Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450
Salverplanus.
Samme»
regering. Salvator mundi salva nos bibehölls
likväl som valspråk af Johan III, tillika med Deus
proteclor noster. Drottning Christina nyttjade
äfven det förstnämnda valspråket, och Jesus
homi-nutn salvator är anno serafimer-ordens devis.
Salverpianus, (»uduiuud Fetrejus,
kyrkoherde i Säby, var en af dem, som Johan III
förföljde, emedan ban satte sig emot lithurgieo och
derföre skiljde honom från embetet. Han tog na
sin tillQykt till hertig Carl, som gjorde honom till
konrektor i Nyköping och sedan till domprost i
Strengnäs, der han dog.
Salvla, äfven £ngsalvia (Salvia pratensis),
växer vild vid åkrar och ängsvägar, vid
Högstadsbro samt i Wendels socken i Upland. Har en för
de flesta obehaglig kryddlukt och smak, och
nyttjas icke. Ceten och fåret äta den likväl.
Salvius, Lara, son af kyrkoherden i Stigtomta
Anders S., hvilken lärer härstammat från Adler
Salvii broder, var förmodligen född i början af
1700-talet, emedan fadern dog 1710; men ingen
af hans biografer vet att uppgifva baos födelseår.
Han blef student i Upsala, men öfvergaf studierna,
då ban gifte sig med boktryckaren Horrns enka,
som troligen var äldre än han, öfvertog hennes förre
mans rörelse och blef en af landets förnämste
boktryckare och bokhandlare, kanske den förste på sin
tid. Äktenskapet lärer likväl ännu icke varit
ingånget 1741, då första delen af hans Beikrifning
öfver Sveriget, innehållande Upland, utkom, ty den
säges vara tryckt bos Sal. J. L. Horrns enka af
Carl Johan Röpke. S. var sjelf en ganska god
litteratör, har författat flera tillfällighetsskrifter,
dem han blygsamt säger vara utgifne för att skaffa
sysselsättning åt boktryckeriarbetarne, men som
Hammarsköld räknar bland de bättre på hans tid;
redigerade Larda Tidningar, hvilka uppnådde 28
årgångar, skref Tankar öfver Svenska ekonomien;
Den universala politiska historien för nybegynnare;
Om de följder, hvarmed eget språks förakt verkar
på folkels seder; o. s. v. Var en förmögen man
och fick direktörs titel. Dog d. 28 Juli 1773.
Salvius, Adler Joliau. Se: Adler Salvius.
Sameland. Se: Lappland.
Samkonungar. Sådane funnos egentligen blott
under hedniska tiden. De förste voro Alrik och
Erik, Agnes söner, och efter dein Alf och Yngve,
samt 4 århundraden senare Harald Hildetan jemte
bans halfbroder Randver, och, efter dennes död,
dess son Sigurd Ring, hvilka Ilarald upptog till
till sine medregenter. Men de kunna icke
rätteligen anses så, emedan den vidsträckta monarkien
var delad mellan dem, då Harnld innehade
Danmark, men Randver och Sigurd qvarstannade i
Sverige. I 9:de århundradet kom samregeringen först
egentligen i gång inom Sverige allena. Erik II
upptog sin broder Refil till medregent och
efterträddes af sin son Erik III. Denne upptog sitt
syskonbarn, Björn II Wigarfskonung, som lemnade
regeringen åt sine söner, Erik IV och Björn III
på Håga. Den sistnämnde upptog sin brorsson till
medregent. Erik V Wäderbalt upptog Björns på
□äga son Olof, till medregent. Eriks son, Björn
IV, var först medregent åt Olof I och upptog,
efter dess död, hans son Ring, hvilken lärer dött
är 937, efterlemnande en son Emund II, hvilken
blef medregent åt Olof II och fick det temligen
oförtjenta namnet den slemme. Olof III
Skötkonung blef tvången att upptaga sin son Anund
Jakob till medregent, men hvilken samregering
endast räckte två år eller till 1026. Inge den Gode
och hans broder, llalstan, Stenkils söner, blefvo
samkonungar efter Håkan Rödes död och sedan
Halstans båda söner, Filip och Inge den fromme. Med
dem upphörde samregeringen, eller rättare med
Filips död 1118, då Inge, den siste af Stenkilska
huset, blef ensam regerande. Det aristokratiska
partiet uppsatte väl sedan en slags samregering,
då de gåfvo Magnus Smek först bans äldre son,
Erik, och sedan den yngre, Håkan, till
medregenter; men sådant var ej del fria valets verk
såsom under föregående tidehvarf, då det syntes
vara en antagen grundsats, måhända i afsigt alt
derigenom förebygga de blodiga tvister mellan
bröder, hvartill ärelystnaden och regeringssjukan kunde
förleda, eller af någon annan orsak, som man ej
känner. De första olyckliga profven på
samregeringens verkningar, då de två första kungliga
brödraparen mördade hvarandra, upprepades sedermera icke,
utan de yngre samkonungarne tyckas ba herrskat i
fred och endrägt vid hvarandras sida, ty det
krigståg Ragnar Lodbroks söner företogo mot Eisten
Beli, och hvari denne stupade, var ej föranledt af
politiska skäl.
Sammansättning emellan flere att utöfva brott
betraktas i allmänhet af lagstiftningen såsom ett
af hvar och en begånget brott och alla straffas i
mån af sin delaktighet i saken. Men i ett fall
förekommer ett annat behandlingssätt, det är vid
sammansättningar till myteri och uppror, vid
hvilket tillfälle upphofsmannen och hvar tionde af da
öfrige straffas till lifvet, men de andra med
kropps-straff. Sammansättningar af handtverkare och
handlande till vissa prisers bestämmande eller deras
stegring voro förbjudna under den tid
skråordningarna bibehöllos i bela sin stränghet, och detta
förbud var elt nödvändigt korrektiv mot
åtminstone någon del af probibitivsystemets skadliga
verkningar. De, som beträddes med dylika
sammansättningar, skulle, enligt Hallordningen af d. 2
April 1770, böta 20 d:lr och andra olofliga
sammansättningar af handtverkare eller andra för hvad
ändamål som helst, der konfiskation af varan ej
kunde äga rum, belades med böter från 2 till 500
d:lr s:mt. — Sammankomster i enskilda hus till
andaktsöfningar eller gudstjenst förbjödos genom
kongl, förordningarna 1716 och 1751 vid 200
d:lr s:mt böter för den som håller sådana och 40
marks för den som bivistade dem. Straffet för
den förstnämnda kathegorien kunde tredje gången
ökas ända till landsförvisning på två år.
Samme, Mooty IMedua, en Indisk jonglör,
som 1827 besökte Sverige, troligen den förste af
detta folk som der varit sedd, och med mycket
bifall gaf sina representationer. I Stockholm
förälskade ban sig i ett Svenskt fruntimuier, öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
