Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
Olofs kapell, »it.
Olofs Orden , Sit.
bad Gud ifrigt om bistånd; de kristna segrade och
landet antog sedan öfverallt kristna läran. Bönen
var så kraftig, att spår eller tio runda bål uti
stenen äunu synas efter S:t Olofs armbågar,
hopknäppta händer och knän i tvenne ställningar. På
denna holme finnas ruiner efter ett kapell, som
säges varit det äldsta på Gottland, uppbygdt af
en Ormica af ilainam (Fleimhem), som der blifvit
döpt af konung Olof Ilaraldsson.
Olofs kapell, 8«t. Se: Adolf Fredriks
församling i Stockholm.
Olofs kloster, Sit, i Skara, lärer blifvit anlagdt
omkring år 121-0, för munkar af
Dominikaner-or-den. Detta kloster var mycket rikt begåfvadt;
men indrogs till kronan, liksom de andra
klostren, efter Westerås recess 1527. Större delen af
munkarne, som voro duglige och "icke envisades
1 papisteriet", blefvo efter hand anställde vid
församlingarne; men några som voro gamla och
oduglige, tillät konung Gustaf qvarblifva i klostret på
nådebröd. Som dessa senare berbergerade och
gömde en Thore Munk, hvilken blifvit landsförvist,
förtörnades konungen och befallte den förste
evangeliske biskopen i Skara, Sven Jacobi, att han är
1530, så snart han komme bem från Upsala, skulle
upphäfva Dominikanerklostret och sända de
qvarvarande munkarne till Sigtuna, hvarefter klostret
lemnades öde och förföll, samt förstördes helt och
hållet 1567, då Danskarne satte staden i brand.
En stor del var likväl förut nedbrutet och hade
blifvit användt till kungshusets byggnad.
Olofs källor, S:t, så nämnda dels deraf, att
konung Olof den Helige i dem låtit döpa
hedningarne, dels emedan de blifvit till bans nainn
invigda eller legat i grannskapet af någon kyrka,
som haft honom till skyddshelgon, finnas
många-städes: såsom på Ekefjäll i Dalsland, i Frösunda
socken i Upland, vid Berg i Holms socken af
Wermland, i llardemo socken i Nerike, samt på
flere andra orter i riket.
Olof Skygne, en gammal fvlkiskonung i Nerike,
hvars dotter, Alof, blef mormoder åt Ingiald
III-rådas drottning, Götbilda, moder åt Olof Trätelja.
Olofsmessan eller Olsiiiessan var under
ka-tbolska tiden en stor högtid, med fasta och
för-helg, som firades den 29 Juli, hvilken dag ännu
uti vår almanaka är betecknad med namnet Olof.
Den firades till åminnelse af Norske konungen Olof
den Helige, och bibehölls äfven under den första
tid evangeliska läran här predikades. Till text
valdes denna dag Joh. Evang. 12 från 24 till 27
versen, samt episteln af apost. Jakob t kap. frän
2 versen. Äfven en annan dag lärer hafva
blifvit firad af samma anledning; men tiden derföre
är okänd. Olsmessan betecknades med en
stridsyxa, emedan Olof den Helige stupade i ett slag
med sina egna undersäter, och en sädeskrok för
årstiden. (Om den s. k. Olsmessofloden i
Östergöthland. då hungersnöd och annat elände
inträffade; se Fornds socken.)
Olofs Orden, S«t, instiftades d. 21 Aug. 1847
af konung Oskar I, såsom Norriges konung. Ibland
de frågor, som sysselsatt Sveriges och Norriges
allmänhet sedan föreningen emellan begge rikena
ingicks, har äfven varit den om Svenska ordnars
utdelande i Norrige Då detta land icke haft
någon egen riddare-orden, bar konungen brukat
belöna äfven Norska förtjenster och visa sin ynnest
äfven emot Norska män genom tilldelande af
Svenska ordensvärdigbeter. Detta förhållande bar
lätteligen framställt sig såsom sårande för den i hög
grad ömtåliga Norska nationalkänslan. Det kunde
visa sig ur den synpunkt att Norrige, likasom det
varit en Svensk provins också kommit till
delaktighet af Svenska ordensvärdigbeterna. Genom
utnämning af Norska officianter vid de Svenska
ord-narue, både också saken fått det utseende säsoin
skulle de Svenska ordnarna igenom rikenas
förening äfven blifvit Norska. Förhållandet var
således icke alldeles detsamma, som när en monark
tilldelar ordenstecken åt en fremmande stats
medborgare. Å andra sidan innehåller Norska
grundlagen en bestämd rättighet för konungen att
inrätta riddare-ordnar. Det är denna rättighet som
konungen begagnade genom instiftelsen af S:t Olofs
orden; derigenom uppfylldes en af de fordringar
på en äfven i det yttre ådagalagd fullkomlig
jeinn-likhet, hvilka Norrmännen gjort eller i stöd af
föreningen kunnat göra. Om riddare-ordnars nytta
i våra dagar kan mycket sägas, men så länge de
finnas i Sverige var det också fnllkomligt
konseqvent att en sådan inrättades i Norrige. Ur
denna synpunkt betraktad kan inrättandet anses såsom
elt af en förnuftig politik föreskrifvet steg,
hvilket i sin ringa män kan bidraga att aflägsna det
misstroende, som varit rådande emellan Svenska
och Norska sinnena, och livars utrotande genom
ett fullkomligt erkännande af begge folkens
oafhängighet inåste vara ett ibland hvarje Svensk och
Norsk regerings hufvudsakliga syftemål. S:t Olofs
orden utdelas äfven åt Svenskar, likasom åt andra
icke-Norrmän, men är en Norsk, icke Svensk
orden. Den bar tre klasser: storkors, kommendörer
och riddare, samt de i Sverige vanliga
ordens-emhetsmannen, en kansler, en kansler, en
skattmästare, en sekreterare och ceremonimästare, en
ordenshärold och 3 kanslister. Konungen är
ordens herre och stormästare och de Norska
prinsarne sjelfskrifne innehafvare af högsta
ordens-graden. Orden är ämnad till att belöna utmärkta
förtjenster af konung och fädernesland, af
menskligheten eller af konster och vetenskaper, och vid
utnämningarne brukar tillkännagifvas af hvad slag
de förtjenster varit, som den utnämnde riddaren
ådagalagt. Detta tillkännagifvande sker dock
endast 1 allmänna ordalag, såsom "för
embetsmanna-förtjenst", "för förtjenst af vetenskap och konst ,
o. s. v. Ett närmare uppräknande af förtjenstfull
handlingar skulle också mänga gånger vara
omöjligt, då en läng trogen verksamhet i
fäderneslandets tjenst visserligen kan förtjena belöning, utan
att dock förtjensten kan sägas bestå uti vissa
ser-skildta handlingar. Ordenstecknet är för
storkorsets grad en silfverstjerna med strålar med ett
hvitt emaljeradt kors i midten, omgifvet af en
röd ring med blå och hvita kanter; i midlen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
