Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350
Itlks-alallinHstare.
K i k«-*tit t liallare.
ställande (so detta ord), och hvilken snmma
konungen och kronprinsen betraktade såsom sin
tillhörighet, ville de afstå hälften till gäldande af
rikets qvarvarande utländska skuld mot vilkor, att
ständerna "utaf de till sådana skulders afbördande
bestämda medel anslå en årlig summa af Två
hundrade tusende Riksdaler Svenskt Bankomynt,
svarande emot räntan af elt stående lån af 12
millioner Francs. Denna summa skall tjena att
betäcka Hans Kongl. Höghet Kronprinsen för dess
lidna förluster, och vid den fördelning, som
deraf kommer att ske, skall Hans Kongl. Höghet
äfven finna utvägar att godtgöra de förluster, som
dess Gemål, Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan
för dess del fått vidkännas. Hans Maj:t vill, att
denna sålunda funderade ränta skall anses såsom
enskildt tillhörig Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
och dess arfvingar efter Successions-Ordningen af
den 26 September 1810, att af dem efter behag
disponeras." Detta förslag antogs utan motstånd
af ständerna, och utbetalningen af de begärda
200,000 R:dr skulle börja d. 1 Aug. s. à. Den
utländska skuld, som d. v. kronprinsen åtog sig
att betala, steg till 4,155,926 R:dr, hvarförutan
riksgäldskontoret skulle liqvidera en särskild post
af 34,984 R:dr. Det bör emellertid anmärkas, att
man härvid beräknade den utländska skulden efter
pari-kurs, så att den Holländske kurant-riksdalern
togs till 44 sk., en gulden till 18 sk., en
Genue-sisk lire till 6£ sk., Hamburger-riksdalern till 47
sk. och en riksdaler Sachsiskt konventionsmynt till
32 sk I verkligheten var den utländska skulden:
Holländsk kurant R:dr 1,386,286; Brabantska
gulden 2,453,000, Genuesiska lire 3,153,332, Ilamb.
B:ko R:dr 650,400, Leipziger konventionsmynt med
upplupen ränla 1,352,137, utom de ofvannämnda
34,984 R:dr som riksgäldskontoret borde liqvidera.
Det bar sedan vid Hera riksdagar och slutligen vid
1848 års blifvit erinradt, alt Svenska statsverkets
utelöpande obligationer i Holland icke blifvit
återställda till riksgäldskontoret; men, efter hvad som
säges, lärer sådant skett detta är (1849).’
De ofvan omförmälta 200,000 R:dr, som
ständerna 1815 åtogo sig att årligen betala till
kronprinsen Carl Joban och dess arfvingar efter
Successions-ordningen, äro således alt anse som
Sveriges nuvarande enda egentliga statsskuld.
ItikM-stallmiiHtare är ett högt embete, som
omtalas i gamla skrifter, och ännu förekommer i
1634 års regeringsform. Det var på en gång en
hoftjenst och ett statens embete.
Riks-stallmästaren skulle förestå konungens stall, men han
skulle också hafva uppsigt öfver kronans hästar
och i allmänhet hästafveln i landet.
Riks-stall-mästare-embetet blef sedermera allenast hof-embete
och tileln utbyttes emot den af
öfver-bofstallmä-stare; numera är äfven denna tilel bortlagd och
konungens stall står under uppsigt af hof- och
förste hof-stallmästare. Uppsigten öfver
stuterierna i riket är skild från hofstallstaten och
anförtrodd åt en särskild styresman.
Hiküstat kallas den beräkning öfver Sveriges
rikes inkomster och utgifter, som fastställes af ri-
kets ständer vid hvarje riksdag. Den upptager
bland inkomsterna en uträkning af det belopp, som
de ordinarie inkomsterna, såsom ordinarie räntan,
hemmantalsräntan m ni., anses kunna inbringa,
och derefter den summa, som ständerne åtagit sig
såsom bevillning, alla under dess särskilda titlar.
Utgifterna åter indelas efter vissa s. k.
hufvudtitlar, nemligen en för hvarje stalsdepartement,
en för kongl, hof- och slotts-staterne, samt en
för pensions-staterne. Riksstaten bestämmes aldrig
för längre, men ej beller för kortare tid, än från
riksdag till riksdag, så alt den gamla riksstaten
gäller till slutet af det år, då den nya blifvit
antagen. Riksstaten utgör resultatet af ståndens och
statsutskottets öfverläggningar om slatsregleringen;
sedan denna ar bestämd i alla dess delar
uppgöres riksstaten och underskrifves af talmännen. (Se:
Hufvudtitlar.)
■liksxtatliallare kallas den höge embetsmän,
som står i spetsen för den i Christiania befintliga
afdelningen af Norriges regering. Konungen
förvaltar sjelf Norriges styrelse och utfärdar sina
befallningar ifrån den ort, der ban för tillfället
vistas, vare sig i Sverige eller Norrige, dock
måste ban i Norska ärender icke blott inhemta de
Norska rådgilVarnes tanke, som omgifva honom,
utan äfven den i Christiania vistande regeringens.
Denna senare har deremot icke beslutande rätt
utom i de frågor, dem konungen behagat anförlro
densamma. Dess ordförande är riksståthållaren,
hvilken således blott är en president i ett
rådplä-gande statsråd, icke en regerande vice konung.
Denna sistnämnda titel — vice konung —
omtalas äfven i Norska grundlagen, men betecknar
endast kronprinsen eller dess äldste son, i
händelse att konungen åt någon af desse höge
personer uppdrager att företräda sitt ställe i Norrige,
och utöfva en riksståthållares embete. Så ofta
deremot som detta beklädes af en enskild man,
sä brukas riksståtbållaretiteln, men ej den af vice
konung. Riksståthållaren är den ende Norske
embetsmän, som kan vara af Svensk börd och
embetet bekläddes äfven af Svenskar, grefvarne v.
Essen, Mörner, Sandels och v. Platen, ända till den
senares död, som inföll år 1829. Sedermera stod
platsen ledig och riksståtbållarens ställe
företräddes af äldste statsrådet, till år 1836, då
kooun-gen utnämnde en Norrman, grefve Wedel
Jarlsberg till nksståtbållare. Hans efterträdare — ty
grefve Wedel Jarlsberg dog 1840 — är också en
Norrman, Löwenskiöld. Då konungen sjelf
infinner sig i Norrige, lemnar ordföranden sin
anförtrodda plats och intager sitt rum såsom den
förste ibland statsrådets ledamöter. Deruti ligger
också en skillnad emellan
riksståthållarevärdighe-ten och den af en vice konung, ty denna senare
npphör alldeles att vara till, så länge konungen
i egen person förer styrelsen i Christiania. Vice
konungen är en kongl, person och kan derföre icke
utöfva en embetsmäns befattningar, utom såsom
majestätels representant i konungens frånvaro.
Riksståthållaren deremot är i sjelfva verket blott
det första statsrådet och endast i konungens från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
