Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svalland.
Svan.
791
fram och tillbaka och återfinna alltid det lilla
ställe, der de förra sommaren bade sin bostad. De
böra till de nyttigaste foglarna, derigenom att de
flitigt jaga efter mestadels skadliga insekter, som
åtgöra deras föda. Derföre fredas de också af
allmogen, och man anser för orätt att oroa eller
döda dem. — Af svalorna gifvas flera arter,
såsom Hussvalan, som ofvantill är bläsvart orh
in-onder bvit, samt bygger sitt bo under
takkransarna af busen i byar och städer och der lägga
sina agg, som blifva hvita med bruna punkter;
Ladusvalan, som liknar den förra till färgen men
är rödbrun på pannan och strupen, orh större till
längden; äfven denna art uppehåller sig vid busen
och gårdarna öfverallt i Skandinavien och flyger
högt i luften, då himlen är ren och klar, men
häller sis lågt vid jordytan i mulet eller regnigt
väder, hvarföre beskaffenheten af hennes flykt
stundom anses förebåda regn eller torka;
Slrandsva-lan, som är gråbrun och håller sig i närheten af
vatten i sandbackar eller jordbrinkar, der hon
stundom flera alnar djupt gräfver sig in, för att lägga
sina ägg under det hon mestadels lefver af
vat-teninsekler; Tornsvalor! slutligen, som egentligen
tillbör ett annat slägte (Cypselus), med endast 10
pennor i stjertringen; foglarna af denna art
hafva långa sabelformiga vingar och krokiga klor,
äro svartaktiga med bvit strupe, hafva
utomordentligt snabb och bög flykt, samt bygga sina
bon i springor i böga murar och torn eller ock i
klippor och ihåliga träd, samt förekomma i hela
Skandinavien. — Svalans ankomst till det
mellersta Sverige, hvilket plägar antagas såsom det
säkraste kännetecken till värvärmens snara
instundande, har, sedan år 1802, enligt gjorda
iakttagelser, i medeltal inträffat omkring d. 16 Maj.
Svalland eller Svalar kallas i Norrland, och
särdeles i Herjedalen, de ängar, som vid byarna
brukas och bägnas, och för det mesta bestå af
bårdvall. En del deraf uppköres, gödes och
besås i tvenne år, igenlägges sedan till äng och ger
då en rik grässkörd. Hulphers säger, i sin
"Beskrifning öfver Herjedalen", tryckt 1777, att på
mänga ställen finnes ingen annan öppen åker.
Svalin, Olof tu^iisl, son af landtbrukaren
Johannes Svalin, föddes i Fjärås socken af
Götheborg* stift år 1808. Blef 182 5 student i Upsala,
1833 medicine licentiat och kirurgie magister,
samt promoverades 1835 i Upsala lill medicine
doktor i andra hedersrummet. Utnämndes 1834
till underkirurg vid kongl,
serafimerordens-laza-rettet. Är en af hufvudstadens för närvarande
mest anlitade läkare, isynnerhet berömd för stor
kirurgisk skicklighet. Har författat flera
uppsatser uti Tidskrift för Läkare och Farmaceuter, m. m.
Svaluf, Vorra, socken, ett patron, pastorat af
3 kl. i Malmöhuslän, Lunds stift, Rönnebergs
härad och kontrakt, 2 mil frän Landskrona, beslår
af 12 hemman, uppskattade till 86,538 R:dr, med
en folkmängd af 838 personer och en areal af
4,929 |unn|., hvaraf endast 3 anses för oländig
mark. Socknen bar god åker och äng, ehuru
något af den sistnämnda är sidländ. Den rådande
jordmånen är lera. Nägon skog finnes äfven,
nom socknen ligger Axelvolds frälse-säteri, 3 £
mtl., bar åbyggnad af korsvirke; men med ett
behagligt läge på ett näs, bildadt af uppdämdt
vatten, som på tre sidor omger gården.
Härunder lyda flera andra hemman och torp, qvarnar,
mycken bok- och ekskog samt en stor torfmosse.
På denna egendom har alltid funnits en ovanligt
god bästras. Ägaren har patronaträtt till
församlingen. Adr. Landskrona.
Svan, Arvid, började redan utmärka sig under
Engelbrekts frihetskrig, hvaruti ban med ifver och
käckbet dellog. Honom anförtroddes då Laholms
slott, som Engelbrekt intagit. Mera ryktbarhet
förvärfvade ban sig under Carl Knutsson Bonde.
Denne sände bonom 1438 med 700 utvalda
huskarlar upp lill Wermland, för att stilla de der
uppkomna oroligheterna. Arvid Svan skingrade
böndernes sammanrafsade flockar, och då de
upproriske drogo sig småningom tillbaka, följde Svan
efter, görandes dem beständiga och allvarliga
föreställningar, att afstå från sina upproriska
tillbud, betala marsken den tillbörliga skatten samt
utlemna alla, som uppviglat dem till resning.
Större delen af allmogen efterkom bans tillsägelse, och
hy llade marsken ånyo. Emellertid tågade Svan allt
längre in uti landet; men när ban kom in i Jösse
bärad, fick han underrättelse, att
Wermlänningar-ne bade samlat sig på nytt, i tanka att
oförmodadt öfverfalla bonom, och uti denna
sammangadd-ning deltogo äfven de, som kort förut försäkrat
marsken om sin tro och lydnad. Fiendtligbeterna
måste således än vidare fortsättas. Bönderne
bade uppslagit sitt läger pä ett näs och hade
omgifvit detsamma på landsidan med förhuggningar.
Detta afhöll likväl icke den tappre Arvid Svan,
som med sina krigare tågade ofnrskräckt emot
bondehären, hvilken åtminstone var sju gånger
starkare. Deras förhuggning tjente till ingenting,
emedan Svan tog vägen öfver isen. Så snart han
kom så nära, att bönderna kunde höra hvad som
talades, lät ban utropa, att alla de, som ville
vara säkra om lif och egendom, skulle nedlägga
vapen; men när bönderna bärtill svarade, att dc
ernade sjelfva skaffa sig säkerhet både lill lif och
egendom, började ban genast anfallet, hvilket
skedde med all häfligbet, så att 120 bönder i första
ariloppet blefvo nedergjorda. Då föll deras
trotsighet, somliga sprungo lill skogs, andra föllo pä
knä och bådo om nåd, sedan allt deras förråd
med hästar och slädar blifvit segervinnarens byte.
Nederlaget upphörde nu och Wermlänningarne
hyllade marsken. Sedermera lät Svan uppsöka de
upproriskes förste anförare, Torsten Ingelsson och
Jösse Hansson, bvilka blefvo afrättade. Följande
året sändes Arvid Svan af Carl Knutsson att
belägra Kalmar, der Bengt Stensson och Bo
Stensson Nalt och Dag voro befallningshafvande.
Arvid Svan var länge lagman i Tio härads lagsaga.
näns öfriga öden och bedrifter äro ej närmare
kända; men bans tapperhet prisas högligen. En
annan,
Svan, Arvid, nämnes såsom en gammal och
red-Del. III. 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
