Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
Ordning* intil.
Orgverk.
lärer ej hafva öfverlefvat honom. Märkvärdigt nog
hade Sverige ifråo denna lid, i mer än ett och ett
halft århundrade, just ander det staten var på
höjden af sin magt och anseende, och dess vapen
före-skrefvo lagar åt en slor del af F.uropa, ingen
orden att belöna de förtjenster af alla slag, som
då uppträdde. Det fick först sådana 1748, då
Fredrik på sin 73:dje födelsedag, efter gamla
stilen d. 17, efter nya d. 28 April, upplifvade den
gamla Serafimer-orden och stiftade Svärds- och
Nordstjerne-ordnarna. Anledningen var, att man
önskade slippa den mängd af fremmande ordnar,
hvarmed de föruäine eftersträfvade att prydas, och
som de på ett eller annat sätt sökte förskaffa sig.
F.nda medlet dertill var, att med inhemsk grannlåt
tillfredsställa fåfängan. Gustaf 111 stiftade, dagen
fore sin kröning d. 28 Maj 1771, den fjerde
Svenska riddar-orden: Wasa-orden, och Carl XIII, d.
27 Maj 1811, en orden med sitt namn: Carl XIII:s
orden, såsom det bette "till uppmuntran och
belöning för medborgerliga och välgörande
bemödanden, till nödlidandes och allmänt gagn"; men i
sjelfva verket var den ämnad att utdelas till
in-nehafvarne af de högsta graderna inom frimureriet.
Den var således egentligen icke någon statsorden,
men bar dock blifvit upptagen bland dessa, och
såsom sådan är den bibehållen af stiftarens
efterträdare. (Om dessa ordnar se vidare hvar och en
på sitt ställe.)
OrdningamÄt kallas i tryckfrihetslagen sådana
frågor, som angå de reglementariska
föreskrifterna för boktryckerier och bokhandel. Sådana äro
boktryckares skyldighet att inom föreskrifven tid
aflemna till justitie statsminislern eller dess
ombud hvarje hos honom tryckt skrift, att å
skriften utsätta sitt namn samt tryckningsort och
årtal, att då ban anlägger boklryckeri, eller då ett
förut befintligt tryckeri ombytt ägare, sist inom
trettio dagar förr än någon skrift derifrån
utgifves, anmäla anläggningen bos den stads magistrat,
under hvars domrätt tryckeriet skall böra, samt
bos konungens befallningshafvande; slutligen
räknas ock för ordningsmål bokhandlares skyldighet
att ej försälja skrifter, hvilka sakna
boktryckarens namn, ort och årtal. Ordningsmäl äro ej
underkastade den vanliga rättegångsordningen i
tryckfrihetsmål, utan afdömas af justitie
statsministern omedelbart utan jury och domstol. Öfver
justitie statsministerns utslag kan dock klagan
föras hos konungen i dess justitie
revisions-expedition. Straffen för öfverträdelser af dessa
föreskrifter bestå i penningeböter af 100 — 600 R:dr B:ko,
och i vissa fall boktryckeriets förlust.
Orr, ett gemensamt namn pä alla vapen i
forntiden.
Orgn, ett forntida jernbruk i Wånga socken af
Östergöthland, som konung Gustaf I år 1542 skall
låtit inrätta till en stälsmedja; äfven fanns här en
masugn, uti hvilken bergsmännen gjort sin
må-nadsblåsning; men 1635 såldes bammaren med dess
ström och lägenheter till skatte, sedan bruket
legat öde i 20 år. Den förfallna hammaren och
masugnen blefvo då ånyo uppbyggda, men mas-
agnen ödelades alldeles 6 år derefter. Bruket
bestod sist af en stångjernsbammare med tvenne
härdar; men är för många år sedan nedlagdt, och ta
mjölqvarn med tre par stenar i stället uppbygd.
Orgverk och Orgbyggare. Svenska orgverks
första byggnad kan med skäl hänföras till ll:te
och I2:te århundradet, sedan kristendomen allmänt
blifvit anlagen, och kyrkor hunnit fullbordas. Alt
sädana inrättningar först böra tillegnas de mest
namnkunniga domkyrkor, torde man bestämdt
kunna antaga, då man känner katholska biskoparnes
bemödanden att befordra det, som kunde gifva
gudstjensten mera anseende och tjena till
kyrkornas prydnad. Man saknar dock bevis vid de flesta
domkyrkor om anläggningen af deras äldsta orgverk,
och som nu mera inga äldre finnas i behåll än de
som äro nybyggde inom 150 eller högst 250 år,
torde det vara svårt att bestämma, hvarest orgor först
varit inrättade i Sverige. Likväl vill det synas, som
om Wisby kyrkor först ägt sådana; åtminstone år
visst, att redan på 1300-talet funnits både
orgverk och orgbyggare på Gottland. Näslan vid
samma tid, eller något förut, skola likväl
domkyrkorna i Lund och Skara ägt orgor. De först
anlagde orgverk voro, efter forntidens ringa konst
och osäkra grunder, små och ofullkomliga, sä att
de ej kunde äga långt bestånd, utan efter
reformationstiden måste de ombyggas och utvidgas, så fort
nödigt funnits och orgbyggeriet stigit.
Beskaffenheten af våra äldsta orgverk var vida skiljd från
den nu brukliga. Fastän nu mera inga sådana
finnas i behåll, bar man likväl anledning alt sluta,
det de varit mycket små och icke baft några
olika stämmor, emedan en enda utgjort hela
inrättningen. dock så, att 3, 4 till 5 pipor gifvit
samma läte och varit vnisonæ för hvar ton i
klaveret, endast att fylla öronen. Sådana verk skola
ock i början bestått endast af 2 oktaver, utan
semitoner, men haft. breda och grofva tangenter,
hvilka ofta, när banden icke var tillfyllest alt
nedtrycka dem, måste röras med knäet. Vid
Höjentorps kungsgård, hvilken fordom lydt under Skara
biskopssäte, bar funnits lemningar af ett sådant
gammalt orgverk, men det förstördes vid en eldsvåda
1722. Sedan pedalen 1470 blifvit uppfunnen
förbättrades visserligen orgbyggeriet i Sverige; men
konsten bar dock först under senare lid hunnit sin
höjd. Bruket af orgor i katholska tiden, bar i
Sverige, liksom på andra orler, mest varit
lämpadt till alt underhålla Latinska sången och vid
vissa tillfällen öka högtidligheten. I klostren
funnos äfven orgor, ehuru man ej kan nämna flera
bevis derom än för S:t Clara. Vid
reformationstiden fick äfven orgelspelningen ett bättre brak
och värde. Laurentius Petri, i sina kyrkostadgar
och ceremonier 1566, ansåg orgverk ibland
sådane nyttiga inrättningar, som efter bebag knnde
brukas eller umbäras; men förkastade allt pàfviskt
föregifvande, alt de borde bibehållas såsom någon
religionens nödvändighet. Redan i konung Gustaf
I:s tid funnos skicklige organister och en
Laurentius Organista, eller, såsom han stundom kallas,
Lårens Orgelekare stod i mycken nåd hos konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
