Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skattegarden.
Skatteköp.
553
vtrit bevillning, som efter band fått hiifden för
sig, så att den blifvit orubblig; begreppet skatt
eller bevillning, som ifrån början voro detsamma
ber blifvit förblandade med begreppet räota, men
nyare bevillningar hafva dock behållit sin rätta
natur; och på detta sitt har skillnaden
uppkommit emellan grundskatt och bevillning. Nu
afgöras beskattningsfrågor på det sättet att konungen
framlägger en beräkning af de ordinarie
tillgångarne och af statens behof, hvarutaf visar sig bura
mycket de senare öfverstiga de förra; detta
öfverskott fylles genom bevillning, så vida ständerne
anse bebofven oundgängliga. Skatternas
användande beror äfven af dem, såväl grundskatternas
som bevillningens, så alt inga statsmedel få
dragas till andra ändamål än ständerne föreskrifvit.
Deremot tillbör dispositionen och förvaltoingen af
grundskatterna konungen, allt efter af ständerue
stadgade reglor. Bevillningsmedlen deremot
förvaltas af ständernes eget verk, riksgäldskontoret.
Beskaltningsfrägor behandlas af statsutskottet och
afgöras i ståndens plena; tre stånds beslut utgör
rikets ständers, ehvad än må beslutas af det
fjerde, och om två stånd stanna emot tvä, afgöras
frågorna om anslag och om medlens förvaltande
genom tyst votering i förstärkta statsutskottet.
SkattefrülNe. Se: Skattehemman.
Skattegården Suiitrelje» ett mtl. säteri i
Skjelfvums socken i Westergötland har en
ypperlig jordmån och utmärkt vacker belägenhet.
Stenhuset derstädes är uppbygdt af Magnus Gabriel
De la Gardie, men som förlorade det vid
reduktionen. Carl XI skänkte det, under en resa från
Höjentorp till Leckö, åt en vid namn Elfving.
Anledningen bärlill berättas sålunda: Konungen skall
ba blifvit förtörnad på denne man, emedan ban
för tvenne rustbåll visat en och samma häst två
gånger och derföre gifvit Elfving några slag af
värjan, men efteråt ångrat det, hvarföre
konungen, sedan ban rest förbi Suutrelje, skall ba sagt:
"Efter d^lta hemman är vårt, skall Elfving hafva
det som ett bevis, att ban återfått vår nåd."
Skattehemman kallas den mest skattdragande
jorden i motsatts emot den privilegierade eller
frälsejorden och kronojorden. Ifrån Sveriges
äldsta tider funnos biol t tvenne jordnalurer, skatte
och krono. Skillnaden emellan dem var blott den
att enskildta medborgare ägde den ena och
kronan den andra. Af den förra erböll kronan skatt,
af den senare drog den inkomst såsom ägare af
sin egendom. Skatten som utgick af skatlejorden
var en frivilligt gifven bevillning. Sedermera i
12:de seklet stadgades skillnaden emellan skatte
och frälse, i det att en del af jorden befriades
från skatt, nemligen all den jord, hvars ägare
underkastade sig att i stället för skatt draga
rusttjenst. En del af denna frälsejord erböll
sedermera ytterligare friheter och blef säteri. Men den
gamla skattejorden deremot började betraktas
såsom ytterst tillhörande kronan och skatten deraf
såsom en kronans ornbbliga ränta. Ännu i dag
utgår den gamla skatten under namn af ränta och
jorden kallas derföre kronoskatte, hvilket namn
betecknar att äganderätten är på det sätt
gemensam for kronan och innehafvaren att den förra
äger räntan och den senare jorden. Vid
kronohemman deremot äger kronan, både jorden och
räntan; vid frälsehemman äger innehafvaren begge
delarne. Frälseskatte kallas de frälsehemman, der
ägaren upplåtit genom köp eller på annat sätt
äganderätten till räntan åt någon annan. Dessa
likna kronoskattebemman deruti att räntan och
jorden hafva olika ägare, men äro olika
kronoskatte deruti alt båda dessa ägare äro enskildla
personer, icke kronan. Innehafvaren af sådan jord
betalar den icke till kronan, utan till någon annan.
Denna ränta kallas frälseränta. Frälseskatte är i
det hela detsamma som skattefrälse, ehuru
kame-ralisler sökt uppdraga en viss åtskillnad emellan
dem. Skattefrälse skulle då vara sådana hemman,
som varit krono men blifvit frälse, genom det att
kronan uppdragit sin rätt åt frälsemannen. Om
då räntan och jorden förblifva hos samma ägare
får jorden natur af frälsejord, i annat fall af
frälseskatte.
Skattekonungar, detsamma som fylkiskonungar,
tillsattes i början endast i de aflägsnaste
landska-perna, dit Upsalai-konungen mera sällan kunde
färdas, att utöfva bans magt, att skipa lag och
uppbära skatter. Efter hand förordnades likväl
sådana konuogar äfven i de närmare provinserna,
så att alla landskap hade fylkiskonungar och sjelfva
häraderna Tiunda, Attunda och Fjerdhundra i
Upland voro dermed försedda . hvarför de också
särskildt benämndes folkländerna, en förändring af
Fylkislanderna. De voro ursprungligen
öfverkonun-gens embetsmän eller jarlar och skattskyldige
under honom. Det tyckes dock som om de
småningom lyckats undandraga sig hans öfvervälde,
hvilket endast bestått i namnet, så att sjelfva bans
inkomst af deras riken endast var veit sto eller
gengärd, som ban utskref vid de tillfällen då han sjelf
for igenom deras landskap, hvilket berättas om
Braut-Anund. De bade äfven andra förpligtelser
mot öfverkonungen, såsom att hålla bans svärd
vid högtidliga tillfällen, att uppfostra bans barn
när de anmodades derom o. s. v. Deras
tilltag-senhet och sjelfrådighet lära likväl varit
anlednio-gen till Ingiald Illrådas plan att utrota dem och
underkasta sig deras länder. Eburu detta förslag
slutligen bade en olycklig följd för uppbofsmannen,
fullföljdes likväl hans idé af efterträdarne, och
från hans tid bör man icke mer talas om några
fylkiskonungar.
Skatteköp kallas den afhandling, hvarigenom ett
kronohemman antager skatte natur. I allmänhet
kunna alla kronohemman säljas till skalle, utom
de som äro anslagne till något visst ändamål, som
ej kan stå tillsammans med skatteförsäljningen,
såsom indelta löningshemman o. s. v.
Köpeskillingen brukar vara 10 års ränta af hemmanet; i
händelse denna snmma anses for bög eller för låg
bestämmes köpeskillingen genom särskild värdering.
Landsbiifdinge-embetet i förslå hand afgör frågor
om skatteköp, och de underställas sedermera
kammar-kollegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
