Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208
Plomgren.
Plominonfelt.
vägen till all slags betydenhet och uttrycket af
medborgares och omgifningar aktning, samt ett
omdöme om mannens värde. Plomgren blef således för
första gängen år 1738 väld till riksdagsman och
utmärkte sig bär för samma insigter,
skarpsynt-het, verksamhet och patriotism, som ban i alla
sina andra befattningar ådagalagt, lians val
förnyades vid de följande riksdagarna, och han kunde,
vid hvar och en sådan han bivistade, anses såsom
själen i rådslagen och driffjedern till besluten.
Belöningar för bans förtjenster uleblefvo icke heller.
Ar 1747 fick ban först assessors fullmagi, straxt
derpå kommerseråds och utnämndes några veckor
senare till bandelsborgmästare i Stockbolm;
råd-mansembetet, hvartill ban några år förul blifvit
väld, bade han undanbedt sig. Ar 1751 blef ban
utsedd till sitt stånds talman, och förstod så väl
förlika både hofvets och representationens åsigter och
intressen, alt han var lika högt ansedd af begge.
Ett bevis på det förras bevågenhet erhöll ban
genom uppböjelsen i adligt stånd, hvilken värdighet
likväl skulle ryckt honom från en plats, der ban
kunde göra så mycken nytta och var så
nödvändig för staden och enskildla, hvarföre den endast
tilldelades hans barn. Han sjelf utnämndes till R.
af N. O. Att uppräkna alla de befattningar,
hvartill ban kallades, vore att uppräkna nästan alla de
serskild|a kommissioner och municipal-inrättningar,
som pä den tiden funnos i Stockholm, och
hvartill ledamöter af verldsligt och ofrälse stånd
plägade utses. Dessutom var ban oftast kallad till
rådslagen öfver statens ärender, till hvilket
förtroende ban var särdeles skicklig, ej blott genom
sitt skarpa omdöme och sina insigler, utan äfven
genom hvad som bos de högt uppsatte ofta har
mera värde, emedan det först faller i ögonen och
således af dem lättast fattas: en högväxt, manlig
gestall, ett fördelaktigt utseende, behagliga
um-gängesgåfvor och lätthet att tala. Denne sällsynte
man söktes ej blott af sina yrkesbröder och af
statens mägtige, utan äfven af lärdomens adepter,
och valdes till ledamot af vetenskaps-akademien
vid dess stiftelse, en utmärkelse, som på den
tiden ej vederfors andra , än verkligen utmärkta
personer, hvarförutan han bade en lycka, som i
hopens ögon mest skattas: rikedom, hvilken han
samlat genom sina kloka och fördelaktiga
handelsföretag. Dessa sträckte ban till orter, som förut icke
varit mycket besökta af Svenska fartyg, särdeles
till Medelhafvet. Hans af naturen och lyckan så
högt gynnade lefnad blef likväl icke långvarig, ty
den afbröts genom en, soin det tycktes, för tidig
död, d. 2 I Juni 1754, i en ålder af icke fullt 52 år.
Att förtalet icke skonade bonom, hvarken under
hans lefnad eller efter hans död, faller af sig sjelft,
och man hviskade således, att bans stora rikedom
icke var förvärfvad endast med rätta, utan till en
del på det allmännas bekostnad; men sådant är
obevist. Hans sonson,
Plomgren, Peter von, son af kommerserådet
Plomgrens yngste son, öfverste-Iöjtnanten och K.
af S. O., Carl Fredrik von P., var född d. 10 Juli
1770, blef fändrik vid kocungens regemente, men
ingick sedan vid Mörnerska husarerne, bivistade
sjöslaget vid Högland, träffningen vid Cronstadt
och reträtten från Wiborg; blef 1805, såsom
ryttmästare, R. af S. O., deltog i Pomerska kriget
1805 —1807 och föll derunder i Fransk
fångenskap; återkommen derifrån, följde ban regementet
under 1813 —1814 årens fälttåg, blef öfverste och
1818 uppböjd i friberrligt stånd, fick 1822
general-majors afsked och dog d. 8 Juni 1848.
Pionieren, Anders, kommerserådets äldre
broder, var född d. 11 Febr. 1700, gick i kompani
med sin broder, såsom grosshandlare i Stockholm
och åtnjöt mycket förtroende bland sitt stånd, samt
äfven bos regeringen, så att ban länge var en bland
de 6 ledamöterne af de 48 borgerskapets äldste,
hvilka, under tysthetslöfte, borde gå
kommersekollegium tillhanda med råd och upplysningar; blef
direktör i Ostindiska och Levantiska kompanierna,
kommerseråd, och fick år 1761 tillåtelse alt
besitta säterier. R. af N. O. Dog i Stockbolm d.
2 Juni 1766.
Plommon (Prunus domeslica), ett allmänt kändt
trädslag af tjugumänningarnes klass, odlas öfver
allt i trädgårdarne; men finnes äfven i vildt
tillstånd på Kinnekulle. Detta fruktträd är i
allmänhet småväxt och flerstammigt, blommar i Maj och
har mogen frukt i Augusti och September.
Frukten aflång, köttig och välsmakande, innesluter en
oval kärna inom ett hårdt benskal. Flera afarter
finnas deraf. Trädet kan användas till bäckar och
lefvande gärdsle, samt lemnar elt fint, hårdt och
ganska vackert virke af mörkbrun färg till finare
snickare-arbeten. Frukten förtäres dels frisk, dels
torkad eller syltad, äfvensom den kan användas
till ättiksbrvgd och brännvinsbränning. Såsom frisk,
och förtärd i större ymnigbet, anses den vara
farlig, särdeles då smittsamma sjukdomar, såsom
kolera, rödsot m. m., äro gängse. Med
plommonbark och alun färgar allmogen ylle och lin gult.
Trädet fortplantas genom kärnor och rotskott.
Ploiniiionlmcken är ett litet ställe på
Stockholms Djurgård, belägen på dess östliga udde vid
Wärtans strand, hvarpå hamninspektoren
Valtins-son på 1770-talet fick förläning. Arealen utgör
något öfver 5 tunnland, till det mesta berg, men
som både V. sjelf, och isynnerhet hans son, med
mycken kostnad och arbete förvandlat till en
vacker anläggning, som nu är bebyggd med derå små
hus, hvilka uthyras till sommarnöje. Stället är
taxeradt till 3,000 R:dr.
Pl o in mo ti fe! t, Carl Anders, var född d. 7
Aug. 1750 och blef för sin farbroders skull, år
1770, uppböjd i adligt stånd, då ban antog
ofvannämnda namn. Ban bade något studerat
bergsvetenskapen, ingick i bergskollegium, der han blef
vice notarie och företog vidsträckta resor till de
förnämsta bergverk i Europa för att utbilda sig i
yrket. Härvid tyckes ban likväl mindre hafva
studerat det än bisaker; men blef, genom sitt
umgängessätt och sin lysande lefnad, bekant |ià alla
ställen der ban vistades samt äfven intagen i flera
utländska akademier, såsom i Bologna, Florenz,
Rouen och Berlin. Han lärer äfven blifvit invigd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
