Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stenbock»
Stenbock.
677
ländslo regementet och såsom sådan dellog ban i
eröfringen af Gartz, Wolgast, Demmin m. ü.
orter. I slaget vid Chemnitz visade ban lysande
prof af tapperhet och bidrog ej litet till segern,
hvarefter ban alltmer ökade sitt anseende hos
Banér genom liera tappra bedrifter, såsom
belägringen af Freyburg, stormningen af Pirna m. m.
Efter Banérs död vann ban ökadt anseende hos
fältherren Torstenson, såsom ett godt
generalsämne. lian sändes att lägga broar öfver floden
under fiendens eld, att intaga välbefästade ställen
o. s. v. I det stora slaget vid Schweidnitz bidrog
han att förstöra det kejserliga kavalleriet.
Torstenson gaf honom general-majors kommando, då
ban var åsyna vittne till bans uppförande vid
Olmutz, der fästningen och staden eröfrades. Genom
hans tapperbet intogos derpå de med starka
garnisoner besatta, befästade orterna Neres och
Op-peln i Schlesien, Eylenherg och Neustadt i
Mähren, belägrades Brieg och bragtes Zittau under
Svensk lydnad. Uti det stora slaget vid Leipzig
1642, bemäktigade han sig fiendens artilleri, men
blef dervid, illa sårad i venstra benet, liggande
bland de döde och särade på slagfaltet. Sedan
han åter tillfrisknat, anförde ban såsom
generalmajor en s. k. "Corps volant" bredvid
hufvudar-méen, och förordnades 1644 lill guvernör öfver
Minden. Återkom följande året lill Sverige, der
ban återeröfrade några orter i Wermland, som
Danskarne intagit, hvarigenom fredsvillkoren lättare
dikterades i Brömsebro. Samma år förordnades
ban till öfverkommendant i Westfalen och förde,
i sådan egenskap, befälet öfver denna del af
Tyskland till år 1647, då han befordrades till
generallöjtnant af infanteriet, hvarefter han året derpå
blef general. Honom uppdrogs att ntföra det
sista värfvet i trettioåriga kriget, nämligen att
indrifva de " >atis/achonspennini)ar1’ somliga orter
icke ville erlägga med godo. Vid drottning
Christinas kröning 1651 blef ban nppböjd till grefve,
och samma år utnämnd till riksråd. Sedermera blef
ban 1652 guvernör i Riga saint 1653 krigsråd
och tillika lagman öfver Ingermanland. Då, efter
Carl X Guslafs thronbestigning, oroligheter nlbröto
i Bremen, sändes grefve Stenbock dit för att med
vapnens makt kufva desamma och denna expedition
tillskyndade honom 1655 utnämningen till
riks-tygmästare. Följde sedan konungen till Polen
och dellog der i dess flesta segrar, hvarför
fält-marskalkslafven 1656 blef en förtjent belöning.
Samma år slog ban Tartarerne vid Philippova , och
biträdde följande året furst Ragozki att intaga
Warschau. När konungen derpå drog emot
Danmark, uppdrog ban Stenbock att, näst riksdrotset
Brahe, föra befälet öfver arméen och fästningarna
i Sverige, särdeles i Halland och Westergöthland
samt förordnade bonom 1658 till
general-guvernör öfver Skåne, Halland och Blekinge äfvensom
Bornholm. Då kriget åter utbröt 1659 kallades
ban till Danmark, der, till följe af fiendens alltför
stora öfvermakt, träffningen vid Nyborg aflopp
olyckligt, hvarefter hela truppen måste gifva sig
fången, hvilket gaf Carl X Gustaf anledoing att i
första hettan vid underrättelsen härom yttra om
den ensam återkommande fältmarskalken: "Då f-n
tog getterna, kunde ban hafva tagit bocken med."
När konungen likväl sedan begaf sig till riksdagen
i Götheborg, uppdrog ban honom omsorgen för bela
Svenska arméen i Danmark, ehuru kommandot
tillhörde pfaltzgrefven. Efter Köpenhamnska
freden 1660, fortfor ban att styra sitt guvernement
till är 1664, då ban utnämndes till riksamiral.
I denna avställning lick ban icke tillfälle att göra
någon sjökampanj förr än 1675, då kriget mot
Danmark utbröt. Han hissade segel för att gå
till Pommerska kusten och råka den Danska flottan,
men bela expeditionen aflopp olyckligt, till följe
af motväder, stormar och sjukdomar. Ingenting
uträttades och fyra skepp förgingos. Riksamiralen
ställdes då 1676 inför en kongl, kommission,
såsom den der mindre aktat på sina skyldigheter,
och fälldes till ett skadestånd af 200,000 d:lr
s:mt samt förklarades inkapabel att vidare tjena,
hvilken stränga dom konungen likväl sedan
mildrade. Honom uppdrogs dä öfverbefälet öfver alla
Svenska trupper i Westergöthland, Wermland,
Dalsland och Bohuslän, hvarunder ban visade flera prof
af skicklighet, isynnerhet vid belägringen af
Bohus 1677 och försvaret af Hisingen 1678.
Reduktionskommissionen behandlade honom med
stränghet och 1682 drefs han att taga afsked, liksom
flere af rådet. Han åldrades sedan i ro och
fattigdom till sin död d. 24 Sept. 1685, då hans
begrafning af brist på medel måste uppskjutas
öfver ett halft år, men bivistades då af konungen,
drottningen och enkedrottningen, lians son,
Stenbock, naenna, grefve till Vapnö, Ållarp
och Kjellstorp, friherre till Kijda och Kyrdo,
herre till Rånäs, Medevi och Ugglenäs, Carl XII:s
ryktbare härförare, har blifvit ett folkminne i
Sverige, kärare än många konungaminnen. Han
föddes i Stockholm d. 12 Maj 1664. Hans
ungdoms-lärare voro fl. Spegel och O. Hermelin. Är 1678
inskrefs han såsom student i Upsala, der ban
vistades i fyra år. Efter faderns ruinerande,
understöddes ban af slägt och vänner, och 1683 ingick
ban som fänrik i Holländsk krigstjenst. Efter att
sedan uli 14 månader hafva studerat isynnerhet
matematik i Paris, tjenstgjorde ban åter i
Holland till år 1687, dä ban fick afsked nr
Holländska krigstjens|en, varandes samma år utnämnd till
kapten vid Wellingks regemente i Stade. Blef
1688 major vid ett regemente, som grefve Nils
Bjelke med konungens tillåtelse upprättat, för att
dermed gå i Holländska republikens tjenst.
Återvände följande året till Stockholm, derhän såsom
löjtnant vid lifgardet kom i synnerlig nåd hos
drottning Ulrika Eleonora och äfven fick
kanslipresidenten grefve B. Oxenstjernas dotlcr Eva
Magdalena till äkta. Såsom brigad-major utmärkte ban
sig genom tapperbet i slaget vid Flepry, samt
utnämndes kort derefter til) öfverstlöjtnant vid
Wel-lingska regementet i Bremen, hvilket tågade till
de kejserliges bistånd. År 1693 blef ban
generaladjutant hos den tappre marggrefven Ludvig
Wilhelm af Baden, som då var kejserliga arméens an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
