Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
StrUiufelt.
Strlliiiltnrleu.
749
såsom vice landshöfding i Jönköpings län, om
försvarsverket vid Småländska gränsen emot Skåne
och Halland, till dess att han 16S2 utnämndes till
lagman i Tio härads lagsaga. Någon tid var ban
vice landshöfding i Kronobergs län, men flyttades
1695 såsom ordinarie landshöfding till Skaraborgs
län. Till följe af en derstädes tillsatt
skogskom-missions beslut, lät han omrösa alla inom delta
lan befintliga parker och allmänningar, med de
af-dömda hemman och inrättningar, samt förde
ytterligare direktion vid .skogskommissionerna i
Elfsborgs, Dals, Uplands och Örbyhus län, skiljande
på behörigt sätt allmänningarna från annan privat
egendom. Utmärkt för skicklighet och drift,
upphöjdes ban 1696 till friherre. Han dog 1707.
Strtf iiifelt, Jolian, son af ryttmästaren Carl
Johan Strömfelt, föddes 1678. Han var kapten vid
lifdragonerne, när han 1706 nedergjorde en
Sachsisk trupp af grefve Scbulenbergs korps, och
öfverste, då han 1712 försvarade sig med mycket
mannamod emot den allierade arméen, som ville
bemäktiga sig Stralsund. Sedermera deltog lian i
slaget vid Gadebusch, der ban ådagalade en
synnerlig tapperhet, hvarföre han ock 1713
upphöjdes till friherre. Vid Tönningens belägring var
ban närvarande och öfverförde till Danska lägret
kapitulationspunkterna angående stadens
öfverlemnande i Danskarnes händer. Befordrades till
general-major af kavalleriet och följde ined Carl XII
till Riigen, der bau togs till fånga i en träflning
1715. Lösgifven ur fångenskapen, åtföljde ban
sedan sin konung till Norrige 1718. Efter
konungens död utnämndes ban 1719 till
general-löjtnant, och blef sedermera 1727 riksråd, samt 1731
grefve. Han afled 1736, och hans grefliga ätt
utslocknade med sonen, Carl Julian MtrUuifelt,
hvilken dog vid 20 års ålder såsoin fänrik vid
lifgardet.
MtrUuifelt, Otto Heinlioltl, friherre, son af
ståthållaren öfver den Estniska delen af Lifland
Gustaf Adolf Strömfelt, föddes d. 15 Jan. 1679.
Sedan ban studerat i Dorpt, isynnerhet juridik, och
derunder inhemtat berömliga kunskaper, fick ban
1697 åtfölja kongl, rådet och extra ordinarie
ambassadören grefve Carl Bonde till Rüswijkska
fredskongressen, och följande året var han likaledes med
på samma herres ambassad till England. Är 1700
anställdes ban såsom e. o. kanslist i riksarkivet,
och 1701 blef han e. o. assessor i Dorpts
landt-rätt. Befordrades sedan 1704 till assessor i
Lif-ländska hofrätten, 1712 till lagman på Gottland,
samt 1718 till lagman i Kalmar läns lagsaga.
Sistnämnda år utnämndes ban till vice landshöfding i
Kalmar län, och 1719 blef ban lagman i
West-manland. Samma år landshöfding i Westerboltens
län, samt derpå flyttad till Stora Kopparbergs län,
äfven uppförd på förslag till riksråd. Är 1720
upphöjd till friherre, sändes hBn följande året
såsom andre ministre plenipotentiaire till
fredskongressen i Nystad, och 1723 utnämndes ban till
president i kammar-kollegium, i hvilken egenskap
ban utarbetade bela planen till inrättande af
general- tullarrende-societeten, hvilken inrättning äf-
ven kom i gång 1726. Snart derefter beskylldes
ban dock af Ehrenpreus att, på kronans bekostnad,
genom tullarrendet hafva förvärfvat stora summor.
Hans sista befordringar voro till president i Svea
hofrätt 1736, och till president i Åbo hofrätt 1743.
Försedd med grundliga och vidsträckta kunskaper,’
ådagalade han städse synnerlig drift och
verksamhet uti sina många olikartade tjenstebefattningar,
samt har äfven efterlemnat flera handskrifter i
politik, juridik och historia. Till och med i
afseende på kyrkoväsendet sökte ban åstadkomma
nyttiga förändringar och arbetade mycket pä
införandet bär i riket af Conaiitoria mix ta, med både
civila och andliga ledamöter, i likhet med hvad
som uti åtskilliga andra protestantiska länder var
brukligt. Han afled d. 3 April 1746.
StrUiulijelm , Arvid Inglis|, son af
bergsmannen Anders Boström, föddes d. 1 Aug. 1685.
Blef 1702 volontär vid Nerikes och Wermlands
regemente, samt 1703 enspännare. Deltog
derefter i slaget vid Klissow samt uti Thorns belägring,
hvarest ban blef blesserad. Användes sedermera
vid åtskilliga ströftåg och kommenderingar till
Ungerska gränsen, till Schlesien, Polen och Ryska
gränsen, samt bevistade träffningen vid
Dyringer-wald och slagen vid Holofzin och Pultava.
Trenne dagar efter sistnämnda slag togs ban till fånga
af kossackerne, men lyckades snart att åter fly
frön dem, då han begaf sig till konungen i
Bender. Derifrån kommenderad till Polska gränsen,
råkade ban för andra gängen i fångenskap, men
fick äfven denna gång tillfälle alt undfly, och kom
till Polske woiwoden Kiowski, som för hans
visade käckhet och rådigbet genast utnämnde honom
till kornett. Deltog kort derefter uti slaget vid
AdrienofT inot Ryske fältmarskalken Goltz, men
blef då sårad och för tredje gången fången af
Ryssarne. Flyktade 1713 på nytt ur
fångenskapen och kom till Sverige, der han 1714
befordrades till kornett och 1716 til) löjtnant vid
West-götha regemente. Gjorde sistnämnda år fälttåget
i Norrige, der ban, utom åtskilliga andra
ströftåg, hvilka ban lyckligen och med särdeles godt
loford förrättade, isynnerhet förskaffade sig stort
pris och beröm genom en utmärkt lysande bragd,
då lian, utsänd med ett avantgarde af blott 8 man,
tre mil frän Christiania, anföll en Dansk förvakt af
120 man, dref den tillbaka, tog några fångar samt
nedergjorde 32 man på platsen. Utnämndes, till
belöning för sin visade tapperhet, 1717 till
ryttmästare. Under 1718 års fälttåg i Norrige
visade han äfven vid flera tillfällen ett ogement
tappert uppförande. Efter konung Carls död
upphöjdes ban väl 1719 uli adligt stånd, men saknade
dock all vidare befordran, hvilken väl ej synes
hafva bordt uteblifva för en så käck och
mång-pröfvad krigare. Först 1746 nämndes ban till
major, då hans bästa ålder redan var förbi, och
följande året erhöll ban afsked. År 1750
belönades den gamle Carolinen med svärdsorden. Hans
dödsår finnes ej uppgifvet.
StrUnikarlen, ett i folktron ännu allmänt
lefvande andeväsen, är mångenslädes i vårt land fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
