Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lin - Lina ting - Lina, säteri - Lina (grufterm) - Lina-elfven - Lind - Lind, Jöns - Lind, Jenny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deraf för utförseln; ty denna utgör endast 1 à 2,000
lisp:d, då deremot införseln, likväl hufvudsakligen
i följd af strandningar, under de senare 10 åren,
uppgått till omkring 20,000 lisp:d pr år, emot en
tullafgift af 2 R:dr för häckladt och 1 R:dr 8 r:st
för ohäckladt pr lisp:d. Deremot har utförseln af
linfrö uppgått ända till 7 à 8,000 tunnor, med 4
sk. tull pr tunna. (Se vidare: Linodlingspremier
och Linplantering.)
Lina ting på Gottland, innefattar socknarne
Gothem, Norrlanda och Hörsne, tillsammans
utgörande 51 mtl. med 1,277 invånare.
Lina, säteri, i Vester-Telje socken af
Södermanland, 3 1/2 mtl. Sigge Gutormsson, konungens råd,
som lefde år 1276, samt Liljehornska slägten,
skrefvo sig till Lina. Det har i senare tider
tillhört von Engeströmska slägten. Sägnen förmäler,
att drottning Ragnhild här haft sitt slott. En
mängd huggen sten finnes här i jorden och dylika
minnesmärken har man äfven funnit på en nära
belägen holme i Mälaren. Här finnes såg och
qvarn. Ägare: kammar-rådet Dufva.
Lina (grufterm) kallar man vid grufvor det tjocka
tåg eller kedja, som begagnas vid uppfodring af
malm och bergart uti de s. k. baljorna. Fordom
användes härvid endast hamptåg eller
jernkettingar, men i senare tider har man börjat att i
stället för dessa med största fördel använda linor
slagna af jerntråd, eller s. k. ståltrådslinor,
hvilka öfverträffa de begge andra slagen, så väl uti
styrka och uthållighet, som i billigt pris.
Lina-elfven, i Norrbotten, har sitt ursprung i
sjön Tjerkokjärvi i Lappmarken, 5 mil N.V. från
Gellivare kyrka, upptager flere floder och flyter
förbi Gellivare malmberg, på 1,000 alnars afstånd.
Innan den förenar sig med Kalix-elfven, flyter den
tillsamman med Ängeså, hvars namn den nu antager,
innan den leder sitt vatten till den förra. Inemot
en fjerdedel af hela Lina-elfvens längd, 3 7/16 mil,
intages af 50 vattenfall, men hvilka alla, med
undantag af Linkan och Rautakoski, icke hämma
båtfarten. Det betydligaste och vackraste fallet är
det 59 fot höga, nästan lodräta Linkan.
Lind. Med detta namn finnas på riddarhuset
tvenne adliga ätter, Lind af Hageby och Lind
af Westergöthland. Den förra ättens
stamfader hette Jöns Andersson och var
ryttmästare, då han år 1630 adlades. Den senares
Peder, adlades väl 1575; men först hans sonson,
då öfverste-löjtnant, introducerades på riddarhuset
1640. Han afled likväl 1643, då ätten utgick
med honom.
Lind, Jöns, ofrälse och son till kapiten-löjtnanten
vid amiralitetet Jöns L., föddes i Carlskrona
d. 18 Dec. 1723, gick presterliga vägen och blef
1755 kyrkoherde vid Lofö och Drottningholms
församlingar, prost 1760 och tre år senare
kyrkoherde i Ousby och Loushult i Skåne, der han
afled d. 3 Sept. 1785. Var en lärd man och vän
af vitterheten. Redan 1753 började han, i
förening med bankokommissarien Bergius, utgifva Nytt
förråd af Handlingar i Nordiska historien. En af
hans söner, Justus Christoffer, född d. 6 Aug.
1768, adlades under namnet v. Lindecreutz, blef
underståthållare i Stockholm, justitie-råd och
riddare af Carl XIII:s orden. Tog afsked 1840.
Lind, Jenny, föddes i Stockholm d. 6 Okt. 1820.
Hennes fader var fabrikören N. J. Lind. Vid
endast 10 års ålder anställdes hon såsom elev vid
kongl. theatern, der hon snart uppträdde i roler,
lämpliga för hennes ålder, och sedan såsom aktris
vid talscenen. Hon föredrog väl äfven mindre
sångroler; men hennes röst var ännu outvecklad.
Först vid hennes uppträdande i Agathas rol, uti
Friskytten, om våren 1838, grundlades hennes
rykte såsom sångerska af högre rang. Detta rykte
ökades ännu mera, för nästan hvarje gång hon lät
höra sig, och spriddes snart kring hela landet. Snart
bevisade hon, att Sverige var ett land, ej endast för
krigare och vetenskapsmän, utan äfven för
konstnärer inom sångens verld. Hennes första besök utom
fäderneslandet lofvade likväl ingen särdeles
framgång. Om sommaren 1840 gjorde hon en resa till
Paris, för att studera under Garcias ledning. Då hon
första gången lät höra sig för honom, fällde han
om henne det nedslående yttrandet: ”Mitt barn, ni
har ingen röst.” Han fann likväl sedan skäl att
mildra detta stränga omdöme; men tillstyrkte
henne, att genom hvila söka återställa den af
öfverdrifna ansträngningar uttröttade organen. Detta
medförde för henne obehaget af ett flera månaders
sysslolöst och ensligt vistande i Paris. Då hon nu
började sina öfningar för Garcia, vann hennes röst
visserligen i böjlighet och jemnhet, men likväl icke
så, att hvarken hon eller hennes lärare ansågo
lämpligt, att hon offentligen uppträdde i Paris.
Hon återvände således till Stockholm mot hösten
1842. Meyerbeer hade emellertid hört henne och
bedömt henne rätt, hvarföre han tog af henne det
löfte, att hon skulle sjunga första partiet i den
nya opera, Fältlägret i Schlesien, han ernade
komponera för stora theatern i Berlin. Hennes
uppträdande derstädes ägde likväl icke rum förr än
om hösten 1844, men kröntes då af den
fullkomligaste framgång, hvilken sedan följt henne, ej
blott i den Preussiska hufvudstaden, utan äfven på
alla andra ställen. Hon qvarblef der öfver vintern,
gaf några gästroler i åtskilliga andra Tyska
städer och kom om våren 1845, enligt löfte, på ett
besök till Sverige. Om hösten samma år reste
hon till Köpenhamn, derifrån ånyo till Berlin
och gaf under året 1846 och vintern 1847
gästroler i Wien, Prag, Dresden, Hamburg och de
flesta af Tysklands största städer. Om våren
förlidet år (1847) begaf hon sig till London, der hon
uppträdde på Queens-theatern, och emottogs med
en enthusiasm, hvilken förmodligen ännu ingen
konstnärinna dittills väckt i den ofantliga staden,
och som följde henne äfven i de andra Englands
städer, der hon lät höra sig. Under denna tid
har hon skördat, ej blott ett oerhördt bifall, utan
äfven deremot svarande betydliga inkomster och
dyrbara skänker af kungliga och furstliga
personer. Hösttiden 1847 återvände hon till
fäderneslandet, för att der tillbringa vintern och uppträda
på kongl. theatern. Härvid har hon ådagalagt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
