Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
654
Stael v. Holstein.
Stael v. Holstein.
med sjn hufvuden. DS Slael frågar hvad amiralen
ville säga dermed, svarar denne med böjd röst,
att man skall hålla efter spelhofvar, som röfva
penningar af folk. Stael yttrar då: Hvarför
skriker ni? Ilar ni något att säga mig, så kunna vi
gå ut, för alt ej förolämpa sällskapet med edert
skrik. De gingo ut och Stael begärde förklaring,
men Tordenskjöld svarade, att han hade intet att
göra med en sådan roffare, som Stael. Då
vankades käpprapp, som besvarades, hvarpå man
möttes i Hildesheim och duellerade, hvarvid amiralen
genomborrades af Staels värja. Stael måste
genast fly undan för ditkommande bönder, hvilka med
störar och stenar jagade honom såsom en
mördare. Han dog i Stralsund 1730. Kallades
allmänt, med anledning af sin pudrade peruk, för
Hvita Staelen, till åtskillnad fråu brodern, som
nyttjade svart peruk.
Stael von Holstein. Keorg Hogislaus ,
friherre, en son af Johan Matthiasson Slael von
Holstein, föddes d. 6 Dec. 1683. Ingick såsom
volontär vid lifgardet 1700, samt blef 1701 kornett,
1702 löjtnant och 1703 kapten. Beordrades derpå
att med ett enda grenadier-kompani slå sig
igenom till den af Ryssarne belägrade fästningen
Narva. Företaget var högst äfventyrligt; men
dåvarande krigsbruk var att trotsa sjelfva
omöjligbeten. Med sina ISO man föll han i
Kossac-kernes händer, hvilka togo honom tillfånga,
af-klädde honom och förde honom så, bunden med
streck mellan tvenne hästar, bela två mil till fots,
hvarefter han sändes till Siberien. I fångenskapen
gifte han sig med general-majoren Horns dotter
Ingeborg och utvexlades genom hennes försorg,
efter åtta år, då han 1711 återkom till
fäderneslandet. Hans hustru blef dock ej så snart utlöst,
utan återkom först 1722, då hon redan länge
ansetts för död, hvarföre ock hennes man, som trodde
sig vara enkling, just då höll på att ingå nytt
gifte med en fröken Ridderschantz. Denna fick
då stå tillbaka, men blef likväl sedan gift med
sin tillämnade brudgum, ehuru först efler nära 40
års väntningstid, eller 1761, då den förra bnslrun
aflidit. Hon blef .sedan öfver 90 är gammal och
afled först 1787. Sedan Stael von Holstein
återkommit, sändes han genast till Carl XII i Bender
at i vigtiga ärender. Der utnämndes ban 1711 till
major vid Skaraborgs regemente. Kom tillbaka
till Sverige 1712, samt blef 1715 öfverstlöjtnant
och 1717 öfverste. Vid Danskarnes landstigning
på Hisingen, 1719, dref ban dem tillbaka och
lyckades äfven att rädda det botade FJfsborg. År
1720 erhöll han afsked och gick i llolsleinsk
tjenst, der ban 1721 blef general-major och
general-krigskommissarie, hvarefter ban 1726
nämndes till riddare af Preussiska orden de la
Genero-sité. År 1731 upphöjdes ban till Svensk friherre,
blef I 733 öfverste och kommendant i Kalmar samt
1734 landshöfding derstädes. Sedermera
generalmajor i Svensk tjenst. Öfverkommendant 1743,
sändes samma år till prins Adolf Fredrik att
no-tificera dennes utkörande till Svensk thronföljare,
då ban vid återkomsten blef ntnämnd till general-
löjtnant. "Riddare af Svärds-orden 1748 och
kommendör af samma orden 1751. Förordnades 1754
till landshöfding och kommendant i Malmöbus län,
samt blef samma år serafimer-riddare. Utnämndes
sist till fältmarskalk 1756, med rättighet att rakna
tur från d. 6 Nov. 17 53. Han dog d. 17 Dec.
1763, utan manliga afkomlingar.
Stael von Holstein. Krik Magnus, friherre,
en son af ryttmästaren Mathias Gustaf Stael voa
Holstein, föddes d. 25 Okt. 1749, blef 1767
fänrik, 1772 löjtnant och kapten vid Södermanlands
regemente samt riddare af Svärdsorden, 1776
kammarherre bos drottningen och 1778 attaché vid
Svenska beskickningen i Paris, näns der
ifräga-komna gifte med den utomordentligt rika och dä
förtiden mäktige Franske bankiren och
premier-ministern Neckers dotter, förskaffade bonom en hastig
upphöjelse till friherre 1 778, och efter grefve Creuti’
hemkallande blef han 1783 utnämnd till ministra
plenipotentiaire vid Franska hofvet. Det var,
enligt en uppgift, Staels intima vänskap med
Franska drottningens favorit, grefve Axel Fersen, som
förskaffade bonom ambassadörsposten, i förening
med Gustaf Ill:s spekulation att genom en
ambassadör, soin var Franska ministerns måg, så
mycket lättare kunna utbekomma de Franska
subsidierna. Han qvarstannade i Frankrike till
skräckregeringens början, då han med sin fru for till
Sverige, hvarefter han någon tid var Svensk
minister i Köpenhamn Ar 1795 återvände han såsom
ambassadör till Paris, der han å Svenska
konungens vägnar erkände republiken. Rapellerad 1797,
nedlade ban sin befattning som ambassadör, men
bodde såsom privat man i Paris till 1802, då hao
på en resa till Schweitz afled. Hans bustrn,
Stael von Holstein, Änne l.iiiiiae
6er-■naine, född Necker, är obestridligen en ibland
senare tiders ryktbaraste fruntimmer. Född d. 22
April 1766, blef bon tidigt bemärkt för sin
ovanliga snillrikhet, på samma gång som hennes
rikedom och faderns anseende gjorde henne till
föremål för flera giftermålsplaner. Hon valde den nye
Svenske friherren Slael von Holstein framför alla
de förnäma partier, som inom Frankrike kunnat
stå henne till buds, och blef bans maka 1786.
Den snillrika frun gjorde snart Svenska
minister-hotellet till en samlingspunkt för alla dagens
prisade snillen. Nu började bon äfven uppträda
såsom författarinna, llon utgaf 1788 sina "Lettres
sur Rousseau" och 1793 sitt "Défense de la Reine
i ögonblicket då bon hoppades kunna rädda den
olycklige Marie Antoinette ur bödlarnes bänder genom
kraften af de bildades opinion. Är 1794 utkommo
"Reflexions sur la Pair", adresserade till berr Pitt
och Fransmännen, i moderalionens och hyfsningens
namn samt 1795 "Reflexions sur ta paix in/erieure",
hvarigenom hon sökte rädda republiken från ett
inre sönderfallande, hvilket bon visade blott ske
till enväldets förmån. Bland hennes för öfrigt
utgifna många ntmärkta arbeten må bär endast
nämnas "Sur tAtlemagne", författadt nnder ett längre
vistande i Berlin och Weimar, sedan hon blifvit
nära bekant med flera af Tysklands förnämsta soil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
