Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindholm - Lindholmen eller Falun - Lindholmen, Hisingen - Lindholmen, Upland - Lindholms skans - Lindodra - Lindome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekskog. Denna egendom är för några år tillbaka
delad i flera större och mindre lotter, och, på
grund af nådig tillåtelse af år 1827, bortsåld,
samt egendomen således frånkänd den till samma
gård anslagne arbetsskyldigbeten af 28 1/2 hemman
inom Svedala och flere andra socknar i Skytts och
Wemmenhögs härad, utom rå och rörs hus samt
andre torpare. I grannskapet, icke långt härifrån,
på södra Lindereds ägor, qvarstå lemningar efter
ett der fordom beläget slott, hvarest drottning
Margaretha, efter att år 1389 hafva segrat öfver
konung Albrekt, en tid af sju år hållit honom
fången, och det berättas äfven, att samma
drottning låtit plantera all den skog, som finnes å
Lindholms ägor, hvarest hon med egen hand skall
hafva utsått ek- och bok-ollon, samt derefter låtit
inhägna skogen. Hon skall ock derstädes
stundom hafva uppehållit sig längre tider med hela sin
hofhållning. År 1659 skall grefve Gustaf
Carlsson, konung Carl X Gustafs naturlige son, erhållit
detta slott i förläning, då detsamma redan en lång
tid skall legat öde.
Lindholmen eller Falun, 1 mtl. säteri, har
tillhört slägten Tre Rosor, som år 1561
upphöjdes i grefligt stånd, och af denna slägt först Nils
Boson, riddare och riksråd 1419. Säteriet tillföll,
i slutet af 1500-talet, slägten Oxenstjerna, i hvars
ägo det förblef intill dess grefve Bengt Oxenstjerna,
omkring år 1700, bortbytte det åt riksmarskalken
grefve Joh. Gabr. Stenbock, mot Rosersberg i
Upland. Det tillhörde sedan slägterne Lillie,
Ekeblad och Piper. Slottet afbrann 1792 och af
flyglarne stå endast två qvar. Sten Sture den yngres
enka, Christina Gyllenstjerna, blef här om hösten
1527 förmäld med Johan Thuresson Roos. Thure
Jönsson hade 1529 öfverläggningar på Lindholmen
med de mot konung Gustaf I sammansvurne
Westgötha herrar. I trädgården fanns fordom en
präktig badstuga, inrättad på de gamle Romarnes sätt,
med frigidarium, caldarium och tepidarium, prydd
med pelare, målningar, inlagdt golf af marmor och
uppvärmd medelst en reverber-ugn. Ett helgeandshus
eller hospital, riddaren S:t Örjans, har äfven
funnits på Lindholmen. Biskop Brask yttrar derom i
ett bref år 1526 till Thure Jönsson (Roos):
”Kunne så lages, att the cartusienses motte blifua vid
Lindholmen för thæris regle och leffuerne skyll
skulle thet wara wort raad yttermere än the aff
spetalen ther inge gode regle holle nimis auari et
dolosi ther inteth annet gotth göre uthen stemple
twedrecht i riket som her til sketth är &c.”
Lindholmen, säteri på Hisingen. Se: Lundby
socken derstädes.
Lindholmen, ett vackert gods om 3 mtl. i
Orkesta socken af Upland, 2 mil från Stockholm,
namnkunnigt deraf, att konung Gustaf I föddes
härstädes d. 12 Maj 1490. Vid hans föräldrars död
ärfdes Lindholmen af deras dotter Margaretha Wasa,
gift med Joachim Brahe, och ägdes af
Brahe-slägten till 1708, då det köptes af riksrådet Josias
Cederhjelm, hvilken påbörjade och fulländade nya
gården längre ned i öster närmare sjön än den
gamla, samt anlade trädgården. Den gamla
gården, af konung Gustafs far anlagd och befästad
på en hög kulle, blef under Christian II beskjuten
af Danskarne. Dess hufvudsakligaste förstöring skall
dock hafva skett i senare tider, och isynnerhet
under en ej så aflägsen, då egendomen var
utarrenderad, och tegel till en ny byggning erfordrades.
Ännu 1784 stod en vördnadsvärd ruin qvar deraf,
nemligen hela den vestra sidan och hälften af den
norra eller gafvelsidan, begge upp till taklaget af
andra våningen, eller, efter ögonmåttet, till några
och 20 alnars höjd, samt några skiljemurar af den
andra bottnen. Dessa murar, af vid pass 2 1/2 alns
tjocklek, syntes hafva varit dels af tegel och
någon gråsten om hvarannan blandade, dels af
gråsten med tegel tjockt beklädde. Hvarken utan
eller innan har funnits rappning, undantagande i yttre
hörnen och i fönstren-, men kalken eller
murbruket lyste ännu 1784 lika klart emellan
fogningarne, liksom det varit nytt. Husets längd var,
att sluta efter ögonmått, 25 till 30 alnar och
dess bredd 16 till 20. Å den norra muren fanns
förutnämnde år ej mera qvar än en fönsterluft
till det rum, hvilket berättas varit konung
Gustafs barnkammare, der hans vagga ännu 1774
skall funnits i behåll. Rummen voro små, utom
en sal, som utgjort hörnet af vestra och
södra sidorna. Tvenne tegelstenar från denna
minnesvärda ruin, tvifvelsutan det enda som nu
återstår af densamma, hafva af framlidne kongl.
bibliothekarien Gjörvell blifvit förvarade i en låda,
tillika med ett bref till honom från kongl.
sekreteraren J. C. Linnerhjelm, innefattande beskrifning
på Lindholmen, med dervid bifogade planscher,
samt af en vän till Gjörwell aflemnade till kongl.
vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens
samlingar. Lindholmen ägdes på senare tider af
friherrinnan Montgomery-Cederhjelm.
Lindholms skans, på en liten holme i
Ljus-Erna fjärden, 1/2 mil från Westervik och Spårö
sund, är anlagd 1719, bestyckades med
tolfpundiga kanoner, och afhöll då den härjande Ryska
galerflottan. Kanonerna äro nu mera borttagna.
Vesterut härifrån märkes: Torkilsborg, ett
uråldrigt fäste.
Lindodra, dodra, döre, dåde, hörkäring, vill-lin
(Myagrum sativum), en årlig växt, hvilken
förekommer af trenne artförändringar, den ena uti sädes-
och isynnerhet linåkrar på slättbygden, från
Skåne till Nerike och Jemtland allmänt, tvenne
afarter deremot sparsamt, den ena i Halland och
Småland, den andra på de Skånska sandfälten. Den
ätes färsk af hästar och hornboskap, och fröna
äro mycket oljerika, så att växten på flere
ställen odlas för att användas till oljeslagning.
Lindome, annex till Tölö, beläget i Fjäre härad
af Hallands län, 1 mil N.N.O. från Kongsbacka,
1 1/2 mil S.S.O. från Götheborg. Denna socken,
utmärkt genom sina invånares slöjdflit, har ifrån
uråldriga tider varit bebodd af allmoge, hvilken
för sina slöjder kan ingå uti en icke underlägsen
täflan med hvilket landskaps invånare som helst i
Götha rike; ty här finnas snickare, svarfvare,
timmermän, vagnmakare, hofslagare och klensmeder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
