Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
750
Maliuttliuai
IHalniUlia».
sjön, Hiüarpa- eller Saxlorps-àn, Lödde- eller
Iijef-ttnye-&n, Lomma- eller Uöje-àn, Saje-hn och
Alle-vads-àn, af hvilka Here äro tjenlige att upprensas
till kanaler. En betydlig del af länets mark
består af den förträffligaste svartmylla, och leran,
hvilken till det mesta är en Gn, smidig, kalkhlandad
blålera, ligger dels i dagen och dels blott ett
spadtag under svartmyllan; men finnes nästan
allestädes och på betydligare djup, till och med
under flygsanden. De fruktbaraste trakterna äro de
s. k. Malmö-, Landskrona- och
Trelleborgs-slätterna. Växtligheten i detta län är större, än i
något annat, och luftstrecket det mildaste i bela det
landfasta Sverige, hvarföre ock valnötsträdet,
äkta kastanjen och vinrankan växa på kalljord, samt
gifva mogen frukt. Våren, tidigare än i det
öfriga Sverige, är ofta ostadig och regnig;
sommaren är merendels skön och varm, ofta in i
September och Oktober; hösten är lång, kulen och
regnig; vintern är oftast lindrig, med kort och
ostadigt eller intet slädföre, ehuru stundom snöyra
betydligt besvärar på slätterna. Åkerbruket har
varit och är ännu detta läns hufvudnäring. Skånska
åkerbrukssättet och redskapen hafva länge varit
omtalta för deras dåliga skick, likasom Skånska
jorden för sin fruktbarhet. Pä senare tid har
likväl åkerbruket, i afseende på så väl nyodlingar
som brukningssätt och redskap, gjort ovanliga
framsteg; en följd ej mindre af
hushållnings-sällskapets bemödanden, af förvaltnings-utskotts,
kon-trakts-kommittcers och pastorats-beredningars
uppoffringar, än ock sannolikt af enskiftet, samt deraf,
att godsägarne börjat mer och mer sjelfva bruka
sina egendomar, hvarigenom så väl dessas
afkast-ningar blifvit uppdrifne, som ock allmogen, genom
sådana föredömen, väckt till efterföljd, ehuru
både dess envishet att vidblifva gammal vana och
dess misstroende till allt nytt gjort framstegen
långsamma. På slättbygden återstår föga mer att
ny-odla, och i skogsbygden blifva älven
odlingstillfällena färre med hvarje år. Odling af klöfver och
andra foderväxter, i cirkulation med sädes- och
rotväxter, drifves i stort vid herregårdarne och
nästan allmänt äfven ä bondhemmanen. Annars
indelar bonden sin åker i sju skiften och i följande
cirkulation: 1) trädning och sommardrifning, 2)
råg eller hvete, 3) ärter eller potates, eller ock
hälften hvardera i två fall, 4) tvåradigt korn, 5)
ärter, 6) sexradigt korn eller blandsäd och ?)
hafra. Hufvudsakliga vintersädet är råg, meu korn,
isynnerhet det tvåradiga, och hafra utgöra ortens
egentliga handelsartikel, jemte brännvin, hvilket
tillverkasien oerhörd mängd, förnämligast af
potatis, hvarföre densammas odling också blifvit
be-tydligen utvidgad. Endast till inrikes orter
utfördes ur länet under åren 1837 — 1841 icke mindre
än 6,231,866 kannor brännvin, hvilket gör för året
1,246,373 kannor. Af spannmål utfördes under
samma tidrymd till inrikes orter 1,054,594 tunnor och
till utrikes orter 223,629, hvilket sammanlagdt
visar en utförsel af 255,245 tunnor för året. I dessa
summor är likväl blott upptaget hvad som blifvit
utfördt från städernes hamnar och Trelleborgs kö-
ping; ty à beloppet af den spannmål och det
brännvin som uppköpes å och utskeppas från
fiskelägena i länet saknas merendels närmare
upplysning. Lin och hampa odlas betydligt i
skogstrakterna; men på slättlandet icke till invånarnes
behof. Odlingen af humle är sällsynt.
Hvitbete-odlingen omkring Landskrona och odling af rapsat
drifves i städernas granskap; men minskas bos
allmogen, som för fodertillgången icke kan använda
jorden dertill. Boskapsskötseln bar blifvit mycket
förbättrad och utvidgad på senare åren, så väl
genom en allmännare odling af s. k. artificiella
foderväxter, som genom kreaturens bättre ans och
kreatursslagens förbättring, genom införskrifna
utländska afvelsdjur. Hästskötseln bar tilltagit,
isynnerhet bland allmogen, nästan allmänt; men endast
å få herrgårdar finnas nu mera stuterier.
Uppfödandet af hel- och halfblodsbästar bar snarare
af-än tilltagit, emedan de anses mindre passande för
klimatet och det tyngre arbetet vid jordbruket.
Bästa hästrasen anses Färs härad hafva. Icke
mindre framsteg bar skötseln af hornboskapen gjort.
Både förädlade raser och betydlig tillökning i
underhållna kor bevisa detsamma i allmänhet,
äfvensom å flere egendomar, utvidgad och förbättrad
mjölkhushållning i förening med inrättade
osttryckerier. Detta oaktadt kan länet icke ännu fylla
sitt bebof af smör, och afsätter endast obetydligt
kreatur till andra orter. Fårafveln har länge
förbättrat sig; men nu senare, i och för den tröga
afsättningen pä ullen, mindre genom förskaffande af
fina elektoralfår än gröfre och långulliga får frän
England, dem allmogen mera värderar. Af
fjäderfä bålles gäss i myckenhet, och äfven bland
allmogen är nästan intet bushåll dem förutan, så att
gàsbröst och fjäder höra till länets
handelsartiklar. Skogshushållningen, med undantag vid några
större egendomar, der den på senare ären vunnit
märkbar förbättring, är annars missaktad, i
skogsbygden snarare mer än på slättlandet. Utom
trädplanteringen på flygsandsfälten, planteras eljest af
allmogen på slättbygden icke andra träd än pilar
i skillnadslinjerne. Byggnadsmaterialier inköpas dels
i sjöstäderna, dels från Christianstads län och dels
af frän Småland ankommande försäljare. Bristen pä
skog till eldbrand ersätles af ännu tillräcklig
tillgång på torf, hvilken allmänt användes nästan
inom alla delar af länet. Fisket är för det mesta
för-summadt; endast i Kulla-trakten är det något
vinstgifvande, ehuru fångsten af den bekanta
Kullasillen de senare åren aftagit. Jagt idkas iinnu
mindre. På slättlandet finnes nästan ingen annan
binäring än brännvinsbränning. Från skogsbygden
afsättas, emot spannmål, trädvaror, färdiggjord
vagnsredskap och något väfnader. Skånska
slätten är olik hvarje annan del af riket, ej allenast
i afseende på sin vidsträckthet, bördighet, många
stora herrgårdar, tätt liggande byar och kyrkor,
— allt på en gång öfverskådligt i större mängd
än i någon annan landsort; det Danskan
rådbråkande och skorrande uttalet, folket med sina
trädskor och enhetsvagnar; utan ock genom det der
i allmänhet brukliga byggningssättet. Bättre går-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
