Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
518
Silfversparre.
Silfverstolpe.
dotters sonson, gift med en Fröken Ramel från
öfvedskloster i Skåne." Enligt en uppgift på ett
annat ställe i samma Lexikon, är baron S. en af
Sveriges rikaste possessionaler.
Silfversp|arre, Isak, af en gammal ätt, som
bärslammar frän en Harald Sonesson, hvilken lef’
de på 1400-talet, och var underlagman i Upland.
Rotblieb säger, att den förmenas hafva samma
ursprung som den utgångna Kjörninge-ätlen; men
Stjernman påstår, att den icke bör förblandas med
densamma. Ilon var en bland dem, som 1625
introducerades med den ofvannämnde Isak S.,
hvilken var öfverste för Uplands, Nerikes och
Wermlands kavalleri, samt dog 1642. — F.n ättling af
denna slägt var erkebiskopen i Upsala Johannes
Haquini, som dog 1431. — En annan ättling
deraf, Arendt Persson, kornett vid hertig Carl
Filips lifkompani, stupade i slaget vid
Kockenbusen. Andra medlemmar af slägten ba varit,
Silfversparre, Fehr, född i Småland, ingick i
krigstjenst 1696, deltog i de flesta af Carl Xll:s
fälttåg ända till Pultava, då ban var major vid
Södermanlands regemente, såsom cbef för dess ena
öfrigblifna bataljon, följde han konungen till
Turkiet , hvarifrån han skickades med öfverste
Gyllenkroks korps till Kzarnovitz, der ban, tillika med
den, föll i Rysk fångenskap och fördes till
Sihe-rien. Genom underofficern Gutofskys biträde
lyckades ban undkomma till Archangel och derifrån
på ett Holländskt skepp 1720 till Sverige, der han
åter tillträdde sin majorsbcställning med
öfverst-löjtnants titel; blef 1739 chef för Jönköpings
regemente och log afsked 1747 som general-major,
och dog s. å. barnlös vid 6S års ålder. Han hade
blifvit illa sårad vid Riga.
Silfversparre, Arendt (»ustaf, son af
lagmannen med landsböfdinge titel Carl Gustaf S., var
född d. 25 Febr. 1727, ingick i Svea hofrätt och
kammar-revisionen, men isynnerhet vid hofvet, der
ban blef kammarherre bos Adolf Fredrik och
se-dan bos Gustaf Hl, men erböll tjenst frihet 1777;
deltog i åtskilliga jagt- och skogs-kommissioner
och upphöjdes 1809 i friherrlig! stånd, då ban
tillika blef hofmarskalk. Delta skedde troligen för
sonens skuld (se nedan), emedan mannen sjelf icke
var på något sätt utmärkt. Dog 1817. Sonen,
Vsak Lara S., hofmarskalk bos prinsessan Sofia
Albertina, öfverste, chef för Smålands dragoner
och Kom. af S. O., vär en bland 1809 års män
och en af Adlercreutz’ följeslagare vid Gustaf Adolfs
tillfångatagande. Han blef, sedan Adlercreutz
inträdt i statsrådet, general-adjutant och chef för
Stockholms garnison; men bans svaga och
vacklande förhållande vid Fersiska mordet föranledde
hans aflägsnande från denna befattning. Dock
utnämndes ban äfven sedan till general-major och
general-löjtnant, samt Kom. med St. K. af S. O.
Dog 1833.
Silfversparre, Adolf Fredrik, född d. 21
Nov. 1744 och son af hofjägmästaren och
riddaren Lars Johan S., blef 1773 assessor och
följande året hofrättsråd i Åbo hofrätt; flyttades
1775 till den kort förut inrättade hofrätten i Wa-
sa, der han blef vice president 1779, R. af N. 0.
och skulle sannolikt stigit ännu högre, om ban ej
dött i sin bästa ålder d. 13 Juli 1784.
Silfversparre, Sofie, hoffröken, född 1783,
död 1815, omtalas af Boije, i hvars Màl.-Lex.
det heter, att bon "copierade i olja ganska täckt
andra mästares arbeten, och hade mjcket sinne
och värma för konsten i allmänhet."
Silfverspare, Johan, adlades såsom löjtnant
1647, emedan han, som det heter hos Stjernman,
"beviste med en i Åbo Häf-Rätt gillad attetafla
sig vara å fäderne den siunde i rätt
nederstigan-de linea ifrån Jöns Spåra, som lefde 1411 af den
gamla adeliga Spåra-slägten, hvilken sedermera
igenom tillstötta vedervärdigheter kommit af sig
och begifvit sig till Presteligit och Borgerligil
väsende." Att ingå i prestembelet eller i ett
borgerligt yrke var således för en adelsman, enligt
den tidens naiva uttryckssätt, att komma af sig.
Hans ätt utslocknade emellertid utan hjelp med
bans son, Frik Johanssou Silfverspåre,
soin dog barnlös d. 22 Febr. 1670. Förhållandet
med honom är emellertid ett af de många
bevisen, buru lätt adelskap då beviljades, ty
Spåre-ällen innehade redan förut sitt nummer på
riddarhuset och pretendenten hade således endast behöft
hänvisas alt ingä under det, utan att stifta någon
egen ätt. (Se: SpHre.)
Silfverstedt, Hengt, son af bonden och
nämndemannen i Kiblsta by i Alsters socken i
Wermland, Olof Månsson, kallade sig efter sin
födelseort Kihlstedt, studerade i Upsala och blef 1719
sekreterare i högsta ombudsmans-expeditionen, då
ban samma dag upphöjdes i adligt stånd. Han
antog nu namnet Silfverstedt och skref sig "till Lund,
Skällerö och Söderby"; blef assessor och
hofrättsråd i Svea hofrätt, och dog d. 13 Juni 1738. Till
hans befordringar torde väl äfven hafva bidragit,
att ban var gift med en af kongl, rådet grefve
Gyllenborgs döttrar. Ätten utgick med kaptenen
vid Uplands regemente Joliau Fredrik S.,
som dog d. 3 Nov. 1788.
Silfverstjerna, Johan, son af underlagmannen
i Södermanland Måns Månsson, bade flera uppdrag
i fremmande länder, man vet ej af hvad art, men
hvilka han försäkras hafva "väl och troligen
förestått", blef sedan hofråd, sekreterare af staten och
"legat till Moscovitiska tractaten"; adlades 1638,
men dog d. I Juni 1660 vid 54 års ålder, utan
manliga arfvingar, och slöt sålunda sjelf sin
adliga ätt. Gezelius säger, att ban "lemnade otrolig
rikedom efter sig uti reda penningar, men ännu
mera uti fastigheter. Utom kontanter och de
nämnda säterierna (Ludgonäs, Stjernrnp, Nygård m. m.),
fingo hans efterlefvande trenne döttrar öfver 300
frälsehemman i arf, dem de intill konung Carl XI «
regering innehade. Vid reduktionen måste de
återlemna, med många års räntor, till kronan, alla de
gods, som drottning Christina till fadren
bortskänkt"
Silfverstolpe, fiiudinund. Denna ätt
bärstammar från Skottland. En man, hvars Skottska namn
icke är uppgifvet, måste, i slutet af 1500- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
