Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
Oxenstjerna.
Oxenstjerna. 148
med indelning vid Södermanlands regemente. I
slaget vid Wilmanstrand, der han utmärkte sig
genom sin tapperhet, blef han illa särad och föll
i Rysk fångenskap. Återkommen derifrån, måste
han, till följd af sin blessyr, begära
tjenstledighet, befordrades emellertid så, att ban 1747 var
öfverste i arméen och kommendant på Carlstens
fästning; blef general-major och tog afsked 1762.
Dog d. 23 Sept. 1788 vid 89 års ålder, med
namn af en beläst och hederlig man. Ilan hade
fyra söner, hvaraf Axel Fredrik, först kapiten
vid lifgardet, sedan blef hofrättsråd i Wasa
hofrätt och ledamot i högsta domstolen, var en af
Gustaf IH:s förtrogna vänner, och ansåg sig
derföre böra taga afsked efter hans död, för alt undgå
förmyndare-regeringens förföljelser. Dog d. i
Nov. 1841, vid 88 års ålder. Georg Ludvig,
major, R. af S. 0. blef illa särad i 1789 års
fälttåg, erhöll 1790 Svenska akademiens högsta
pris för 2:ne äreminnen öfver Magnus Stenbock
och Franske marskalken hertigen af Villars. Ilan
hade hvarken förr eller sedan gjort sig känd som
vitterhetsidkare, om man undantager en
öfversättning af romanen: Klosterbarnen. Dog d. 1 Okt.
1804 endast 48 år gammal. Jakob Gustaf,
född d. 10 Juni 1760 och död d. 29 Sept. 1824
såsom öfverste-kammarjunkare och kom. af N. 0.
Märkvärdigast af alla bröderne är likväl den äldste,
Oxenstjerna, Johan Gabriel, född d. 4
Juli 1750. Hans moder var Gyllenborgs syster.
En stor del af sin barndom tillbragte han bos
morbrodern, och då ban, 12 år gammal,
skickades till Upsala, emottogs ban i en annan
slägtinge, Ihres, hus, fick ttergklint till informator samt
blef snart känd och ined välvilja omfattad af Creutz.
Man kan således säga alt snillet och de vittra
anlagen bos honom voro ett slägtarf, och de
utvecklades af både själs- och blodsförvandter. Denna
utveckling röjde sig redan bos den 17-årige
ynglingen, då han, vid drottning Lovisa Ulrikas och
dess son Gustafs besök i Upsala, försvarade theser,
som drottningen sjelf uppgifvit och gjorde det så
väl, att kronprinsen sade: "Det är skada, att ban
inte heter Axel." Icke desto mindre blef han
genom samme Gustaf, såsom konung, sin stora
namnes efterträdare i samma embete, eburu alldeles
icke utrustad med hans anlag dertill, och
sannolikt till mebn för bans verkliga anlag. O. ingick
1768 i kansliet, skickades vid 20 års ålder, såsom
kommissions-sekreterare, till Wien, der han
van-trifdes, bemkallades 1774 och fästades vid hofvet,
der ban steg till öfverste-kammarherre och
slutligen till riksmarskalk, sändes i en
ceremoni-be-skickning till Köpenhamn, blef excellens, riksrad
och efter Creutz’s död kanslipresident samt R. af
Seraf. orden. Ilan skulle önskat slippa alla dessa
värdigheter, men bade ej kraft nog att säga nej,
lika litet som han kunde säga det till alla de
ring-balligare ansökningar, hvarmed ban besvärades,
både af slägtingar och fremmande, och hvilka satte
bonom i en oaflåtlig ekonomisk förlägenhet. Han
nedlade riksmarskalks-värdigheten år 1801; afled
d. 29 Juli 1818. Intogs i Svenska akademien vid
dess stiftelse, i vetenskaps-akademien, i nästan alla
andra lärda och vittra samfund och uti akademien i
Marseille. Att Gustaf III använde bonom på en
politisk plats, der O. icke passade, bärrörde
sannolikt af konungens kärlek för det lysande
historiska namnet, men äfven af kärlek till personen,
om hvars böga poetiska egenskaper och redliga
karakter han var lika mycket öfvertygad. Gustaf
var dessutom sjelf sin egen minister, men trodde
sig behöfva ett sådant namn som 0:s till
representant på platsen. Ärenderna förlorade sålonda
ingenting derpå, men vilterheten gjorde det; ty
eburu bögt rum O. intagit inom densamma,
intager ban likväl icke det som ban sannolikt skulle
gjort, om det tillåtits honom uteslutande egna sig
deråt. Dels anlitades ban alltför ofta att med sin
sängmös alster förherrliga hofvets fester, dels
upptogs ban af embetsgöromålen, för hvilka han
kände sig sakna verklig kallelse och
följaktligen lust. Den milda, finkänsliga, elegiska andan
i hans skaldestycken förlorade på delta sått
visserligen ingenting af sin färgprakt och behag, men
väl något af den kraft och liflighet ban
sannolikt eljest skulle ntvecklat. lians verser blefvo
stundom något uttänjda, och för den stora
allmänheten mindre njutbara. Detta är isynnerhet fallet
med del hufvudsakligaste af hans arbeten:
Skördarne. 1 hög grad älskeliga och alltigenom
förträffliga äro deremot: Dånens stunder, Oskuldens
Religion, oderna öfver Hoppet och Ödet, samt
öfversättningen af Miltons Förlorade Paradis. Äfven i
den skämtsamma stilen var ban ganska lycklig,
hvarpå, utom annat, sagan om Disa är elt bevis.
Den godsinte, menniskoälskande O., som aldrig
med vett och vilja sårade någon, skref dock ibland
epigrammer med ganska skarp, ehnru aldrig
orättvis udd. Ebvad man i öfrigt må hafva att
anmärka emot Oxenstjernas brister som skald,
intager ban likväl, såsom sådan, ett bland de högsta
rummen på den Svenska parnassen och skall alltid
bibehålla det. Hans ende son, grefve Gustaf
Göran Gabriel Oxenstjerna, född 1794, är
öfver-kammarherre hos drottningen, R. af N. 0.
och under-ceremonimästare vid serafimer-orden.
Oxenstjerna, Rengt Gabrielsson, son af
den ofvannämnde Gabriel Bengtsson 0., föddes d.
16 Juli 1623. Ilan skall i sitt 8:de år hafva
bållit elt Latinskt tal pä gymnasium i Åbo, der
fadern då vistades såsom gubernator öfver
Finland, skickades 1637 till Upsala och blef 1643
vid 20 års ålder, lärosätets rector illnstris,
hvilket på den tiden icke var något ovanligt med
högättade ynglingar. Året derpå nedlade ban
likväl rekloralet och företog den vanliga utländska
resan, som då ansågs oundgänglig. Han återkom
derifrån 1647 och fick tillåtelse att bivista
fredskongressen i Munster och Osnabrück. Efter
fredsslutet erbüll han uppdrag att besörja fredens
verkställighet, hvarvid ban hade att låta utrymma icke
mindre än 110 fästningar, som innehade Svensk
besättning, samt alt genomföra en mängd
underhandlingar. Härmed drog ut till år 1651 , hvarefter
han befullmägtigades som minister vid sammanträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
