Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statareviiion.
SlHlar&ilet.
665
beslutande; konungen kan endast framställa
propositioner och ständerna äga magt att till och med
fränsäga sig all bevillning, om de anse staten
kunna bära sig den förutan. Men i afseende på
de ordinarie inkomsterna äro de dock ej i allo
enväldige, ty dessa kunna svårligen borttagas utan
konungens bifall. Denna fråga, om ständerna äga
samma envälde öfver dessa inkomster som öfver
bevillningen, är omtvistad och besvaras olika
efter olika sätt alt tyda grundlagarne.
Sammanhanget af dit börande punkter i regeringsformen
synes dock utvisa, alt ständerna icke äga denna
makt. Stalsregleringen utarbetas i rikets ständers
statsutskott och dess yttrande föredrages
sedermera i de fyra stånden. Stadna tre stånd i samma
beslut, så gäller delta såsom rikets ständers, ebvad
det fjerde må besluta, men om två stånd stadna
emot tvä, afgöres frågau genom tyst votering,
utan vidare öfverläggning i förstärkt statsutskott.
Utskottet grundar sina tillstyrkanden och
riksstånden sina beslut på pröfning af hvarje särskild
inkomst-titel och hvarje särskildt uppgifvet
stats-behof. Anslagen ordnas efler vissa hufvudtitlar
och ingå sålunda i riksstaten. Till ledning för
statsutskottet öfverlemnar konungen vid riksdagens
början en allman proposition om statsverkets
till-ståud och behof, äfvensom enskilde riksdagsmän
kunna väcka motioner i dithörande frågor. Den
upprättade statsregleringen öfverlemnas sedan till
konungen, som dereller anordnar de särskilda
utgiftsposterna. De ordinarie inkomsterna
bandbaf-vas af statskontoret, som är ett verk under
konungens uppsigt; men bevillningen ingår till
riksgäldskontoret, som är ett rikets ständers verk.
Dess fördelning behandlas vid riksdagarne icke i
stals- utan i bevillnings-ulskotlet.
StatitreviNioti. Riksens ständer skola, i den
ordning stånden hvart fö» sig lämpligast finna, vid
hvarje riksdag förordna om revisorer, att emellan
riksdagarna, enligt af ständerna utfärdad
instruktion, öfverse och granska statsverkets, bankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning, eller förändringar besluta. Dessa
revisorer, sex af hvarje riksstånd, böra emellan
riksdagarna sammanträda sä ofta, att hvarje revision
må kunna omfatta tvenne års afslutade
räkenskaper, och skall derföre alltid revisionsförrätlningen
taga sin början den 15 September; skolandes så
väl riksens ständer, som afgående revisorer,
utsätta tiden för näslpåföljande revision, till hvilken
revisorerne böra af konungen kallas. Ingen
revision må öfverskrida en tid af tre månader.
fHatMrttriet inrättades genom regeringsformen år
1809. Det gamla rådet eller rikets råd
upphäfdes af konung Gustaf III, efler förenings- och
säkerhetsaktens antagande år 1789, och under de
tjugu år, som förflöto ifrån denna tid lill
regementsförändringen 1809, fanns ingen af
konstitutionen föreskrifven rådkammare. Statsrådets
bestämmelse är att utgöra en konselj, hvars råd
konungen måste inhämta, men utan skyldighet att
följa dem. Statsrådets pligt är att yttra sig
öfver hvarje förekommande ärende; dess tystnad an-
ses såsom ett tillstyrkande af det beslut konungen
fattat. Deremot fal tar konungen i alla händelser
beslutet allena. Strider konungens beslut emot
statsrådets mening, äger statsrådet och hvarje
dess ledamot att anföra sin afvikande mening lill
protokollet. Statsrådet år nemligen ansvarigt för
sina låd och kan på två särskilda sätt blifva
underkastadt ansvarspåföljd. Konstitutions-utskottet
kan nemligen ställa statsrådet inför riksrätt, om
detsamma styrkt konungen till något beslut, som
strider emot gällande lagar; detta är det ena
sättet. Det andra inträffar, då konstitutions-utskottet,
utan att anklaga statsrådet för något lagbrott,
likväl anmärker att detsamma styrkt konungen till
beslut emot rikets sannskyldiga nytta, i hvilket
fall det beror på ständerna att ingå till konungen
med begäran, alt ban måtte afskeda statsrådets
ledamöter, så många som deltagit i det
öfverklaga-de rådslaget. 1 förra fallet uppstår en rättegång
inför laga domstol; i senare fallet uttryckes
endast ständernas bristande förtroende. Riksrätten
kan döma statsrådet sä väl till andra strä|f som
äfven till afsättning från tjensten; men den kan
också frikänna statsrådet. Den senare åtgärden,
eller anmälan om entledigande, kan endast äga rum
efter konstitutions-utskottets hörande och sedan
detta utskott gjort anmärkning; men beslutet
derom beror på ständerna sjelfva. Åtal inför
riksrätt deremot beror på konstitutions-utskottet, icke
pä ständerna, att anställa. Dessutom är
statsrådet så till vida ansvarigt äfven inför konungen,
att ban kan efter behag afskeda dess ledamöter,
likasom ban äger att utnämna dem efter eget val
bland infödde Svenske män. Statsrådet ar deruti
olikt det gamla rådet, att det kan bestå af både
frälse och ofrälse män, då deremot endast
adelsmän kunde vara rädsberrar. För öfrigt kan man
svårligen jemföra statsrådet med det fordna rådet,
emedan detta var sig så olikt under olika
perioder, att det som liknar rådet under en period,
liknar det icke under en annan. Statsrådet är en
stadigvarande regeringskonselj, likasom rådet var
ända ifrån 1602, men del bar icke den
sjelfständiga myndighet, som rådet under en stor del af
1600-talet erhöll genom omständigheterna mera
än genom konstitutionens föreskrift. Icke beller
är statsrådet såsom Carl XI:s s. k. kungliga råd,
blott en samling af konungens tjenare, dem
konungen rådfrågar, så ofta ban vill. Lika litet är
statsrådet ett kollegium af ständernas fullmäktige,
som endast redogöra inför dem, men kunna
öfver-rösta konungen och tvinga honom till hvad beslut
som behagar rådet. Sådant var rådet under
frihetstiden. Rådet efter 1772 var åter en konselj,
den konungen ej i alla mål behöfde höra, och
hvars råd, när han hörde dem, ban i de flesta
fall kunde undgå att följa; men i några vissa fall
var konung Gustaf III förbunden att ej afvika ifrån
rådets mening, så vida den var enhällig. Häraf
synes att statsrådet ar en belt annan inrättning
än det fordna rådet, eburu ämnadt alt fylla
samma bebof i samhället, nemligen att vara
konungens rådgifvare. Statsrådet är också vida mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
