Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosenstein.
Rosenstein.
381
Intion blef ban föredragande för
ecklesiastik-ären-derna, elt embete, som ban skötte med det nit ofcb
den redlighet, som i allt ntmärkte honom, dervid
icke litet understödd af sitt utomordentliga minne,
hvilket var så starkt och bibehöll sig ända in i
ålderdomen, då ban förlorat en stor del af
synförmågan, alt han endast behöfde böra ett ärende
sig föreläsas ett par gånger, för att sedan kanna,
ntan atl stappla, upprepa saken ord för ord,
äfven om den innehöll aldrig så många namn och
årtal. Dog d. 7 Aug. 1824. R. var intet
egentligt snille och iogen statsman i detta ords högre
bemärkelse, men bade talang och smak i
vitterheten och välvilliga afsigter i politiken. Derjemte
bade ban i umgänget en viss treQighet och
torr-rolighet, och en mängd goda, aldrig sårande,
iu-fall citeras efter honom. Pä ålderdomen förföll
ban beklagligen alltför mycket och för tidigt till
själsegenskaperna, dem kroppen öfverlefde, och
de misstag, otympligheter och små uppträden
detta föranledde, förvaras i en hop anekdoter, icke
mindre talrika, än hans qvicka svar under den tid
kropp och själ bos honom åtföljdes. Hans
patri-arkaliska förhållande till sitt busfolk, särdeles till
sin gamle tjenare flammarberg, har gifvit äfven
dennes namn en slags märkligbet. R. har icke
skrifvit mycket-, men det han i sina yngre år skref,
väckte stort uppseende och blef högt, kanske för
högt, prisadt. Sådant var t. ex. fallet med hans
Afhandling Om Vpptysningen, titi dess beskaffenhet,
nytta och nödvändighet, ett tal, hållet vid presidii
nedläggande i vetenskaps-akademien, hvaraf han
var ledamot; Anmäikningar om vitterhet och smak.
Dessa äro hans egentliga arbeten. För öfrigt har
man af honom nästan endast Personalier och
Åminnelsetal öfver åtskilliga personer, deribland
kronprinsen Carl August; Företal till Lidners,
Kellgrens, fra Lenngrens m. fl. skrifter och åtskilliga
smärre uppsatser, lians systerson,
Rosenstein, Cnrl von, föddes d. 13 Maj 1766
i Upsala, der fadern, doktor Samuel Aurivillius,
var medicine professor. Vid 20 års ålder
kallades ban att, ander Gustaf III:s vistande i Upsala,
försvara några Ibeser, hvilka d. v. Skytteanske
professorn Lindblom utgifvit, och hvilket uppdrag
ban så väl fullgjorde, att det fick anses som hans
specimen pro exercilio. Blef magister 1788 och
primus vid promoliouen. Tbeol. licentiat, 1790
prestvigd; följde, som legationspredikant, sin
broder, Magnus v. R., på en beskickning till Marocko,
och blef 1793 pastor vid lifregementet samt 1796
kyrkoherde i det vackra och indrägtiga Kumla.
Här qvarstannade ban till 1809, hvilken tid han
ansåg som den lyckligaste i sin lefnad, ehuru ban
sistnämnda året flyttades till Linköpings
biskopsstol efter Lindblom, och, vid dennes död, på
er-kebiskopsstolen. Derjemte ärfde ban dess rom i
Svenska akademien och hans
serafimerordens-deko-ration, hvilken nu mera började anses som elt
ap-pendix till erkebiskopsvärdigheten. R. var icke
nt-inärkt hvarken som lärd, som vitter författare
eller som politisk person, ehuru ban skref en god
stfl, var en angenäm amgängesman och förde «-
det med redigbet och jemnhet på de platser hans
embete medförde, såsom præses i konsistorium och
sitt stånds talman, äfvensom man ej kan förneka
honom personlig godsinlhet och välvilja för
åtskilliga boppgifvande studerande, dem ban gynnade
och understödde. Ilan har likväl på ingen plats
lemnat något minne efter sig iner än skandalen af
en cession, den första och enda tilldragelse af
detta slag som någon Svensk prelat fäst vid sitt namn.
Ett oförlåtligt slarf i hushållningen var bärtill
skulden och förbittrade slutet af bans lefnad. Denna
lycktades genom en tidigare död än bans
borgenärer önskat och hans starka helsa låtit förmoda,
till följd af ett fall d. 2 Dec. 1836. Ilan och
bans båda äldre bröder bade 1773 blifvit
adopterade under morfaderns adliga nummer. Dessa
bröder voro:
Rosenstein, Ungnns Rosén von, var född i
Upsala d. 9 Mars 1755, ingick vid 10 års ålder
som furir vid Uplands regemente, men 1770 som
sergeant vid arméens flotta, der ban 1771 blef
fänrik. Gick 1776 i Engelsk tjenst och
avancerade der till midshipman, den högsta grad
utländ-ningar på den tiden der kunde vinna. Han
lemnade den derföre 1779, återvände bem och gick
sedan i Fransk tjenst, hvari ban bevistade de
flesta vigtigare företag till sjöss, som ägde rum
under senare hälften af Nordamerikanska kriget
an-da till fredsslutet. Var 1781 vid S:t Domingo om
bord på linieskeppet Intrepide, i hvilket elden kom
lös, så alt det efter tre timmars fruktlösa försök
att dämpa den, sprang i luften, hvarvid R. likväl
räddades. I sjöslaget vid Guadeloupe, d. 12 Apr.
1782, måste Franska chefsskeppet, på hvilket ban
var om bord, stryka flagg tillika med fem andra
linieskepp, då ban föll i Engelsk fångenskap. Här
träffade han sin fordne befälhafvare, amiral
Parker, som förde honom, jemte den fångne Franske
amiralen De Grasse, till England. Här utvexlades
ban och kom till Brest, hvarest han besörjde
utredningen af fregatten Surveillante, men hvarmed ban
ej kom att utlöpa, emedan freden slöts i Januari
följande året. Ilan bade under tiden blifvit
riddare af Svenska S. O. och den Franska Pour le
Merile. Nu begaf ban sig hem till Sverige, der
hao, 1785, blef öfverstlöjtnant, och vid krigets
ntbrott fick befälet öfver galèreskaderns tredje
division, med hvilken ban vid Fredriksbamn
bortjagade en Rysk eskader. I första sjöslaget vid
Svensksund, d. 2V Aug. 1789, måste ban, efter
10 timmars kanonad, då blott en enda kanon var
i tjenstbart stånd och ban sjelf ensam i mer än
en timma försvarat passet, hvarigenom flottan fick
tillfälle att retirera, stryka flagg på hcmmema
Odén, som ban förde, och gifva sig fången. Den
tapperbet, ban ådagalagt, hedrades äfven af
fienden. Hans varja återställdes honom, och då ban
i Petersburg insjuknade, skickade kejsarinnan sin
förste läkare att vårda honom. Hon ihågkom
honom äfven med en dyrbar skänk, när sådana
utdelades vid fredsslutet. Återkommen or
fångenskapen, blef han öfverste i arméen, dubbades på
Werelä slätt till R. af S. O. St. K. och fick premier-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
