Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
76
Tol&ngu.
Tomlår.
bolmen, hvilket ban fortfor att vara ända till år
1747, då ban slutligen blef kyrkoherde vid
Jakobs och Johannis församlingar i Stockholm.
Såsom sådan afled han 1759. Denne för slor
skicklighet och en exemplarisk gudsfruktan mycket
berömde lärares lefnadslopp saknar ej sin
märkvärdighet. År 1723 höll ban i S:t Jakobs kyrka,
på fjerde söndagen efter trettondedagen, en
predikan "Om den sanna gudaktigbetens rätta utöfning",
som väckte en stor uppmärksamhet och som uti
många sinnen alstrade förbittring. Ifrån den
dagen börjades emot Tollstadius de svåraste
förföljelser utaf några bland bans eget stånd. Straxt
efter sin hållna predikan, blef ban kallad inför
konsistorium till redogörelse; men vädjade derifrån
till riksens ständer, lian försvarade sig väl tned
mycken frimodigbet emot alla de tillvitelser, som
gjordes honom; men blef dock snart åter ett
föremål för nya vidrigbeter. Den ena stormen följde
på den andra och syntes blifva så mycket
farligare, som ban, genom en stundom mindre afmätt
noggrannhet i sina uttryck, ej sällan gaf sina
motståndare nya anledningar att tvifla om bans
renlärighet. Man ansåg honom såsom en
hufvudman för de så kallade Pietislerne, och ville äfven
påbörda honom att vara den beryktade Dippels
lära tillgifven. Till följe häraf måste ban flera
gånger inställa sig ömsom för konsistorium,
käm-nersriitten, justitierevisionen och en särskild
kommission. Omsider uppdagades dock hans oskuld,
och de förföljelser, som honom öfvergingo, tjente
endast till alt sätta hans dygd i en så mycket
klarare dager, sedan han derunder haft de bästa
tillfällen att visa sin bekännelse och tro, äfvensom
sitt nit och den oskrymtade menniskokärlek,
hvaraf hans hjerta alltid var eldadt. Alltid from och
munter, visade han städse ett jemt och stilla
sinnelag. Hans välgörenhet var så stor, att han
ofta förglömde sig sjelf för att hjelpa andra, och
ej sällan utblottade ban sig till den grad, att ban
icke ägde en styfver qvar i sitt hus. Föraktande
allt timligt, undanbad ban sig doktorsvärdigheten,
då konung Adolf Fredrik vid sin kröning ville
benåda honom dermed, och svarade en vän, som
frågade honom om orsaken härtill: "Hvad skall jag
med den ära, som mig månd städs besvära?" Sin
mesta tid gick ban till fots; men när åren och
krämporna infunno sig, brukade ban en cbäs, lill
dess några af hans förmögnare församlingsboer,
honom ovetande, inköpte och skänkle honom både
hästar och vagn.
Tolaugn. annex till Wanstad, är beläget i Färs
bärad af Malmö län, 3 mil N. från Ystad.
Socknen bar god åker och äng och äfven någon
tillgång pä skog och torfjord. Hemmaotalet är 20 f
mtl. med en folkmängd af 1,200 personer på en
areal af 7,892 tunnl., hvaraf 10 äro sjöar och
kärr. Adr. Ystad.
Tomarp eller Tomferup var ett kloster,
sannolikt beläget i Tomerups socken, annex till
(ilad-sax, och uppbygdt af erkebiskop Eskil i Lund är
1162, till förmån för Rernhardin- eller
Cisterci-enser-munkarne. som bär vistades ända till dess
klosterväsendet i Danska riket upphäfdes år 1537.
Klostret blef då reduceradt och jemte
underliggande ägor och gårdar bortskänkt eller
utarrenderad!. | närbeten af klostret bar ock fordom
en stad af samma namn legat.
Tomniarp, med Skegrie, en socken i Skytts
bärad af Malmöbus län, är belägen 2j mil S.S.O.
från Malmö, £ mil frän hafvet och tillbör 3 kl.
reg. Jorden är något grusblandad, men dock god
och fruktbar. Pä skog och torf är brist. Utsädet
är 500 tunnor. Tvenne byar, Täyaip och SlAstorp,
finnas i socknen, som öfverhufvud innehåller 10
J-mtl. med eo folkmängd af 315 personer på en
areal af 1,274 tunnland. Adr. Malmö.
Tommarp, annex lill Gladsax, är beläget i
Järrestads härad af Cbrislianstads län, J mil V.S.V.
från Cimbritsbamn. Marken är någorlunda jemn;
men ingen skog fiunes, ulan blott torfjord till
husbehof. Utsädet är 1,230 tunnor. Pä Tommarups
bys ägor finnes ett ansenligt marmorbrott.
Socknen båller 25 mtl. med 998 inbyggare på en
areal af 4,536 tunnl., hvaraf 10 äro sjöar och
kärr. Adr. Cimbritsbamn.
Tomtar kallas ett slags förmenta andeväsen, hvilka
Jros uppehålla sig i vissa gårdar, och der på ett
oförmärkt sätt bidraga till husets trefnad och
välmåga. Dä någon bonde beständigt tilltager i
rikedom och alltid bar framgång i sina företag,
säga grannarna gerna att ban bar Tomte i
gården. Endast för busbonden sjelf påslås ban då
uppenbara sig, ehuru ban äfven någon gång kan
visa sig för matmodren, om bon är mild och god
emot honom. Tomlarne påstås vara af ärsgamla
barns storlek, men med ett gammalt och
förståndigt ansigte, saml gå klädda uti en grå
valmars-jacka, kortbyxor och små becksömskor. De skola
alllid hafva en lilen röd yllemössa på hufvudet.
Olaliga sägner gå pä landsbygden om de
beskedlige och flitige tomlarne. Oin sommaren och
hösten isynnerhet påstås de visa sig middagstiden,
merendels släpande långsamt efter sig ett halmstrå
eller ett ax, pustande vid hvarannat steg, såsom
under den tyngsta börda. Åt denna svn säges en
gång en bonde hafva skrattat, sägande: "Hvad
lönar det, om du bär till mig det der eller inlet?"
Detta förtröt den lille trägne samlaren, sä alt han
öfvergaf hans gård och flyttade till en annan
bonde, som då var en fattig nybegynnare. Från
den dagen vek all välsignelse bort från den
bonden, som föraktat den lilla Tomten; men den,
till hvilken ban flyttade, och hos hvilken ordning
och flit öfverallt rådde, blef med hvar dag allt
rikare. Om en stalldräng är män om hästarne,
talar vänligt lill dem, ger dem nattfoder kl. 10
om qvällen och ottfoder kl. 4 om morgonen,
behöfver han aldrig frukta för Tomten; men oin han
är vårdslös, far illa med kreaturen, svär och
bannas när ban kommer i stallet, glömmer att ge
nattfoder och sofver lill dager, må ban akla sig,
ty bäst han stiger in i sp i I lan får ban ofta af den
osedde Tomtens hårda näfve en örfil, så att ban
stupar på näsan. Der byggnader och timring
fö-rehafvas, säges Tomtarne ofla, medan timmermän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
