Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
608
Lldingfl.
Eii (lit fi pl ti g»
na Banérska familjegodsen. Genom Carl Xl:s
redaktion 1682 indrogs Sticklinge gamla skattehemman,
dervid räntan anslogs som augment till Ella
rast-håll i Täby socken; men blef 1735 åter frälse, i
följd af byte emellan riksrådet Meijerfell och
general-löjtnanten frih. Banér, då aogments-räntan
flyttades å Eneby gamla frälsehemman i Danderyds
socken. År 1779 blefvo, på öfversten frih. Pfeiffs
ansökan, frälsehemmanen Bo, Lisselgärde,
Sticklinge och Tykatorp, af kongl. nåd, tillagda
säteri-frihet, med vilkor, att Bo skulle bebyggas som
säteri och bibehålla roteringen, intill andra
oroterade hemman i dessas ställe kunde uppgifvas.
Ro-teringsskyldigheten flyttades sedermera från
nämnde säterier till Öfre Frösunda i Solna socken, med
vilkor att den återflyttas, i händelse Frösunda skulle
återlösas under Ulriksdals kungsgård. Af 1551
års tionderäkning upplyses, att Lidingön, i
ecklesiastikt afseende, varit delad. Norra delen
tillhörde Danderyds, den södra Solna socken. Efter
flerfaldiga tvister om Lidingön, m. m. emellan
pasto-rerne i Solna och Täby, till hvilken sistnämnde
Dan-deryd hörde, blef 1653, genom en kongl.
resolution, förklaradt: att Danderyds socken, med
Lidingön såsom annex, skulle utgöra ett pastorat,
och tillades vid detta tillfälle patronalsrätt åt
Banérska slägten, såsom innehafvare af det stora
herregodset Djursholm (se detta ord) uti Danderyd.
År 1832 förklarades pastoratet för regalt, sedan
Djursholm någon lid förut genom försäljning
frångått nämnde slägt. Äfven Lidingö sacellani var
patronelt inom slägten Banér; men sedan
Lidingön blifvit försåld till flere enskildta personer, och
tvist vid prest val uppkommit, blef det förklaradt
för konsistorielt. Ar 1731 d. 12 Dec. bestämde
general-löjtnanteu frih. Johan Banér, att Lidingön,
jemte Djursholms gods uti Danderyds socken, skulle
ntgöra fidei-kommiss inom hans slägt. Johan
Gabriel Banér, öfverste i Fransk tjenst och son till
den förutnämnde, begärde och erhöll d. 25 Nov.
1774, efter slägtingarnes börande, Gustaf IH:s
tillstånd att få faderns testamente ändradt sålunda:
att Björkviks säteri, med alla dess underlydande
hemman och lägenheter uti Östergöthlands län,
Skärkinds härad samt Östra Ryds och Yxnerums
socknar, ikläddes fidei-kommiss-natur i stället för,
och under lika vilkor, som varit föreskrifna för
Djursholm och Lidingön, hvilka senare således
derigenom upphörde att vara Gdei-kommiss. Sedan
öfverste Banér, efter öfverflyttning af
fidei-kom-miss-naturen å andre honom tillhörige egendomar,
erhållit fri disposition öfver Lidingön, uppdrog han
samma år (1774) öns försäljning åt assessoren
Prinzell, hvilken, sedan ön blifvit styckad på så
sätt, att hvarje hemman bibehölls vid förut
häfdade inägor, men skogsmarken skiftades efter
arealen, upplät de serskildta hemmanen åt olika
köpare, hvilka till större delen bestodo af
sjökapi-tener och borgare i Stockholm. För närvarande
består Lidingön af 9} mtl., förmedlade från 17
mtl., hvaraf 2J mtl. äro säteri, A mtl.
komministers-boställe, upplåtet i medlet af 1600-talet af
innehafvaren till Djursholm, och de öfrige 6 f mtl.
frälse, jemte 7 stycken lägenheter, hvilkas
senaste nppsicattningsvärde inalles utgör 307,620 R:dr
B:ko. Lidingön, som ifrån öster åt vester är
delad, genom den till två tredjedelar af ön
inskjutande Kyrkviken, hvilken för storbåtar af 6 fots
djup är segelbar ända fram till kyrkan,
belägen på en böjd vid vikens inre ända, äger en
utmärkt vacker belägenhet, dels genom de vackra
sjöstränderna, isynnerhet omkring Kyrkviken, dels
genom de med blandning af barr- och löfskog
betäckta kullarne, hvilka omvexla med odlingar, små
sjöar och vikar, hvaremellan de i allmänhet
smakfulla byggnaderna framskymta. Också stå
hemmanen på Lidingön i ett ganska högt värde, och
eftersökas gerna af Stockholmsboerne ander
sommarmånaderna. Folkmängden åtgör 526 personer.
Öns hufvudsakliga näring, boskapsskötseln och
mjölk-försäljningen, är uppdrifven till mycken böjd och
särdeles fördelaktig i anseende till läget invid
saltsjön och hufvudstaden. Den har dock i senare
ären betydligen aftagit, genom nedläggning af de
13 stycken större och mindre brännerierna, hvilka
tillförene drefvos derstädes med mycken fart.
Ladugårdarnes produktion af mjök och grädda som
afsättas i hufvudstaden, beräknas ungefärligen till
30,000 R:dr B:ko årligen. Hemmanen är
bebyggde för ståndspersoner och likna små herrgårdar.
På Öster Yttringe och Etfvik äro större korps de
logis af sten, på Gåmjsätra, Ekhobnsnäs och
Bre-vik reveterade trädhus. Lägenheten Lidingsberg, i en
skogsfördjupniug vid Lilla Värtan, med en utmärkt
vacker utsigt, är äfven rätt prydligt bebyggd. Vid
Möbia Gnnes vattenverk för bresiljeformälning och
kritslamning, äfvensom Vatten- och väderqvarn.
Vattenqvarnen nedbrann 1827 och är sedermera
uppbyggd med särdeles omsorg, då verket
utvidgades med flere mascbiner för kritslamning och
färgstoftsförmalning. Tillverkningen uppgår i
värde till 5,000 à 6,000 R:dr årligen. Vid Elfvik
har funnits en större klädesfabrik, hvilken
förstördes genom vådeld 1823. Strömmingsfiske bar
tillförene varit en indrägtig näringsgren på ön,
då det der idkades med 12 notar. Under de sista
fem åren (1813 — 1847) har det så aftagit, att nu
blott tre notar begagnas dertill. Minskningen af
denna näringsgren har förorsakat fattigdom bland
de få qvarvarande fiske-arrendatorerne på ön.
Iiidlifi|tins* en uppstad i Skaraborgs län, 36‡
mil frän Stockbolm, är belägen vid en vik af
Wenern, kallad Kinneviken, och vid utloppet af
Lida-ån, hvilken delar staden i östra eller gamla,
samt i vestra eller nya staden. Som Lidan utgör
gränsskillnaden emellan Kållands och Kinnefjerdings
härader, så är nya staden belägen i det förra och
gamla staden i det senare häradet. Gamla staden
är af hög men okänd ålder, och bär spåren deraf
i oregelbundna qvarter och smala krokiga gator.
En folksägen förmäler, att någon af de första
biskoparne i Husaby, I 4 mil härifrån, först härstädes
baft sitt fiskeläge och köping, samt befordrat
handeln och kristendomen. Man har äfven i senare
tider vid gräfning i jorden funnit gatuläggning.
Staden brändes af Danskarne 1566. Då hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
