Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liljencrantz.
LHjeitråle.
619
detta verk, hvarvid han upphöjdes i grefligt stånd
och afled d. 22 Febr. 1815, med namn af den
störste finans-minister Sverige ägt, och säkert en af de
mest utmärkte något land kan framvisa. Hans soo,
Liljencrantz, Johan Wilhelm, född d. »
Alaj 1768, gick i militärtjenst, blef major vid
lifregementets kyrassier-korps, hofmarskalk,
landshöfding i Westmanlands län 1811, grefve, R. N. 0.
och dog d. 25 Okt. 1816.
Liljendal och Myhrmansfors, jernbruk i
Wermlands län, har 6 härdar och 3,186 skepp:d 12 lisp:d
priv. årligt smide af eget tackjern. Vid Liljendal
nlgör frälsesmidet 90 skepp:d. Här är
Lancashire-smides-methoden införd, och finnas trenne
stålugnar, äfvensom spiksmide idkas. Hammarskatten
åtgör 30 skepp:d 19 lisp:d 6 marker.
Afsättnings-orten är Götheborg. Bruket har flere stämplar,
såsom L D med en uppåtstående pil emellan och
krona öfver, CM, C F W, samt TEGNÉR.
Bistäm-peln är EKMANS PATENT. Dessa bruk kallas
äfven Rämms-verken. Ägare: intressenter; disponent:
G. Myhrman.
Liljensparre, Kils Henrik Aschan, var född
d. 22 Juli 1738 i Norrköping, der hans fader, den
bekante skriftställaren doktor Henrik Jakob Sievers,
då bodde. Den unge S. blef 1754 studerande i
Upsala, vinnlade sig om lagfarenheten och ingick
1762 i Svea hofrätt, sedan i slotts-kansliet, der
ban år 1772 blef sekreterare. Är 1776, då
Gustaf III gaf Stockholms polis sitt nuvarande skick,
blef Sievers utnämnd till dess chef. lian kan
egentligen kallas dess skapare, och har i alla de
egenskaper, som tillhöra en sådan befattning, aldrig
blifvit öfverträffad, måhända icke ens upphunnits af
någon bland sine mänga efterträdare. Aldrig har
tryggheten och ordningen varit större inom
hufvudstaden, än under hans tid. Hans namn var en
förskräckelse för alla fredsstörare, och bans
klok-bet och Gntlighet upptäckte, för hvarje serskildt
tillfälle, cn ny utväg att förmå missdådare och
illasinnade att tillstå sin förbrytelse, igenskaffa
förlorade saker och återställa ordningen, i fall den
blifvit störd. Gustaf III ansåg honom äfven såsom
alldeles oumbärlig pä sin plats, och gaf honom
flera bevis på sin tillfredsställelse, såsom lagmans
titel, adligt stånd, Nordstjerne-orden och förläning
af halfva Humlegården på 30 år, hvars andra hälft
ban några är derefter erhöll såsom belöning för
upptäckten af konungens mördare. Några månader
efter Gustaf IH:s död utnämndes han till
under-ståthållare, i hvilken befattning han också någon tid
förvaltade öfver-ståthällare-embetet. Den nya
regeringen sökte emellertid att småningom aflägsna
alla Gustafs gunstlingar och vänner, och
Liljensparre träffades af samma öde. näns onåd
yttrades likväl, som för de flesta, i en moderat form,
då han i början af är 1793 förordnades att afgå
till Svenska Pomern, såsom biträde åt dervarandc
regering. Vid afresao frän fäderneslandet tog
Liljensparre vägen öfver Köpenhamn, der ban
uppehöll sig några dagar, och, såsom ett bevis
huruledes hans förtjenster som polis-chef äfven
uppskattades i grannriket, må nämnas, att polis-direk-
tören (som innehafvaren af denna befattning i
Köpenhamn kallas) anmodade honom med sin närvaro
hedra polisens session vid ett märkligt
brottmålsför-bör derstädes. Liljensparre infann sig också, och
emottogs vid inträdet med den största utmärkelse,
samt nödgades intaga ordförande-stolen under de
3:ne timmar han derstädes uppehöll sig. Efter
Gustaf Adolfs upphöjelse på thronen, blef
Liljensparre äfven delaktig af det allmänna
försonlighets-system, hvarigenom konungen sökte dels
godt-göra förmyndare-styrelsens orättvisor, dels hedra
sin faders minne, i det att han hedrade och
utmärkte dem han omfattat med sin ynnest och
förtroende. Liljensparre hemkallades således, och då
konungen ej kunde förmå honom att åter
emottaga polis-styrelsen i hufvudstaden, erhöll han en
plats i general-tull-direktionen, samt utnämndes
kort derefter till kronans ombud hos
tull-arrende-societeten. Han dog d. 5 Jan. 1814. Hans sista
år förbittrades något genom rättegången mot den
bekante Grevesmöhlen, hvars hätskhet ban, liksom
de fleste af tull-arrende-societetens ledamöter,
råkat ådraga sig.
Liljestad, berustadt säteri i Skönberga socken af
Östergöthland, 3 i mtl. Bjelke-slägten har i
sextonde århundradet ägt detta ställe och föddes här
1568 Gunnila Bjelke, konung Johan III:s andra
gemål. Liljestad har en tid hört under Stegehorgs
slott, såsom ladugård, och sedan haft åtskilliga
ägare. Ett kalkstensbrott finnes å ägorna.
Liljestr&le, Joachim Wilhelm, var son till
superintendenten i Carlstad Ingemund Bröms, hvars
fyra söner adlades under namnet Liljestråle. Den
bär ifrågavaraude var född år 1721, ingick 1744
i Svea hofrätt, derhän 1752 blef fiskal, utmärkte
sig genom sin brukbarhet och sina insigter, så att
han 1760 blef sekreterare i ständemes
justitie-depu-tation, lagman och 1772 juslitie-kansler samt R. af
N. O. Liljestråle var en ganska redbar och kunnig
embetsmän; men gjorde sig dels förtjent löjlig
genom sitt fjesk för att vinna hofgunst, dels
oförtjent genom sina verser, hvaraf åtskilligt
visserligen icke är att förkasta, och stod framför allt i
vägen för cn yngre kandidat af hög familj,
grefve Carl Axel Wachtmeister, sedermera riksdrotset.
Man gjorde således allehanda försök att förmå
honom taga afsked och befallde honom slutligen
göra en resa till Gottland, hvilken ansågs
äfventyrlig for hans belsa. Han tog då afsked för sin
ålder år 1779, ehuru han endast var 58 år, och
lefde ännn i 28 år derefter, lian uppträdde nu,
vid ett och annat tillfälle, såsom oppositionsman
både vid 1786 och isynnerhet vid 1789 års
riksdag, vid hvilken sistnämnde han var en bland de
fängslade, och för faderns skull ansågs sonen
misstänkt i konungamordet; men misstanken
inskränktes till bekantskap med Pechlin och straffet till
åtta dagars arrest. L. afled först d. 31 Jan. 1807
på sin sätesgård Låsta i Södermanland. L. har
blifvit för efterverlden mest bekant genom Leopolds
skämtsamma stycke: Durencran, hvilket ansågs
syfta på honom och genom sitt poem:
Fideikommiss (ill min son Ingemund. I detta sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
