Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342
Riksdrots.
■tikaens Ständers Bank.
ökades sedan till 9. Oktrojtiden gick till ända d.
2 Juli 1816 och från denna lid bar utlåningen
skett endast för bankens räkning under namn af:
Rikels Ständers Banko-Diskontverk. Det är den
nuvarande diskonten, och dess fond bestämdes
sistnämnda år till S.} million R:dr, utom hvad Götha
kanal-diskont disponerade å sitt kreditiv samt
Gö-tbeborgs och Malmö diskonters utlåning på aktier
och publika papper. (Se: Lånebank.)
Riksdrots. Se: Drots.
Rikseiiibeten kallades vissa de bögsta embeten
i Sverige under 1600-talet. De voro egentligen
fem: drots, marsk, amiral, kansler och
skattmästare, men dessutom förekommo äfven
benämningarne: riks-stallmästare, riks-jägmästare,
riks-tygmästare och riks-marskalk. Dessa sistnämnde
voro dock i väsendtlig mån olika med de fem
förstnämnde, ty de gåfvo icke sina innehafvare
något säte i regeringen eller något chefskap för
rikets kollegier. De voro deremot på en gång
höga bofembeten och tillika statens tjenster,
åtminstone stallmästaren, tygmästaren och jägmästaren.
Den enda af dessa poster, hvars namn ännu finnes
i bruk, är riksmarskalkens-, för öfrigt hafva vi
hofstallmästare, hofjägmästare och chefer för
artilleriet samt ledamöter i krigskollegium-, vi hafva
ock en öfverstyrelse för stuterierna i riket och
likaså för skogarne och jägeristaten. Den del af
dessa embeten, som tillhörde staten är afskiljd
ifrån befattningen inom hofvet, och denna senare
har utbytt benämningen af riks- emot den af
liof-embeten, till tecken af dess mera enskildta natur
såsom konungens personliga tjenare. De fem
egentliga riksembelena åter bade en gemensam
karakter deruti, att de voro de förnämste i rådet, att
de utgjorde förmyndare-regeringen för omyndig
monark och voro chefer för de förvaltande verken.
Riksembelena voro en art ministrar och
statsförvaltningen delad emellan dem, men ordnad i
kollegial form; de voro ej ensamt beslutande utan
förde blott presidium i kollegierna och deltogo med
de öfrige rådsherrarne i rådets öfverläggningar.
Dessa riksembeten uppkommo efterhand; kanslern
var äldst och dernäst drots och marsk, hvilka tre
funnos redan under medeltiden, ehuru då mera
såsom konungens enskildla än såsom rikets tjenare.
Amiralen och skattmästaren uppkommo emot
1500-talets slut; 1602 års riksdagsbeslut omtalar alla
fem såsom riksembeten; deras tillvaro bekräftades
i 1634 års regeringsform och upphörde efler
1680 års förändring i regeringssättet. Konung
Carl XI lät innehafvarne dö ut och gaf dem inga
efterträdare. Kollegiernas presidenter fortforo dock
ännu att vara ledamöter af det kongl, rådet, men
detta råd och i och med detsamma dessa
presidenter bade ej samma magt som förr. Efter Carl
Xll:s död skiljdes deras embeten frän rådsembelet
helt och hållet och den enda lemningen af
riks-embetena var kansli-presidenten, som var i
rikskanslerens ställe. Kansli-presidentstiteln betecknade
frihetstidens första ministrar; Gustaf III, ehuru ban
efter 1772 års regeringsform sade sig vilja
återföra statsförfattningen till hvad den varit före
1680, återupprättade dock ej fullständigt
riksem-betena. Blott riksdrots-värdigbeten återkom, och
efter konung Gustafs död, äfven rikskanslerens.
Den senare utbyttes åter emot
kansli-presidents-titeln, men riksdrots-embetet fortfor till
statshvälfningen 1809. Då inrättades genom den nya
regeringsformen tvenne statsministrar, en för
utrikes ärender och en justitie-statsminister, hvilka
äro i de gamla kanslerens och drotsens ställe,
ehuru med någon olikhet i embetsbefattningarne.
De öfriga hafva ingen motsvarighet i våra dagar,
ty kollegiernas presidenter äro ej ledamöter i
regeringskonseljen, och våra föredragande statsråd
hafva uppkommit genom en utbildning af kansliets
afdelningar. Ärendernas behandling hos regeringen
är skiljd ifrån kollegiernas förvaltning och denna
senare underordnad-, häruti ligger den stora
skillnaden. Stats-departementerna hafva icke
uppkommit af riksembelena, utan äro, såsom nämndt är,
blott förökningar af kansliet.
Riksens Ständers Rank. Denna stiftades
efter den Palinstrucbska bankens fall och till
fortsättning deraf genom kongl, resolutionen af d. 17
Sept. 1668 för rikets ständer att taga banken
under sin förvallning, hvarigenom kongl. maj:t
sades hafva "till Verkets bättre stjrka, säkerhet och
eftertryck, funnit för godt att genom detla öppna
bref uppdraga och öfverläta samtliga Rikets
Ständer ofvaubemälte Vexel- och Låne-bank sig att
antaga, och öfver dess upprättande, anläggning
och förvaltning förordna och sluta, som de till
Verkels befrämjande och för det gemena bästa
pröfva nyttigast och rådligast vara." Ehuru
banken var öfverlåten åt "samtliga" rikels ständer,
undandrog sig likväl bondeståndet all delaktighet
och ansvar för densamma, medgifvande endast att
häradssigillerna måtte sällas under den af de
andra tre sländen egenhändigt underskrifna
bankoordningen. Bönderne trodde sig nemligen "lida
slor skada af bankosedlarna", hvilket de förklarat
1664. Först mot slutet af 1700-talet böljade de
inse bankens nytta och begärde vid 1800 års
riksdag att få deltaga i dess styrelse, hvilket också
af de tre andra stånden enhälligt medgafs.
Banken fortgick hufvudsakligast som en lånebank
intill 1701, då den beslöt utgifva Iransportsedlar.
Detta beslut lärer aldrig blifvit af konungen
stad-fästadt, ehuru genom detsamma bankosedlarna i
sjelfva verket blefvo rikets mynt. "Så länge",
säger presidenten Skogman i sina Anteckningar om
Rikets Ständers Bank, "transportsedlarne voro,
enligt sin lydelse, bevis öfver verklig behållning i
Vexelbanken, voro de ock en verklig förbättring
i allmänna rörelsen; men då de snart utgåfvos
utan sådan valula, blefvo de till form och
innehåll alldeles falska. Sådan falskhet eller dikt
fortfor likväl til] år 1836, då Bancosedlarne efter
nytt formulär utgåfvos, och den är ännu qvar i
småsedlarne." Dessa sistnämnda hafva likväl
upphört att utgifvas delta år (1849) och skola
ersättas med silfverskiljemynt, hvilken åtgärd
isynnerhet vidtogs vid 1848 års riksdag derföre, att
småsedlarnas tillverkning årligen kostade omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
