Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516
Silfverhjelm.
Silfverdrill.
30-åriga kriget och V8r ryttmästare, då ban 1653
adlades, blef sedan major och kommendant på
Tavastehus slott. Dog 1670.
Silfverhjelm» Henrik, son af en
"Kneckte-böfvidsman" i Gnstaf l:s tid, Matbis Henriksson;
var ståthållare i Kalmar, då han 1575 adlades af
Joban III. Hans son, som var assessor i Svea
och Götha hofrätter, introducerades 1625. Hans
tonson,
Silfverhjelm, »liran, kom år 1700 i tjenst
som drabant och gjorde alla de följande årens
fälttåg, hvarunder ban vid Qera tillfällen utmärkte sig.
Bland annat tillfångatog ban är 1704 i Lemberg
Polske guvernören Galetsky, som förgäfves bjöd
bonom 1,000 dukater för sin frihet; blef major
vid lifregementet och 1709 öfverstlöjtnant, då ban
med endast 600 man intagit staden Staritzandorowa,
som bade en besättning af 6,000 kossacker.
Under slaget vid Pultava var ban posterad vid
Slo-kolkow med 300 man af regementet, med hvilka
ban följde Carl till Turkiet. Här blef ban 1712
öfverste för nämnda regemente och skickades
följande året af konungen till Wallachiet att
uppköpa bästar och andra behöfver; deltog i Norska
fälttågen 1716 och 1718, hvarunder ban
befordrades till general-major. Efter Carls död var ban
den förste af regements-cheferne, som hyllade
Ulrika Eleonora, hvilket exempel följdes af de
öfrige, och för S. medförde belöningen af
friherreskap och general-löjtnants värdighet. Han blef
sedan general af kavalleriet och 1734
fältmarskalk, men dog redan 1737 endast 56 år
gammal. Hans son,
Silfverhjelm, Ola* Krik, född d. 25 Jan.
1725, ingick vid Smålands kavalleri och
avancerade der så hastigt, att ban redan 1749, således
vid blott 24 års ålder, var öfverstlöjtnant, R. af
S. O. 1758, öfverste i arméeu 1760, chef för
Smålands kavalleri 1762, och s. å. landshöfding i
Jönköpings län, 1778 i Skaraborgs, och 1784,
genom byte med grefve Ekeblad, i Upsala län. Var
på riksrådsförslag 1769, men undanbad sig denna
ära. Tog afsked straxt efter tillträdandet af
Upsala län, och dog d. 21 Nov. 1792. I
Gustavianska Papperen anföres ban som en bland de
lands-höfdingar, hvilka af Hattarne vid 1771 års
riksdag anklagades för inblandning i
riksdagsmannavalet hvilken anklagelse dock icke för honom
lärer ha medfört några menliga följder. Hans son,
Silfverhjelm, Georg, hade Qera diplomatiska
beskickningar vid åtskilliga hof, uppträdde som
författare med en skrift öfver magnetismen, utgaf
Samlingar för Hjertat och Snillet, 4 häften, till det
mesta innehållande sentimentala öfversättningar från
Ossian, Sterne m. fl.; öfversatte Ilubers Hemliga
Domstolen, och ärnade, i förening med Carlander
och Geijer ombesörja utgifvandet af Thorilds
samlade skrifter; men dog innan början medbanns.
Silfverklinga, Gustaf, son af kornetten Axel
Eriksson, hvilken under 30-åriga kriget blifvit
upphöjd i adligt stånd, då ban kallade sig
Sötfverklin-ga, men stupade vid Eger. Hans son, Gustaf,
som tjent vid Lievens Finska kavalleri-regemente,
der förhållit sig med mycken tapperhet och avaii
cerat till ryttmästare, Ack 1680 bekräftelse på sitt
adelskap, hvilket han ej vidare kuude bestyrka,
emedan diplomet, jemte all bans öfriga egendom,
förstörts af en vådeld. Ilan dog likväl barnlös
och slöt sjelf sin ätt.
Sllfverling var i början af 1700-talet
stenhuggare i Wadstena, hvarest ban skall i sandsten ba
huggit en vacker basrelief, föreställande Christi
gäng till Golgatha.
Silfverlooil. Med detta namn finnas på
riddarhuset två ätter, som båda skrifvit sig Sölfvcrloori.
Den äldsta inkom dit 1638, med Wlof
Andersson, son af en sockenskomakare i
Westergötland, hvilken efter 35 års krigstjenst adlades
ofvannämnda år. Ilan var då major vid Westgötba
kavalleri, blef sedan öfversfe. Den andra ätten
stiftades af bans yngre broder, Jiins
Andersson, hvilken som regementskvartermästare vid
ett Småländskt infanteri-regemente adlades 1647.
Silfverlaais, Hans, son af en Peter Verklaes,
född Holländare, som bodde vid Kalmar. Soneu
blef borgmästare derstädes och adlades 1647,
emedan ban "befordrat stadens välstånd och förnuftiga
regering", samt dessutom gjort kronan åtskilliga
penningeförsl räckningar.
Silfver|iatron, GUran, helte förut
Jakobsson, och bade under Carl IX:s och Gustaf Adolfs
tid frän simpel soldat tjent sig upp till öfverste
och ståthållare i Kiga. Adlades 1635 med
namnet Söl/verpatron, då han fick afsked för sin höga
ålderdom. Ätten utgick med bans son,
öfverstelöjtnanten vid Uplands kavalleri, Jakob S., född
1607, hvilken under Danska kriget blef d. 4 Aug.
1644 under ett slröftåg illa sårad, mellan Kiel och
Rendsburg, tillfångatagen af Danskarne och af dem
mördad.
Silfverskog, michael, helte förut Skog och
började sin bana som ryttare vid Hedvig
Eleonoras lifregemente, i hvilken ringa grad han förblef
i 10 år, då han ändtligen befordrades till
korporal. Sedermera gick det likväl något fortare, ty
1713 var ban ryttmästare. I slaget vid
Helsingborg 1710 bade ban blifvit illa sårad, och
följderna deraf tvungo honom att taga afsked 1717. Ilan
upphöjdes 1719 i adligt stånd och dog 1726. Hans
äldre broder hade förut blifvit adlad under namnet
Gyllenskog. Ätten Silfverskog tros vara utgången,
ty sedan 1734 års riksdag har ingen för
densamma tagit säte och slämma på riddarhuset.
Silfverskrin. Två märkvärdiga sådana ha
funnits i Sverige, nemligen det som förvarade Erik
den Heliges ben och det, hvari den heliga Britas
gömdes. Del förra, som ofta bars omkring vid
högtidliga tillfällen och dessutom årligen på hans
dödsdag samt d. 24 Jan., till minne af benens
flyttning till Gamla Up<ala, hade dels derigenom, dels
genom sin ålder, blifvit skadadt, så att det 1405
behöfde omarbetas, hvilket också skedde af guld
smeden Lambert. Härtill åtgingo 534 Engelska
nobler. Johan III lät 1577 ånyo förbättra
skrinet, hvarefter helgonets ben med stor
högtidlighet på Allhelgonadag åter nedlades deri och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
