Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200
PipskÄI.
Pistolskttld.
spisen, och skakar honom kraftigt. — De ofvan
upprepade orden lyda i Finland sålunda: "Mina
små pippla höns, Gå i lada, Göra skada! Den
som sist fingret kommer på, Han skall till
dörren gå!"
Pipskal kallas elt slags ofantliga ölkàril, hvilka
brukas vid gastabud på Tjörn. De äro runda, men
låga, samt skurna af ett enda trädslycke,
vanligtvis af pil. Öppningen är ganska vid. Från
sjelfva skålens buk utlöper en pip å ena, och ett
handtag å motsatta sidan. Rymden innehåller stundom
ett ankare och derutöfver. Pipskälarne, hvilkas
bruk och form säkert är uråldrig, finnas öfverallt
prydda med utskurna sirater, namn och dylikt. De
nyttjas under gästabuden, såsom tillbringare.
Stundom tjena de till kraftmätare för ungdomen,
hvilken täflar om att på rak arm lyfta en sådan, fylld
npp till kanten.
Pirinj*sla, Jemtlands-dialekt, betyder mager och
hopfallen.
Pirka (äfven pimpla), kallas det fisksätt, då
man, förmedelst en s. k. pirk, eller ett redskap,
bestående af flera ä elt blysänke fästade,
utstående krokar, och hvilket hålles i ständig rörelse,
hugger fisk i stimmen. Pirken agnas aldrig, ulan
är beräknad att träffa fisken i buken, och kan
följaktligen användas endast i stimmar. Den
användes mest på strömmingsfiske, men äfven på
torsk, särdeles vid Lofoden i Norrige, meu anses
hvad den senare beträffar, såsoin skadlig för fiskets
bestånd; emedan en mängd fisk såras obotligen
deraf, utan att likväl kunna uppdragas.
Pirlauda, en gård i Klöfvedals socken på ön Tjörn
i Bohuslän, hvarest man finner en högst
märkvärdig fornlemning. En backe af 200 alnars längd
och 100 alnars bredd är alldeles öfversädd med
stensättningar. Man räknar här 30 med jord
fyllda cirkelformar, hvaraf de flesta hafva i midten
eu upprest stenvård. Uti den största af dem, som
håller IS alnar i genomskärning, stå tvenne
dylika. Vidare 4 ofyllda, runda slenkretsar, 2
fyrkanter af ä alnars bredd och 7 till 15 alnars längd,
flera spridda bautastenar samt 25 mer och mindre
rubbade griftkullar. Uti en af de runda kretsarne
äro de 6 resliga omgifningsstenarne
sammanbund-ne med mindre randstenar. Vid gräfning i dessa
cirkelformer träffas en myckenhet väl arbetade
ler-urnor, försedda med öron _øch inritade sirater,
saml fyllda med ben. Här är således en
begrafningsplats, kanske också valplats, och traditionen,
att Pirlanda domstenar, såsom minnesmärket kallas
af allmogen, skola beteckna ett forntida
tingsställe, är origlig. En sägen förmäler, att
Irländarne landstigit på Tjörn och blifvit slagne, och
anser Sjöborg dessa stenar, såsom platsen för den
hufvudsakligaste af dessa träffningar.
Pirr.il eller Piral (Myxine glutinosa), är
namnet på en fisk af lägsta ordningen. Den bildar
öfvergången emellan fiskar och maskar. Den är
ungefär en half aln lång, mjuk och slemmig, samt
saknar synorganer. Gälarne öppnas med två bål
ander magen. Pirrälens uppehållsställe är
Kattegatt och Nordsjön; helst trifves han på dybotten.
Han uppsöker gerna torsk och koljor, som fastnat
i nät eller på krok, och inkryper i dem genom
gälarne eller ändtarmen, samt fortär allt köttet,
sä att blott ben och skinn äro qvar. Då storm
eller annan orsak hindrar fiskarena att i tid vittja
sina fiskredskap, kunna de ofta påträffa uti en
enda fångad fisk fyra ända till sex pirrålar.
Piska kallas i Nora bergslag vid masugnarne ett
mätt, bestående af en 10 à 12 qvarters lång stör,
hängande med en jernlänk på ett långt skaft,
hvarmed mätes upp uti masugnen när
uppsättningen bunnit till båmål, eller så djupt som käppen
är lång, då den bänges uti ugnen, hvilken
tillkännagifver att en ny uppsättning måste päbäras.
Piskan utgör för närvarande allmogens förnämsta
vapen, hvilken den aldrig är utan på sina
marknads- och andra färder, der det möjligtvis kan
vankas bugg. Dermed menas dock ett eget slags
piskor, hvilka allmänneligen benämnas bly- eller
skojarpiskor, och som bestä af ett kort skaft af
vid pass en alns längd, af träd, läder eller spanskt
rör, och uti hvars smala ända är för syns skull
fästad en liten snärt, men hvars tjockända
antingen är försedd med instöpt bly, eller skodd med en
tung och kantig knapp af inalm. Dessa piskor
utgöra fruktansvärda stridsvapen, samt äro i vissa
landsorter vid vite förbjudna genom polisförfattningar,
ehuru de dock allmänt både bäras och begagnas.
Man kan kalla dem stridsklubbor, och de hafva
mycken likhet med de vapen af detta slag, som
begagnades under bronzperioden. I Norrige hafva
dessa piskor efterträdt stridsyxarnas ställe, och
erhålla nu alltid sin plats ofvan högsätet i bondens
stuga.
Pistol. På Svenska riddarhuset finnes fyra adeliga
ätter, som tagit sitt namn af delta vapen. Den
äldsta af dem är Pistol, Jakob, hvilken
förut helte Jakobsson och som ryttmästare
adlades 1636.
Pistolekors, Jör un, hette förut OloTsson och
skref sig till Podoga, var löjtnant vid öfverste
Yxkulls Finska ryttare och adlades 1645. Det
säges att ban "då gjort Kronan Sverige uti 44 år
goda tjenster i de Ryska och Polska krigen, och
bär i sitt änne kännetekn det han sin fiende intet
skytt och undangått", blef sedan öfverste-löjtnant
och fick 1676 afsked för sin sjukligbet. Ilans
son, Krik, blef chef för Ilelsinge regemente och
kommendant i Malmö.
Pistolhieliii, Krik, bette förut Persson och
var major vid öfverste Kruses regemente, då han
adlades är 1650.
PistolskOld, Harald, hette förut Podolin,
och var son af kapitenen Gustaf P., hvilken med
bonom tjent i 30:åriga kriget och under Carl
Gustaf. Harald P. blef helt ung volontär vid
Ahren-dorffska regementet, sedan qvartermästare vid
lif-regementet, 1677 kornett i sin stupade broders
ställe, deltog i slagen vid Halmstad, Lund och
Landskrona; i det vid Lund blef ban illa sårad,
men anförde likväl sqvadronen sedan hans
ryttmästare stupat. Adlades som löjtnant 1662 och Gck
ryttmästare afsked 1696.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
