Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Selialdt.
hjelm; ingick i justitie-revisionen, och fick 1759
föra protokollet i ràdel. Han bade förut varit
sekreterare i Derå af ständernas deputationer och
1747 bos bondeståndet. Härunder bade ban visat
sig som en ifrig mössa, men hvilket hos honom
tycktes vara en följd af öfvertygelsen, icke af
partisinnet eller beräkningen. Då mössorna
kommo till väldet, gick det äfven raskare med Sebeldts
befordringar. Hon blef frän I7K0 till 1764
assessor i Svea hofrätt, hofrättsråd, embets- och
byggnings-borgmäslare i Stockholm, samt följande
året förste tullråd i tulldirektionen och
borgareståndets talman vid årets riksdag. Då Adolf
Fredrik 1768 nedlade regeringen och alla embetsverk
understödde denna handling, genom sin vägran att
lyda ett råd utan konung, var ban inom
magistraten den ende, som förklarade sig emot detta
beslut. Denna hans ståndaktighet belönades 1771
med talmans-värdigbeten för andra gången och
justitie-kanslers n. b. o. v., som tilldeltes bonom
enligt ständernas föreskrift. När Gustaf 111 vid
sistnämnde riksdag för talmännen yttrade sin
ledsnad öfver den emellan stånden uppkomna oenighet
och erbjöd sin bemedling till dess biläggande,
vägrade S. att föredraga denna konungens enskilda
proposition inför ståndet, såsom stridande mot
formerna. Hans mening bestämde de öfriga
talmännens och förslaget förföll, troligen icke till
Gnstafs missnöje. Ett sådant väckte S. deremot,
när ban nekade att underskrifva den nya
grundlag, som revolutionen åstadkommit. Icke desto
mindre gjorde Gustaf rättvisa åt mannens
redlighet och förtjenster, och utnämnde honom 1777 till
justitie-borgmästare. Mon vid den följande året
förestående riksdagen önskade ban slippa den
oböjlige talmannen i spetsen för borgarståndet och
uppböjde bonom derföre i adligt stånd. S., som
insåg, hvad dermed åsyftades och för öfrigt dels
kanske icke eftersträfvade den nya värdigheten,
dels icke kunde ba någon nytta deraf, emedan
hans båda söner redan aflidit, ondanskyIlade sig
med kostnaderna. Konungen betaide dem då sjelf,
och nu fanns ej mer någon undflykt för honom.
Han måste låta introducera sig, men förblef på
riddarhuset en lyst åhörare af öfverläggningarna,
tog afsked från borgmästare-embetet 1783 och
dog d. 19 Okt. 1792, då den nya ätten utgick
med stiftaren. Några riksdagstal af bonom, som
blifvit tryckta, visa, att bans vältalighet var
manlig och kraftfull och skulle med oförändrade
ord-perioder taga sig väl ut äfven i våra degar. Hans
yngre halfbroder,
Sebaldt, Johan Henrik, var född i
Östergöthland 1732, blef 1758 bataljons-fältskär vid
Dalregementet, med hvilket han bivistade
Pommerska kriget, fick sedan fullmagt som
regements-fältskar och dellog i 1788—1790 årens fälttåg;
tog afsked med pension 1796 och dog d. 25 Juni
1814 nära 82 år gammel. Hans son, som bar
samma namn, anställdes på samma villkor vid
samma regemente och dog d. 21 Mars 1832, på Färna
brnk vid 62 års ålder,
»ebelja, enligt sagan en ko, tillhörig konung
Secüud-elierer. 489
Östen eller Eisten Beli, och om hvilken berättas,
att bon var ytterst vild, följde konungen i striden,
der bon ibjalstångade många af bans fiender och
med sitt fruktansvärda bölande dref de andra pä
flykten. Eisten skall också ha anställt offer åt
henne. Hon ibjälskjöts med pilar af Ragnars
söner, dä de angrepo Eisten, och följden blef, att
dennes folk tog till flykten, och han sjelf stupade.
Seckendorf, Tysk öfverste i Svensk tjenst
under 30-åriga kriget, hade låtit förleda sig att
ingå hemliga stämplingar med österrikarne mot
Svenskarne och särdeles mot Torstensson, som
skulle undanrödjas. En trumpetare bådo fått
brefven sig anförtrodda, men tappat dem i stallet och
brydde sig ej heller om att eftersöka dem,
emedan han icke kände deras innehåll. En kattunge
krefsade fram dem ur smutsen och började leka
dermed. De upptogos och lemnades till
Torstensson, som genast lät tillsätta en krigsrätt,
bestående endast af Tyskar, af hvilka S. dömdes till
döden och afrättades. Torstensson förbjöd alla
vidare efterforskningar, emedan ban ej ville känna
de öfrige brottslingarne, och hade det ädelmodet
att länge gifva understöd åt Seckendorfs enka och
barn.
Secretenflen. Så kallades stadgandet att
tillståndet af bankens metalliska fond skulle vara en
hemlighet. Det vidtogs redan vid bankens stiftelse
1668, såsom elt förmodad! oundgängligt vilkor för
beståndet af bankosedelns kredit, och bibehölls
ända till 1823, ehuru det under denna tid mer än
en gång visat sig, att hemligheten för ingen del
kunde upprätthålla sedlarnas kredit. Bankens
högre tjenstemän och ständernas fullmägtige måste
således aflägga ed pä att icke yppa tillståndet af
bankens metalliska valuta. Den revers, som
banko-fullmägtige vid 1668 års riksdag ålades afgifva,
lydde sålunda: "Vetandes vara min pligt det till
min dödsstund förtegadl att hålla och för ingen
uppenbara, som uti Banco och vid dess verk
passerar, förulan det Utskott, som Rikets Ständer
derom behörig information till sin säkerhet att
intaga, förordnande och samtelige Fullmäktige
föreställande verde." — Vid 1823 års riksdeg
beslöto emellertid ständerna: "att, till upplysning vid
sina öfverläggningar om penningeväsendet, genom
ßanco-Utskottet låta upprätta och offentliggöra
tabeller öfver Bancoverkels hela ställning, från och
med år 1776 till och med år 1822, semt att
uppgifter, rörande Bancoverkets tillstånd i alla delar,
med undantag af bvad som angår enskildas
förhållanden till detta verk, skola hädanefter ej allenast
vid Riksdagarne, uton ock dessemellan genom
Rikets Ständers Revisorer till allmän kännedom
öfverlemnas", och i lagen för rikels ständers bank
af d. 1 Mors 1830 stadgas, att för hvarje halfår
skall, inom en månad efter dess förlopp, en
öfversigt, som klart och fullständigt viser
vexelben-kens ställning, genom bankofullmägtiges försorg
tryckas och med tidningarna ntdelas, samt, efter
hvarje års bokslut, en öfversigt, som visar
hankens heta statlniny.
ttecuiid-chefer kalles befälbefverne för de re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
