Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rumberg.
■tuna.
399
afsked 1763, och dog i Warberg 1787 vid 90 &rs
ålder. Hans son,
Ruuiberg, Krik NlefTan, var född d. 24 Apr.
1750, blef 1771 underläkare vid konungens eget
värfvade regemente, der ban sedan blef
regements-fältskär och derefter stadsfvsikus i Carlsbamn. Dog
1827. Dessa båda män ba således haft en
sammanlagd lifslängd af 130 år, och likväl bade
sonen år 1804 den olyckan att genom ett fall
afbryta venstra lårbenet, luxera högra armen och
få flera svåra kontusioner i bnfvudet, hvaraf han
1812 tvangs att taga afsked.
Ruuibolauflet är i Westmanlands skogstrakter
en gammal benämning på dem, som bo på
slättbygden.
Rumla, rumla bockhorn, en lek, då
sällskapet sitter omkring ett bord, på hvilken hvar
och en håller ett finger. Lekens anförare
upprepar: "Rumla, rumla bock-, ox-, bäst-, katt- m. m.
born", hvarvid han lyfter upp silt finger. När han
nämnt ett verkligen behornadt djur, böra de
öfriga äfven lyfta fingret, men låta del ligga stilla,
när ban nämnt ett djur utan born. Den felande
ger pant.
Ruinlaborg, som ursprungligen torde ha hetat
Humblarumsborg, i Hakarps socken i Tveta härad
i Småland, var ett gammall fäste, som omnämnes
i början af 1300-talet. Det lärer varit ödelagdt,
då konung Albrekt åter uppbyggde det på en mark,
som tillhörde Linköpings domkyrka. Det
nuvarande Jönköpings län kallades då stundom äfven
Rum-laborgs län. Under Sten Sture d. ä:s tid lärer det
likväl ba öfvergifvits, då Jönköpings slott blef
länets enda borg och böfdingens säte. Det föll
nu i ruiner, som äro aftecknade i Dalbergs Suecia.
Rumlare-sällskapet Les Goinfres. Var en slags
orden under andra hälften af 1600-talet, hvars
syfte namnet tillräckligen utvisar och som för det
mesta hade förnäme män till ledamöter. Man
anför bland dem isynnerhet Wolmar Wrangel, en
broder till riksmarsken, och Bengt Horn, broder
till Carl Xl:s guvernör.
Ruinpejonl är en term, som förekommer i ett
bref af konung Gustaf I år 1555; den har en
ka-meralistisk betydelse; den afser nemligen sådana
jordstycken, som såldes ifrån de gårdar, dem de
tillhörde, och blefvo såsom små utjordar för
andra bemman, med hvilka de alldeles icke
sammanhängde genom sin belägenhet.
Rumwkulla med Hessleby annex, ett konsist,
pastorat af 2 kl., liggande dels i Linköpings, dels
i Kalmar län, under det annexet hör till
Jönköpings län. Hela pastoratet lyder dock under
Linköpings stift. Rumskulla har i Linköpings län,
Ydre härad, 18 hemman, uppskattade till 87,590
R:dr med en folkmängd af 680 personer, och en
areal af 15,066 tunnl., hvaraf 650 äro sjöar och
kärr. 1 Kalmar län, Sevedes härad, bar socknen
261 mtl., uppskattade till 106,735 R:dr med en
folkmängd af 1,000 personer och en areal af
20,111 tunnl., hvaraf 680 äro sjöar och kärr.
Dess böjd öfver hafvet är 620 fot. Kyrkan, som
ligger i Kalmar län, är gammal, byggd af träd,
förmodligen i 12:te seklet och målad i taket. På
altartaflans baksida är en målning föreställande
Norske konungen Olof den Helige och bans
vapendra-gare. Sakristian är likväl af sten. I socknen
ligga Ödsjöforss pappersbruk i Linköpings län vid
Stångån, anlagdt år 1777 af afskedade
trumslagaren Dristig och Rumskulla säteri i Kalmar län
1 mtl., samt glasbruket Simmonboda. I Norrhults
by i Östergöthland uppehöll sig Dacken under
vintrarna 1543, 1544, 1545 i en källare som ännu
bibehålles. Äfven bar ban på den lilla Garpön i
sjön Hjorten en tid befästat sig, hvarefter
lemningar ännn synas. Man märker här Wäggeberget,
hvari är en grotta, den s. k. Wäggebergsstufvan
med en smal ingång, men inuti rymlig. Den
förmodas ba varit ett hem för röfvare. Vid
Moss-åkra i Kalmar län hittades 1827 i ett stenrör, i
ett tennstop inlagda, några skedar, knappar och
öfver 5,000 bracteater och tvåsidiga mynt ifrån
konung Albrekts till konnng Christian l:s tid, allt
silfver, tillsammans af 320 lods vigt. Adr.
Wim-merby.
Rumstera betyder i allmogens språk att med
ifver och buller söka efter något.
Runa, Runor. Detta ord betecknar
ursprungligen hvarje högre, eller hemligare kunskap och
vetande, särdeles mylher, naturkunnighet och historia.
Sedan öfvergick det till betecknandet af hvarjehanda
ovanligare färdigheter, särdeles sådana, som
troddes härröra från trollkunnighet. Sådana voro t. ex.
Målrunor, som dels utmärka historisk kunskap och
dels lagfarenhet, eller ännu närmare, advokatorisk
skicklighet; Ort- eller Limrunor, läkekonst och
kännedom af naturkrafterna; liknande bemärkelse
hafva Frälsrunor, som dock närmast afse
förlossningskonsten; llugrunor allmän vitterhet, och
Segerrunor, skicklighet och tilltrodd förmåga att fästa
segern vid sina vapen; Ölrunor eller Aotrunor,
goda umgängesgåfvor, samt Kraft- eller s. k.
Mei-ginrunor, som nära nog äro liktydiga med
trolldom. Med runor förstodos således icke ifrån
början skriftecken. Först dä sådana blefvo kända,
öfvergick begreppet runor på desamma,
otvifvelaktigt emedan sagda skriftecken af den dermed
okunniga hopen betraktades såsom trolldomstecken,
eller åtminstone såsom en produkt af ett högre och
hemligare vetande. Såsom skriftecken är svårt att
ntleta runornas ålder. Våra äldre fornforskare,
som ville förflytta allt som tillhörde vår
fornbi-storia så långt tillbaka som möjligt, försökte
göra runorna ett och annat årtusende äldre än vår
kristna tideräkning. En yngre forskning har dock
deremot ådagalagt att desamma icke äro af sà
särdeles bög ålder. Nekas kan väl icke, att de
voro kända af den gamla prestkasten, redan långt
förrän de allmännare ulspriddes, men de bevarades
af den såsom en religionsbemligbet. Först då
genom bekantskapen med kristendomen, Asalärans tro
undergräfdes och dess hemligbeter ej mera
aktades heliga, utspriddes äfven runornas eller
skrifteck-nens bruk. Dem man derföre finner uppbevarade till
våra tider, såsom på stenvårdar och andra
monument, äro icke äldre än från 10:de seklet. Man
Det. III. „ 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
