han nämnes blott en gång i
Slurlesons Edda, då det står att alla spåqvinnor
härstamma frän Widolf. Finn Magnussen
uppgifver honom ock såsom alla spåqvinnors stamfader;
men säger tillika att ban måste vara identisk med
Vilholf, elt slags i rollkarl eller qvacksalvare, som
bodde i en trakt af Helsingland, och hvilken läkte
sår och botade sjukdomar. Han slog folk med
blindhet, och botade aldrig för goda ord, men för
onda, säger samme författare.
Witlrer (mytb.). Väderguden,
stormframbringa-ren. Ett af Odens binamn, hvarvid ban icke
sällan nämndes.
Wridrik llillanilsson, i sagorna äfven ofta
benämnd Widga Weliiitn«on, en son af den
ryktbara Waulonder och konungadottern Götbilda,
bar blifvit icke mindre berömd än sjelfve bans fa- ’
der. Han säges någon tid baft Willands bärad i
förläning. Mest ryktbar blef ban genom den skrift,
som kallas WUkina Saga, deruti bans bedrifter
beskrifvas, då ban följde konung Tbidrik af Bero.
Andra gamla sägner, och minnesmärken hänvisa på
Skåne och Blekinge, hvarest en konung Tbidrik
säges vid stranden af Ifön hafva baft en borg,
kallad Brattingsborg, efter hvilken ännu, vid klart
vatten, lemningar skola synas på sjöbotten. Bland
alla konuog Thidpks kämpar säges Widrik
Wil-landsson hafva varit den förnämste och deo ende
bland dem alla, som vågade anfålla de grymme
jättar, hvilka då för tiden öfvade mycket
öfvervåld. Den ene appeböll sig i Långeskog i Skåne,
men blef slagen af Widrik efter en bård kamp.
Den andre jätten bade sitt bergslott i Bratteskog
i Bohuslän. I nämnda skog skall kan, efter den
allmänna sägen, hafva huserat gräsligen i femton
år med mord och rån, utan att någon vågade
anfalla bonom. Konung Tbidrik uppmanade till siat
sina kämpar alt uppsöka denne jälte, och med bans
nedläggande vinna ära och skaller; men ingen
vågade försöket. Slutligen drog dock deo tappre
Widrik Willandsson åstad med sitt goda svärd
Minnering, ett af bans faders mästerligaste smiden,
och uppsökte jälten, som kallas Långben Rese.
På mångfaldigt sätt firade sedan folkvisan i
oorden denna käcka bedrift. En mycket gammal sång
q väder härom:
Kung Tbidrik står på Brattingsborg, ban ser sig
ut sä vida,
0! bade i dag jag kämpen den, i Brattingsskog
tordes rida!
Det svarade Widrik Willandsson , som var så
modig i bog;
Ocb väl vill jag vara den förste man, som rider
i Brattingskog.
Och Widrik red sig den vägen fram, ban böjde
en visa och qvad,
Det hördes femton mil, så långt ut på det salta haf.
Och Widrik rider den vägen fram. Der skogen ban
gjordes honom träng,
Der fann han pä det leda troil, som låg både bred
och läng.
Och det var Widrik Willandsson, ban fram lill
Resen red,
Res dig upp på dina långa ben! Du görs mig nu
visserligen vred.
Ocb det var nögben Rese, han lyfte på sitt
öra,
Och hvad är det för en liten fogel, mig tycktes i
skogen böra?
Ocb intet är det en liten fogel, dig tyckes
iskogen nu höra,
Här är nu kommen kämpen den, som dig törs
väcka och röra.
Här hafver jag legat i femton år, aili på min
venstra sida.
Du rid bort, fager ungersvenn, om dig lyster
längre att lefva!
Widrik kastar sin bäst omkring, rider upp pä Re-
sens sida,
Or.h sönder brusto bans refben sja, derom begynte
de strida.
Och det var Långben Rese, ban tog sin slàlstàng
i bänder,
Slog efler Widrik Willandsson, att stången i
berget rände.
Och det var Långben Rese, ban började fast all
jämra:
Nu sitter min stång i berget fast, som vore baa
slagen med hammar.
Widrik var snar, och Skymling blef var, att ban
sitl svärd utryckte.
Han bögg fem fingrar af Resens band, och ileriill
med ett stycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
