- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
552

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

552 Landtbenkällare-inrättnlngen.

landsväg går förbi gärden, och beror det då på
ägaren sjelf att underhålla vägen eller ej. Men
den allmänna landsvägen utstakas efter
undersökning på tinget, och konungens befallningshafvande
vaka öfver uppfyllandet af underhålls-skyldigheten.
Ingen äger rätt att vägra ägor till anläggande af
landsväg. Byggninga-balken föreskrifver vägens
bredd till 10 alnar för allmän landsväg och 6
alnar för mindre väg, såsom väg till tingsplats och
kyrka, rn. Q. Landsvägen fördelas emellan dem,
hvilka hafva ägor vid densamma, så att hvar och
en får sin vissa lott att underhålla. Detta äger
rum icke blott med vägens grusning, utan äfven
vintertiden med snöskottning. Äfven detta sker på
enskild bekostnad. Dock bar staten stundom
bidragit med anslag till anläggandet af nya vägar
eller till ombyggande af de gamla.
Kjnntltbeakällare-inrättningen grundades år
1831, på det att, inom hvardera af Norr- och
Westerbottens, Westernorrlands, Jemtlands,
Gefleborgs, Elfsborgs samt Götbeborgs och Bohuslän,
hvilka sju län icke få sig tillsände hingstar från
stuterierne, i män af tillgång, två hingstar såsom
landtbeskällare der skola stationeras,
ljaiirttbo, betyder i allmänhet en motsats till
stadsbo; men in specie uti 10 kap. C §.
Jordabalken betyder det en åbo uppå annors ägor, som
allenast, utan att äga någou particulam dominii,
på vissa är är antagen.
Lanritborgen. På ett kort afstånd från vestra
stranden af Öland och längs densamma går en
kalkbergsbrant, som i orten kallas vestra
Landtbor-gen. Längs östra stranden, inen på än större, än
mindre afstånd frän hafvet, sträcker sig en på
kalkbädden hvilande sandås, hvilken kallas östra
Landtborgen och är lägre samt stundom afbruten.
Dessa begge förena sig i söder på öns sydligaste
udde, medelst ett obetydligare sandfält, och i norr
omkring Borgholm, medelst en ganska stor
sandbed. Landsträckan mellan dem begge kallas
midt-tandet och den till åkerbruk tjenliga delen är den,
som benämnes Alloaren.
I. un (I tbrulis-iiifitit itter, såsom läroverk för
bildandet af kunnige män i landtbruksyrket, hafva
under de senare åren blifvit inrättade på flera
ställen i Sverige. Det äldsta är Begebergs institut i
Skaraborgs län. Nyare äro vid Orup i Skåne,
Sjö-gesta i Östergötbland, lljàdesjöholm i Jönköpings
län, llögervallcn i Westmanland, Bo och Kätsåker
i Kalmar län, Väderbrunn i Södermanland,
Träfors i Wermland, och slutligen förehafves nu
inrättandet af ännu ett landtbruks-institut på Ulltuna
kungsgård i Upland. Alla dessa inrättningar hafva
uppkommit under de sista femton åren. Det första
utaf dem, Degeberg, stiftades 1834. Der
undervisas i naturvetenskaperna, betraktade i sin
tillämpning pä jordbruket, samt i sjelfva hushållningens
utöfning och dithörande näringar, såsom mältning,
bryggning, m. m. Undervisningen är dels nästan
blott praktisk, nemligen för de s. k.
rättareläriin-garne, hvilka endast söka en bildning, tillräcklig
för det omedelbara fysiska arbetet, dels mera
vetenskaplig för dem, som vilja bereda sig till skö-

EiandtfØr* vars-departementet.

tände af landtbruk i större skala.
Rältarelärlin-garne behöfva vid inträdet endast kunna läsa och
skrifva; de andra eleverne deremot måste besitta
elementerna af en bildad uppfostran.

LandtbruksmOteu. Då Svenska landtbruket, dess
uppkomst och förkofran, med allt hvad dertill
hörer, i senare tider börjat allt mera ådraga sig en
förtjent uppmärksamhet, hafva enskildta möten
mellan landthushållare begynt hällas i åtskilliga
land-skaper. Det första allmänna Svenska
landtbruksmötet hölls i Juli månad 1846 i Stockholm,
hvarpå följde det andra, som äfven hölls derstädes,
den 5—9 Juni 1847. Det tredje är utsatt att
hållas i Norrköping i September 1848. Enligt
stadgarne är dessa mötens ändamål: "befrämjande
och utveckling till allt högre fullkomlighet, i alla
dess grenar, genom det utbyte af erfarenhet och
åsigter, samt den personliga bekantskap emellan
landtbrukets idkare, som ett sådant möte
föranleder." Endast ämnen rörande landthushållningen
förekomma vid öfverläggningarna, hvari alla
idkare och vänner af landtbruket kunna deltaga. Till
kostnadernas bestridande erlägger hvarje ledamot,
vid inträdeskortets uttagande, en riksdaler specie.
Vid mötet hälles äfven en exposition af
landtbruks-produkler, redskap, modeller, samt djur af
utmärkt och förädlad ras, och belöningar utdelas
för de bästa af sistnämnda slag. Till premier
bär-vid har staten anslagit 1,000 R:dr B ko. De
båda redan hållna mötena bivistades af omkring 400
ledamöter, hvaribland äfven några Danskar och
Finnar.

LanriibUntler kallades förr de åboer, hvilka emot

erläggande af en viss grundränta,
dagsverksskyldighet och andra utlagor, under mer eller mindre
försäkrad besittningsrätt, innehade sådana adelns
och presterskapets jordar, som dessa sjelf ej
brukade. Benämningen tillbör egentligen det så
kallade nya Sverige, eller Skåne, llalland, Blekinge
och Bohuslän. I Svenska lagen är landbo liktydigt
med arrendator.

Landtfttrsvnra- departementet kallas det af
stats-departemenlerna, der regeringsärender
rörande bären och i allmänhet försvarsverket till lands
beredas till föredragning inför konungen, och
hvarifrån konungens beslut i sådana ärender utfärdas.
Dit hör dessutom telegraf-inrättningens ärender.
Dess chef är ett statsråd, och departementet
fördelas i kansli- och kommando-expeditionen, i den
förra tjenstgöra civila och i den senare
militärpersoner. Den förra handlägger sådana
krigsären-der, som skola behandlas i statsrådet; den senare
äter kommandomålen. De förstnämnde angå
be-fordringsärender, bärens ekonomiska
angelägenheter, såsom boställsfrågor, löneregleringar,
krigs-magiens organisation," befordringar,
indelningsverket och arméns materiel, samt faslningsbyggnadcr
och dylikt. De senare äro sådana, dem konungen
afgör såsom generalissimus, t. ex. kommenderingar,
o. dyl. Begge klasserna af ärender föredragas
inför konungen af samma person, ehuru under olika
former; den förra klassen i statsrådet, den senare
inför konungen enskildt och äfven med nägot olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free