Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
824
Morgonstjerna.
Morlanda.
va är den, att qvinnan efter sin inan9 död
besitter denna del af boet, nemligen om äktenskapet
vid mannens död är barnlöst; ty om barn finnas
räknas ingen morgongåfva, ej heller om hustrun
dör före mannen. Morgongåfva försvinner då. Men
om ingen morgongåfva är gifven vid mannens död,
besitter hustrun hälften af den andel i boet, som
mannen ägt rätt att gifva till morgongåfva. Ty
denna rätt är icke oinskränkt. Mannen äger att
på detta sätt hortgifva blott en viss del af sin
andel i boet. Qvinnans rätt att besitta
morgongåfva är också olika, efter gåfvans olika natur
af lös eller fast egendom. I förra fallet besittes
den med eganderätt, i det senare med
nyttjanderätt blott för lifstiden. Slutligen gäller äfven den
inskränkningen, att morgongåfvan icke kommer i
fråga, då enkan, såsom giftorätt, erbåller hälften
i boet.
Morgonstjerna, Olof", bette förut Olofsson,
hade "tjent kronan för en soldat i många är
troligen och manligen", då han år 1645, såsom
regementskvartermästare vid Westmanlands
regemente, adlades under ofvansagda namn. Blef 1651
öfverste. Var gift med Elisabeth, dotter af
ståthållaren på Rommelberg Daniel Hund. Ätten
utgick med hans son.
Morgonvard, niorgonin&l, är i åtskilliga
orter benämning på frukost.
MorgÄrden, jernbruk i Norrberkes socken af
Stora Kopparbergs län, vid vattendraget från sjön
Leran till Barken, var förut bergsmanshammare
och kallades Vensebo. Uppbygdes 1616 och blef
konfirmerad 1689. Bruket har 1 härd och 273
skeppid 6 lisp:d priv. årligt smide af eget
tackjern; men hade förut 214 skepp:d 19^-lisp:d
smide och 175 skepp:d manufaktur. Ägare: C.
Larsson och H. E. Carleberg. Smidesstämpeln visar
ett rätt och ett bakvändt E, sammanbundna med
krona öfver. Afsättningsorten är Stockholm.
Morhyttau, i Söderberkes sockan af Stora
Kopparbergs län, uppbyggdes 1639, och hör under
Larsbo bruk.
Morian. Denna ätt härstammar från poes.
professor i Revel, Christoffer Eberhard Morian, hvars
son Johan Christoffer, lagman i Norrfinne
lagsaga och kommisions-sekreterare vid
beskickningen till Ryska hofvet, adlades år 1739. Han
dog d. 12 Fehr. 1766, vid 72 års ålder, llans
son, öfversten för Wermlands jägare,
general-adjutanten R. af S. O., C. A. Morian, var
befälhafvare för den styrka, som år 1807 legat i
Lau-enburgska landet, och, vid återtåget derifrån, den
6 Nov., tillfångatogs på Travefloden af
Fransmännen, under befäl af d. v. Franske marskalken
Bernadotte, furste af Ponte Corvo.
Morin, rektor i Kalmar, har år 1780 der
utgifvit: Öländsk resebeskrifning på vers.
Morkarla eller Morkara, annex till Alunda,
beläget i Olands härad af Upsala län, 4£ mil
N.N.O. från Upsala, innefattar 25 mtl. och bar
958 invånare. Dess areal utgör 17,241 tunnl., af
hvilka 850 äro sjöar och kärr. Adr. Upsala,
Österby.
Morkarleby. Se: Mora socken.
Morkulla (Scolopax rusticola), en fogel af
ordningen vadare, 14J tum lång, med hufvudet
baktill svart med tre rostgrå tvärband; stjertspetsen
ofvan grå, under silfverbvit; öfre kroppsdelarna
spräckliga, med rödbrunt, svart och askgrått; på
rygg och skuldror stora svarta fläckar; de nedre
kroppsdelarna hvitaktiga, med rostgul anstrykning,
tecknade med bruna vågiga streck; undre
stjert-täckarne med svarta pillika fläckar; stjerten
längre än vingarne, starkt afrundad; vingpennorna
svartbruna, med rödbruna tvärfläckar i yttre och
inre kanten; näbben blekt rostfärgad, 2 tum, 6
till 6£ linje lång, i spetsen svart; benen brungrå;
klorna svarta; ögonringen brun. Honan bar
längre näbb än hannen samt yttersta vingpennan i
utkanten hvitaktig eller rostgul, ofläckad. Ungarne
bar tarserne upptill mycket tjocka; näbb och ben
bly färgade. Varierar tillfälligtvis; gulaktigt hvit,
med mycket svag gråaktig teckning, ofta äfven
alldeles svart eller brun. Morkullan förekommer
hos oss som flyttfogel från slutet af Mars, då hon
anländer till Skåne, till Oktober eller November,
då hon åter aftågar, stundom qvarstanna dock
några öfver vintern. Under fortplantningstiden
uppehåller hon sig i de norra trakterna ända till
Lappland, och väljer till stamhåll helst bergiga
skogstrakter med mycken och fuktig mossa. Om dagen
ligger hon dold bland buskar och snår, samt är
endast i rörelse om aftnar och morgnar, då bon
i gryningen flere gånger flyger fram och tillbaka
öfver en och samma trakt, hvilket man kallar
mor-kutlslräck eller morkulldrag. Under denna
sträckning, som isynnerhet äger rum om våren under
parningen, men ibland äfven om sommaren sedan
ungarne blifvit flygfärdiga, låter hon höra elt eget
läte, liknande: "ort ort pisst" (eller "knorr knorr
knisp", hvarföre han äfven på några orter af
allmogen kallas knorrknisp), som lär vara ett slags
lockton. Födoämnena utgöras af regnmaskar,
insekter, larver och små sniglar, men äfven spädt
gräs och gräsrötter. Sina ägg lägger bönan till
ett antal af 3—4 bland gräs, mossa eller ljung;
de äro 1£ tum långa, 1 ~ tum tjocka, något
päronformiga, grågula, beströdda med olika stora
bruna och askgrå fläckar. Ungarne kläckas i slutet
af Maj och äro fullväxta i slutet af Juni. Köttet
är läckert och fogeln skjutes derföre vanligen
under sin sträckning om vären, särdeles på de
ställen der deras slräckvägar korsa hvarandra, eller
s. k. korssträck, samt vanligen med tillhjelp af
lock medelst en pipa, hvarmed man bärmar
hannens lockton.
Morlanda pastorat innefattar den i Oroust vestra
härad af Bohuslän, belägna socknen af samma
namn, jemte bela den, utmed vestra kusten af
be-mälte ö liggande stora skärgård. Denna bildar
för sig serskiljda kapellag, med hvar sin kyrka,
såsom Fiskebäckskit, Grundsund, Gullholmen, liäringon
och Mollösund (se dessa ord). Alla dessa äro
ansenliga fisklägen, och till hvilka ytterligare kan
räknas Gåsön, Kårgårdsvik, Ellelös, Helleoiksstrand,
Stocken, Räon, m. fi., tillsammans bebodda af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
